Bakgrund
Ambulanssjukvården har under senare år befunnit
sig i en stark utveckling både i Sverige och internationellt. Allt fler
avancerade medicinska bedömnings-, undersöknings- och behandlingsmetoder
har införts i det dagliga arbetet. Detta förhållande ställer krav, såväl
på medicinsk kompetens, som på ett aktivt kvalitets- och utvecklingsarbete
inom ambulansverksamheten.
Ambulanssjukvården står ofta inför situationer som ställer höga krav på
dess företrädare. Den måste bygga på förutsättningen att patientens
medicinska behov säkerställs och att allmänhetens förväntningar och krav
blir tillgodosedda. Kompetens och tillgänglighet är väsentliga begrepp för
en väl fungerande ambulanssjukvård.
Under senare år har en ökad integrering av ambulanssjukvård skett i den
övriga akutsjukvården både verksamhetsmässigt och organisatoriskt. Nivån
på det medicinska omhändertagandet har höjts och möjligheten att snabbt få
hjälp vid akuta olycks- och sjukdomsfall har förbättrats.
Med denna bakgrund skickar Socialstyrelsen varje år en enkät till
landstingen/motsv. för att kartlägga och följa hur svensk ambulanssjukvård
har utvecklats under det gångna året. Även landstingens/motsv.
övergripande utvecklingsplaner för ambulanssjukvården redovisas. Detta
arbete presenteras nu i form av ett meddelandeblad om svensk
ambulanssjukvård 1999.
Underlaget till kartläggningen har utarbetats av byrådirektör Louise
Stensnäs, Socialstyrelsen.
Sammanställningar av enkätsvar och
kommentarer
Ambulanssjukvårdens förutsättningar
Den
geografiska variationen i Sverige ger olika förutsättningarna för
ambulanssjukvårdens organisation i skilda delar av landet. Detta gäller
inte bara avstånd utan också att människor bor där de inte nås av vägburna
transporter. Variationer i klimatet ställer olika krav på såväl
organisationsformer som på fordon. Även befolkningens fördelning över
landets yta är av stor betydelse för ambulanssjukvårdens utformning.
Vårdinrättningar
Sjukhus eller vårdcentraler med möjlighet
att hjälpa till i akuta situationer finns oftast i städer och större
tätorter. Vårdcentralerna har dock begränsat öppethållande under jourtid.
Avstånden mellan människors boenden och arbetsplatser och
sjukvårdsmottagningar som kan vara ambulanssjukvården behjälplig i akuta
situationer varierar över landet.
Som exempel kan nämnas Jämtlands läns landsting som är ett stort
geografiskt område och har ett akutsjukhus och fyra vårdcentraler med
dygnet runt öppet, medan Stockholms läns landsting har sju
akutmottagningar och ingen dygnet runt öppen vårdcentral.
| Under 1999 har
inga större förändringar skett vad gäller antal akutmottagningar i
landet. Uppgifterna om antal vårdcentraler med möjlighet att hjälpa
till med omhändertagande av akut sjuka är så olika angivna från
många landsting jämförda med de som lämnades för 1998 att några
slutsatser inte kan dras. |
Ange inom
landstingsområdet befintliga sjukvårdsresurser med möjlighet att
omhänderta svårt sjuka eller skadade.
(Se tabell 1)
Personalens stationering
Ambulanspersonalens stationering på
eller i närheten av sjukhus eller vårdcentral kan underlätta samarbetet
och kan bidra till utveckling av t.ex. gemensamma vårdprogram och
behandlingsmetoder.
| Det finns en
tendens till ökning av stationering av ambulanspersonalen på sjukhus
och vårdcentraler och en svag minskning av placering på
räddningstjänsten eller annan
plats. |
Var är ambulanssjukvårdens
personal stationerad?
(Se tabell 2)
Akutsjukvårdens medverkan
Ibland kräver ambulanssjukvården
kvalificerade medicinska insatser exempelvis i form av anestesiresurser
eller extra stöd från primärvårdens personal. Detta sker på de flesta håll
i landet och på vissa platser kan högre medicinsk kompetens föras ut till
insjuknande- eller olycksplatsen med helikopter eller akutbil.
| Akutsjukvårdens
delaktighet vid behov i ambulanssjukvården är i stort sätt den samma
sedan förra året medan primärvården visar en liten tendens att
minska sitt deltagande. |
Deltar personal
från akutsjukvården respektive primärvården i ambulanssjukvården vid prio
1 larm?
