Samtliga texter publiceras med tillstånd från AnbudsJournalen.

Mats Siljehult har flera allvarliga invändningar mot landstingens sätt att upphandla ambulanssjukvård. Genom att se enbart till lägsta pris slås alla utom de allra största företagen ut. Att de kan lägga sig prismässigt lägst beror på en underprissättning som kan ske genom att ett större bolags resurser tillåter minus i resultaträkningen med många miljoner under en utslagningsperiod.
- Det är ett sjukt affärssystem, och det borde vara förbjudet för inköparna att godta leverantörer som inte kan uppvisa ett plus i räkenskaperna, tycker Mats Siljehult.

Vad han dessutom tycker sig se, är att när ett företag som hans börjar höja kvaliteten så dumpas den i motsvarande grad av den stora konkurrenten, som därmed vinner konkurrensfördelar.
- Se hur det har blivit sedan vi förlorade den senaste upphandlingen. Alla mina 60 anställda tvingas söka om sina egna jobb med bland annat kraftiga försämringar som följd. Dessutom kommer inte alla att få arbete hos den nya entreprenören.

Mats Siljehult startade sitt företag tillsammans med en arbetskamrat i 1992, då den borgerliga majoriteten satsade på att hjälpa landstingsanställda att knoppa av verksamheter och sedan låta dem konkurrera om uppdragen. Den första upphandlingen av ambulanssjukvård vanns av MT Ambulans som i dag har sju enheter på marken och två i luften.
- Vi fick lära oss driva företag akut, ingen av oss var särskilt utbildad eller hade någon erfarenhet av det. Det var med hårt arbete och stor möda vi klarade av det.

Särskilt bittert tycker Mats Siljehult det är att just när man rott iland skutan och förstått och utvecklat allt med kollektivavtal, personalvård och kompetensutveckling som ”hör till kraven på en svensk arbetsgivare i dag”, så förlorar man en upphandling just av den anledningen och tvingas lägga ner verksamheten på grund av att ett internationellt företag ligger lägre i pris då man inte sett till just de bitarna och dessutom har kapital bakom sig som tillåter minus i resultaträkningen under en period.
- Vi var sex som lämnade anbud till Stockholms läns landsting. Fyra träffade landstinget avtal med. De andra två orkade de inte ens diskutera med. Det var en oerhörd besvikelse att de inte ens besvärade sig med att träffa oss efter att de hade varit kund hos oss i sju år.

Det som kvarstår för MT Ambulans är två avtal, ett på marken som går ut i januari, och ett avtal i luften som gäller under ytterligare två år. Det senare är som underleverantör till Ostermans Helikopter. Enda möjligheten att komma tillbaka anser Mats Siljehult vara, att kunderna, landstingen, inser att mångfald gynnar dem i längden:
- Gör de det går branschen fortfarande att rädda. Men inser inte beställarna det här utan går in för lägsta pris, då kommer bara ett bolag att finnas om cirka fem år.

Redan i dag är det egentligen bara fyra eller fem ambulansföretag som är tillräckligt stora för att ha möjlighet att bjuda på landstingens upphandlingar, framhåller Mats Siljehult. Antalet upphandlingar som görs i landet rör sig om två eller högst tre per år:
- I år har det varit tre; Södra Älvsborg, Skåne och Stockholm. Det enda län där Falcks inte vann var Södra Älvsborg. Men den upphandlingen var jämförelsevis liten, det rörde sig om 16 miljoner kronor, medan de andra låg på cirka 200 miljoner kronor vardera.

Att byta ambulansföretag alltför ofta får också negativa konsekvenser för kvaliteten då kontinuitet och utveckling hela tiden hämmas av risken för att bli av med sitt arbete och få sina arbetsvillkor upprivna med kort varsel.
- Fem år, som vi hade, är en mer rimlig tid än två tre år, säger Mats Siljehult.

Den nya situationen med risk för att företaget hotas att upplösas tänker MT Ambulans möta med att nischa sig med det man har kvar, ambulanssjukvård i luften:
- Det är fortfarande en verksamhet som är litet udda, så vi har nog större chans att hävda oss där.

Eeva Borg, vd Falck Ambulans AB svarar:

Stämmer det att ni dumpar priser genom att medvetet gå med underskott tills ni konkurrerat ut övriga aktörer?

Nej, vi dumpar inga priser. Vår målsättning är naturligtvis att verksamheten skall gå ihop. Att vi inte går med medvetet underskott går att verifiera med bokslutet från –98. 1998 hade vi ett plusresultat på 4,8 miljoner kronor och en omsättning på 106 miljoner kronor. Det var första året vi gick med vinst. Vi startade i Sverige 1993 och har haft en motig tid fram till 1998. I år kommer vi också att uppvisa en vinst, men den kan jag av förklarliga skäl inte uttala mig om än, eftersom bokslutet inte är klart.

Det som gör att vi har möjlighet att vara konkurrenskraftiga är att vi har en centraliserad hantering i vissa administrativa processer, som ett litet bolag kanske inte kan ha. Vi har med andra ord möjlighet att få bra avtal med leverantörer eftersom vi köper stora kvantiteter drivmedel, vi får bra priser på fordon. När det gäller utrustning och fordon är vi en stor köpare och då kan vi få bättre avtal.

Är konkurrensen för hård, tvingas leverantörerna slå av för mycket på kvaliteten?

Nej, kvaliteten går alltid i första hand. Den kan vi inte göra avkall på, ambulanssjukvården är en så vital samhällsfunktion att ingen entreprenör ger avkall på kvaliteten. Där kan jag tala för samtliga aktörer som jag har kännedom om. Allmänheten skall inte behöva känna sig orolig över den kvalitet som vi som leverantörer erbjuder.

