Svenska ambulanser håller inte måttet!

Sedan april i år gäller en ny svenska standard för ambulanser. Ingen sjukvårdshuvudman och ambulansorganisation uppfyller ännu - efter snart 6 månader - de nya kraven.

Onekligen en provocerande rubrik, och om det är så illa som det först verkar kan diskuteras, men faktum kvarstår; sedan den 30 april i år gäller den nya svenska standarden SS EN 1789:1999 som dels reglerar kravspecifikationer vid nybyggnation av ambulanser och dels reglerar utrustningen i ambulanserna samt i viss mån även utbildningen på ambulansbesättningen.

Sedan några år har man i en arbetsgrupp under namnet "Technical Committee CEN/TC 239 Rescue Systems", på uppdrag av den Europeiska standardiseringskommittén (CEN) arbetat med en europeisk lägsta standard för ambulanser. Den Europeiska standardiseringskommittén är en sammanslutning av inte bara EU länder, utan även av icke EU länder som Tjeckien, Island, Norge och Schweiz. Syftet med detta är att man skall kunna garantera europeiska medborgare ett likvärdigt omhändertagande om man drabbas av olycka eller sjukdom oavsett om man befinner sig i Haparanda eller på Sicilien.

Under 1999 presenterade arbetsgruppen ett förslag som antogs av CEN den 5 september förra året. Sverige har en skyldighet som medlem i CEN att införa gemensamma standarder, och sedan den 30 april i år är SS EN 1789:1999 svensk standard och skall tillämpas inom all ambulansverksamhet i Sverige.

I avtalet med CEN regleras också hur tidigare svenska standarder förhåller sig till de nya reglerna, och där är det så att Sverige har förbundit sig att ändra alla regler som inte överrensstämmer med den nya standarden. Detta innebär att den gamla Spri-normen för ambulanser nu definitivt har spelat ut sin roll.

Vad har nu en CEN-standard för juridisk bärighet, dvs i vilken omfattning måste man följa den?
CEN-standard är enbart en riktlinje och inte på något sätt tvingande men tyngden bakom en CEN-standard är så stor att den är mycket svår att frångå. Och det faktum att Sverige har beslutat att införa den i sin helhet och utan undantag ger ännu större tyngd åt den. Skall man våga sig på en generalisering skulle man kunna säga att standarden ligger någonstans mellan Socialstyrelsens allmänna råd och föreskrifter.

Vem är då kontrollmyndighet, dvs hos vem skall man klaga hos om standarden inte följs? Socialstyrelsen är kontrollmyndighet och har det övergripande ansvaret för ambulansverksamheten i Sverige. Eftersom standarden talar om vilken medicinsk utrustning mm ambulanser i Sverige skall medföra, är det rimligt att anta att ansvaret för tillsynen ligger där.

Vad innebär detta för mig som arbetar inom ambulanssjukvården? Standarden är alltför omfattande för att kunna redogöra för den i sin helhet, men låt oss ta några exempel:

a) Din arbetsgivare, landsting/entreprenör, köper in begagnade ambulanser med låg lastförmåga;
Enligt SS EN 1789:1999 skall ambulanser som används för "akut" sjuka ha en lastförmåga för medicinsk utrustning och passagerare av minst 450 kg. Klarar den nyinköpta ambulansen detta - om inte skall den inte sättas i trafik!

b) Är du orolig för att skada dig på all lös utrustning om en olycka inträffar?
All utrustning som normalt används i ambulansen skall i alla lägen sitta fast på ett sådant sätt att ingen riskerar att skada sig på den i händelse av olycka. Fastsättningen skall vara dimensionerad för att klara en påfrestning av 10G i alla riktningar, dvs även om ambulansen blir påkörd bakifrån eller slår runt.

c) Har ni endast midjebälte på patienten under transporten?
Efter att ha varit utsatt för 10G får inte bår eller patient ha flyttat sig mer än 15 cm från ursprungligt läge, vilket borde kräva både axelremmar och benrem.

d) I ambulansen skall finnas skyddshjälmar att använda vid arbete på skadeplats. Dessa skall uppfylla kraven i EN 443, dvs hjälmar för brandpersonal.

e) Saknar ni bärbar radio? I ambulansen skall finnas minst en bärbar radio.

Detta är bara en liten del av allt som regleras i bestämmelsen, bl.a. kan nämnas en ytterst detaljerad lista på medicinsk utrustning som skall finnas i ambulansen, men att här redovisa alla detaljer är inte möjligt.

Inledningsvis berördes också personalens utbildning, denna berörs med ett konstaterande att det i ambulansen skall finnas personal som är utbildad och kan använda all utrustning som finns i ambulansen.

Intresserade kan beställa bestämmelserna från HSS på deras hemsida www.hss.se. Det finns också möjlighet att ställa frågor till Ambulansforum så skall vi försöka besvara dem eller förmedla kontakt med berörd möjlighet.

Text: Peter Warren