(Se tabell 3)
Räddningstjänstens medverkan
En del landsting kommer överens
med en eller flera kommuner om räddningstjänstens medverkan med första
hjälpen insatser vid akuta sjukdomslarm (prio1 larm), om väntetiden på
ambulans blir för lång. I Socialstyrelsens Meddelandeblad Nr
2/98 rekommenderas landstingen att i samband med detta teckna avtal
med respektive kommun och att en årlig uppföljning sker för att utvärdera
de insatser som räddningstjänsten har bidragit med.
| Det är nu 18
landsting som inom sitt område har medverkan av räddningstjänsten
vid akuta sjukdomsfall, med s.k. IVPA-larm (i väntan på ambulans), i
en eller flera kommuner Detta är en ökning med 3 landsting sedan
1998. Av dessa är det 5 landsting som inte har tecknat avtal och 6
som inte gör någon årlig uppföljning av de utförda
insatserna. |
Deltar kommunal
räddningstjänst med insatser vid prio 1 larm?
(Se tabell 3)
Ambulanssjukvårdens organisation
Organisationen av
ambulanssjukvården i Sverige avspeglar förutsättningarna sådana de tar sig
uttryck i de geografiska och befolkningsmässiga förhållandena.
Organisationsformen varierar därför mellan olika sjukvårdshuvudmän.
Driftformer
Driftformerna dvs. det omedelbara ansvaret för
driften varierar mellan olika landsting och även mellan olika
sjukvårdsområden inom samma landsting.
| Driftformerna
uppvisar mycket marginella förändringar vid jämförelse med
föregående år. Ett landsting har börjat med akutbilar och ett har
upphört. |
Hur bedrivs
ambulanssjukvården?
Används akutbilar? Hur är dessa
bemannade?
(Se tabell 4)
| De flesta
landsting har en separat sjuktransportorganisation som drivs dels i
egen regi och dels av entreprenör. Bilden är i stort sett den samma
som förra året. |
Finns särskild
organisation för sjuktransport utan förutsett vårdbehov?
Hur
bedrivs denna verksamhet?
(Se tabell 5)
Ambulanssjukvårdens verksamhet
Ambulanssjukvården får en allt
mer självklar roll inom hälso- och sjukvården och en medicinsk integrering
i akutsjukvården har skett i de flesta landsting. Ytterligare några
landsting har planer på en integrering medan ett litet antal svarar att
man inte har för avsikt att genomföra någon sådan inom de närmaste åren.
Detta är av stor betydelse då ambulanspersonalen på ett naturligt sätt kan
få möjlighet att upprätthålla och utveckla sina medicinska kunskaper genom
hospitering och rotationstjänstgöring i akutsjukvård.
| Det har skett
en måttlig ökning av förekomsten av hospitering och
rotationstjänstgöring för ambulanspersonal under det gångna
året. |
Rotationstjänstgör
ambulanspersonalen i akutsjukvården?
Hospiterar
ambulanspersonalen i akutsjukvården?
(Se tabell 6)
Mål för uppföljning av verksamheten
I bestämmelserna om
kvalitetssäkring och kvalitetsutveckling i hälso- och sjukvårdslagen
förtydligas vårdgivarens, verksamhetschefens och all hälso- och
sjukvårdspersonals ansvar för att kvaliteten i verksamheten systematiskt
och fortlöpande utvecklas och säkras.
Ambulanssjukvården måste kunna förmedla en kvalificerad hälso- och
sjukvård och måste också kunna nå den vårdbehövande så fort som möjligt.
Tillgängligheten bestäms av hur många ambulanser som finns att tillgå och
var dessa är placerade i förhållande till den som söker hjälp. Dessa
faktorer avgör hur snabbt patienten kan nås. Av detta framgår att man
måste definiera en målsättning för ambulanssjukvården som täcker in dessa
båda faktorer.
| Alla landsting
så när som tre har övergripande mål för verksamheten. Dessa har
arbete på gång. Det är nu bara två landsting som inte har
fastställda mål för tiden från larm till hämtplats mot sju förra
året. |
Finns övergripande mål
fastställda för verksamheten?
Finns mål fastställt för tid från
larm till hämtplats?
Används Socialstyrelsens föreskrifter och
allmänna råd om kvalitetssystem i verksamheten?
(Se tabell 7)
Ambulanssjukvårdens personal
Hälso- och sjukvårdslagen anger
att det skall finnas den personal som behövs för att ge god vård. Arbetets
art avgör vilken kompetens som behövs. Varje enhet skall vara bemannad med
formellt kompetent personal i erforderlig omfattning. Vårdgivaren har
ansvar för att det finns personal med såväl formell som reell kompetens
som kan fullgöra de uppgifter som skall utföras. Det är Socialstyrelsens
uppgift att följa upp, utöva tillsyn och utvärdera verksamheter inom
hälso- och sjukvården för att därigenom verka för att hela befolkningen
får en sjukvård på lika villkor och med hög kvalitet. Socialstyrelsens
tillsyn skall främst syfta till att förebygga skador och eliminera risker
för patienterna.
| Sedan 1999 har
antalet sjuksköterskor med vidareutbildning ökat med 26 och antalet
utan vidareutbildning med 130. Antalet undersköterskor med
påbyggnadsutbildning är ökat med 81 och utan vidareutbildning med
32. Antalet 20 veckors och 7 veckors utbildade ambulanssjukvårdare
har minskat med 191 respektive 52. Det totala antalet personal i
svensk ambulanssjukvård har ökat med 54 under
1999. |
Fördelningen av antal personer i
olika utbildningsnivåer
(Se tabell 8)
Kompetensutveckling och anställningsform
Många landsting har
på frågan om ökning av antal leg. sjuksköterskor i ambulanssjukvården
sedan januari 1999 uppgivit siffror som inte stämmer vid jämförelsen
mellan antalet anställda sjuksköterskor 1999 och det antal anställda som
uppges i årets enkätsvar. Lämnade uppgifter visar en ökning av 212 leg.
sjuksköterskor medan jämförelsesiffran blir 156. Fem landsting skulle
enligt jämförelsen till och med ha minskat sitt antal anställda
sjuksköterskor. Övriga landsting har dock ökat antalet med från 1 till som
mest 25 sjuksköterskor.
Ökning av antal Leg. sjuksköterskor sedan januari 1999
(Se
tabell 9)
| Det är i år tre
(mot förra året 10) landsting som svarar att man har legitimerade
sjuksköterskor anställda som ambulanssjukvårdare och av dessa kommer
ett landsting att under 2000 konvertera tjänsterna till
sjukskötersketjänster. |
Finns i
ambulansverksamheten legitimerade sjuksköterskor som är anställda som
ambulanssjukvårdare/brandmän?
(Se tabell 9)
De procentuella förändringarna är marginella sedan förra året. Leg.
sjuksköterska har ökat med 3.5 %. Största minskningen, -5%, noteras vad
gäller de 20 veckors utbildade ambulanssjukvårdarna.
Kompetensförändring (i procent) i svensk ambulanssjukvård mellan
1986 och 1999
(Se tabell 10)
| Fyra
landsting/motsv. anställer endast vidareutbildade sjuksköterskor.
Ett landsting/motsv. anställer endast sjuksköterskor utan
vidareutbildning medan resten vill ha båda utbildningsnivåerna.
Nio landsting anställer undersköterskor med påbyggnadsutbildning
och ytterligare två svarar ja till denna utbildningsnivå men
anställer inte dessa för närvarande. Ett landsting/motsv. vill
endast ha undersköterskor utan
påbyggnadsutbildning. |
Anställningskrav
vid nyanställning (vilka utbildningsnivåer accepteras?)
(Se tabell
11)
| Inget landsting
har hittills rapporterat någon uppsägning av ordinarie
ambulanssjukvårdare. |
Har sedan 1998
någon ordinarie ambulanssjukvårdare sagts upp för att ersättas med
legitimerad sjuksköterska?
| Vid jämförelse
med de uppgifter som lämnades i förra enkätomgången noteras att 15
landsting har minskat sina behov av sjuksköterskor medan tre har
exakt samma läge som förra året. Sju landsting har redovisat ökade
behov av sjuksköterskor, vilka kan ha schematekniska orsaker och
bero på organisationsförändringar.
Det totala redovisade behovet av leg. sjuksköterskor inom ca. 6
år är 872 jämfört med 962 förra
året. |
Hur många leg. sjuksköterskor
behövs för att den 1 oktober 2005 ha formell kompetens i de ambulanser där
läkemedel hanteras?
(Se tabell 12)
Finns inom landstinget några förslag eller planer på lösningar för
att klara behovet av en kompetenshöjning inom 5 år?
| Som exempel på
landstingens planer för att klara behovet av leg. sjuksköterskor
inom ambulanssjukvården kan nämnas följande
förslag: |
Rekrytera sjuksköterskor vid
nyanställning. Utbilda befintlig undersköterskepersonal till leg
sjuksköterskor. Entreprenörer får vid ny upphandling krav via avtal att i
första hand anställa sjuksköterskor. Integrera entreprenadstationer och
nyanställa sjuksköterskor. Ev. tidigareläggning av pension. Lediga
ambulanssjukvårdaretjänster konverteras. Utbildning inom Kunskapslyftet
till högskolebehörighet ordnas. Avtal om uppdragsutbildning av
ambulanssjukvårdare till sjuksköterska med ett visst antal platser i fem
år. 75–80 % av grundlönen till dem som utbildar sig till sjuksköterskor.
Ordna uppdragsutbildning.
Eget initiativ av unga ambulanssjukvårdare att gå
sjuksköterskeutbildning. Ger med särskilda medel lönestöd under
utbildningstiden till leg. sjuksköterska. Klarar det med naturlig avgång
och undersköterskor som utbildar sig till sjuksköterskor. Stimulerar till
fler platser på specialistutbildning av sjuksköterskor till
ambulanssjuksköterskor. Stora pensionsavgångar löser nyrekryteringen till
stora delar. Omorganisera till "helvit" organisation, ersätta med
sjuksköterskor, övertaliga ambulanssjukvårdare placeras som brandmän inom
räddningstjänsten.
Vilken kostnad beräknar landstinget för kompetenshöjningen inom
ambulanssjukvården för år 1999 och år 2000 och på ca 6 år?
(Se
tabell 13)
Görs satsningar för att kompetensutveckla ambulanssjukvårdarens egen
yrkesroll och funktion?
I så fall vilka?
| I många
landsting förekommer ambitiösa utvecklingsprogram för denna
yrkesgrupp.
Som exempel kan nämnas följande
satsningar: |
Regionalt
samverkansprojekt mellan 5 landsting i samarbete med vårdgymnasiet (
Kronoberg, Jönköping, Kalmar, Halland, Blekinge) pågår. Satsning sker på
en utvecklad yrkesroll enligt den s.k. Växjö modellen –
omvårdnadsplattform och teknikkoncept.
Utbildning till undersköterskekompetens. Erbjudande om 20-veckors
utbildning i ambulanssjukvård. Arbetsledareutbildning. Diskussioner pågår
om profilering av ambulanssjukvårdarens yrkesroll.
Årlig körutbildning. Halkkörning. Årlig farmakologiutbildning. VIPS
utbildning. Utbildning i EKG- tolkning och trombolysbehandling. Utbildning
i ny teknik(Mobitex, GPS, EKG). AHLR, Barn HLR , PHTLS.
Ledningsambulansutbildning. CPAP. Katastrofutbildning. Breddutbildning i
QUL. Utbildning i kemolyckor, hypotermi, bemötande av hot och våld.
Fördjupning och övning i diagnostik och behandling. Social kompetens.
Lagar och paragrafer. Övningar i samverkan med räddningstjänsten.
Ambulanssjukvårdens långsiktiga kvalitetsutveckling
Vilka
utvecklingsåtgärder kommer att vidtas inom ambulanssjukvården de närmaste
åren?
| Landstingen/motsv. har givit följande exempel på
utvecklingsåtgärder inom ambulanssjukvården de närmaste
åren: |
Datoriserad
ambulansjournaluppföljning. SWEDE. Kvalitetsutvecklingsprojekt "Kvalitet
ur patientens perspektiv". Primärvårdsprojekt. EKG och trombolys.
Differentierad organisation. Rotationstjänster för sjuksköterskor.
Fjärr-EKG. Resursoptimering i samarbete med SOS-Alarm AB. Förbättrad
arbetsmiljö med större sjukvårdshytt. Utveckling av
kvalitetssäkringssystem med mätbara variabler enligt "Balanced Score
Card". Integrering i akutsjukvården. Akutbil. Akutteam. Satsning på
telemedicin. Renodling av yrkesrollerna. Bättre uppföljning och tydligare
krav på verksamheten. Arbete pågår med utveckling av informationssystem.
Införande av statusrapportering via Mobitex och GPS-positionering.
Införande av nya arbetstidsformer. Revidera befintliga
behandlingsriktlinjer. Ledningsstrukturen under utredning och förändring.
Fortsatt integrering i sjukhusets vårdkedjetänkande, strokekedjan närmast
förestående. Ökad IT användning. Individuella arbetstider. En kontinuerlig
process med många komponenter, bl.a. samspel med SOS Alarm med mottot rätt
patient i rätt fordon. Samverkan/utbildning för katastrofinsatser
landsting–kommun–polis. Bättre fordon.
Tabeller
1–13 i pdf-format (27 kB)
Hela
Meddelandebladet i pdf (bättre vid utskrift, 51 kB)
Information: Louise
Stensnäs, Hälso- och sjukvårdsavdelningen, tel
08-08-555 530 19