Kan de korta kontraktstiderna få negativa konsekvenser för de anställa och kontinuiteten i ambulanssjukvården?

En ny entreprenad innebär alltid omställningar, och förändringar. Jag som har erfarenhet av att ha arbetat i den offentliga vården under lång tid, jag lämande den 1995, tror inte att vården i stort, och då talar jag både om den privata och den offentliga vården som erbjuds, lider av det. Vården omfattas av strukturförändringar hela tiden. Sjukhusstrukturer förändras, sammanslagningar sker och jag tror att vi får lära oss att leva med det här. Förändringarna omfattar inte bara privatiseringen utan även den offentliga sidan.

Hur ser ni på att konkurrensen kan leda till att bara ett fåtal ambulansföretag blir kvar på marknaden?

Det är ett bekymmer för oss, vi vill inte alls ha det på det viset. Vi tycker om konkurrens, för det gör att vi alltid måste försöka ligga i täten och bli bättre. Det är en drivkraft för oss.

Jag skulle vilja påstå att det finns många duktiga, initiativrika utförare i dag. Den senaste upphandlingen i Skåne som avslutades i oktober visade upp ett antal nya aktörer. Det är ett tydligt bevis på att finns det affärer, så finns det även leverantörer som är hågade.

Elisabeth Göransson, upphandlare Stockholms läns landsting svarar:
 

Ser landstingen för mycket på pris och för litet på kvalitet?

Vi har gjort en upphandling med driftsstart första februari av ambulanssjukvård i Stockholms län. Vi har sju affärsområden, av dem har Falcks fått två. De var inte billigast på något av de här områdena, de kom tvåa och trea. Fyra företag fick sammanlagt förtroendet att driva ambulanssjukvård i Stockholms län. Falcks var ett av dem. Vi gör alltid en helhetsbedömning av anbuden, sedan tittar vi på många olika saker.

Den nuvarande utvecklingen tycks leda till att allt färre och allt större företag blir kvar på marknaden. Kan landstingen påverka den utvecklingen?

En av de stora delarna med offentlig upphandling är just affärsmässighet och konkurrens. Det är vad vi har att följa. Det vi har gjort den här gången är att tilldela Falcks två affärsområden, så därför finns ingen risk att det bara blir en leverantör kvar. Det minsta man kan få är fyra leverantörer, och det är vad vi kommer att ha och vad vi i dag också har.  Att vi inte tittar på kvaliteten, det stämmer inte, det framgår av vår utvärdering. Där kan man se att Falcks får 25,8 procents markandsandel och AISAB, som redan i dag är störst, har 37,5 procent. Södertörns brandförsvarsförbund och Samariten Ambulans AB har 22,5 respektive 14,2 procent.

Vi gör en ekonomisk bedömning. Priset är en del. Vi har också tagit upp målformulering, företagarkompetens, arbetsledning, ekonomisk stabilitet, kvalitetssäkring och kvalitetsutveckling, arbetsmiljö, tillgänglighet, bemanning, kompetens, lokalkännedom, utbildning och delegering, debriefing, fordon, utrustning, miljö. Så det handlar om många olika punkter.

Hur ser ni på att anbudsgivare kan lägga sig så lågt att det blir underskott tills konkurrenterna försvunnit från marknaden?

Falcks Ambulans åkte ut i förra perioden på grund av för högt pris. De ligger inte heller nu lägst i pris, vilket framgår av utvärderingen. De ligger två och trea i pris på alla områden. Det vi kan göra som offentlig upphandlare är en bedömning. Är det ett för lågt pris så att vi misstänker att leverantören inte kan genomföra uppdraget över huvud taget, då måste vi begära in en skriftlig förklaring. Kan de ge en rimlig förklaring till varför de kan hålla ett så lågt pris, och vi kan godta den förklaringen, då kan man välja det företaget.

Det har hänt i andra upphandlingar att vi tagit bort anbud som varit för låga. Där har Falck Ambulans dock inte legat under den här tiden. Vi har också haft sjuktransportupphandlingar där Falck Ambulans AB inte fått förnyat förtroende ett par gånger. Men, som sagt, det är inte vårt område att se till att konkurrensen i samhället fungerar i största allmänhet, utan vår uppgift är att göra en affärsmässig bedömning.

Per-Arne Sundbom, avdelningsråd Konkurrensverket svarar:

I detta fall gäller enligt konkurrenslagen, att en ifrågasatt underprissättning skall kunna kopplas till ett företag som är dominerande på den relevanta produktmarknaden. Vidare skall det kunna visas att den dominerande aktörens avsikt med "underpriset" är att slå ut sina konkurrenter eller att prissättningen får en sådan effekt. Tanken är således att de ekonomiska förluster som det dominerande företaget gör genom en underprissättning skall kunna kompenseras vid nästa prisändringstillfälle genom prishöjningar eftersom det inte längre finns konkurrenter. Därutöver skall ett högre pris vid detta senare tillfälle ge utrymme för en vinstökning.

Allmänt sett är denna del av konkurrenslagstiftningen svår att tillämpa. Detta gäller också i ett internationellt perspektiv. Man bör också tänka på att i detta fall är lagstiftarens intentioner att klart skilja på en underprissättning som bör åtgärdas med hänsyn till intresset av en effektiv konkurrens från de situationer då företag har legitima skäl att sätta låga priser. Det senare kan till exempel gälla vid en lågkonjunktur då ett lågt pris ändå kan ge ett bidrag till att täcka företagets fasta kostnader inklusive löner. Det kan även finnas ett flertal andra skäl för att dominerande företag sätter låga priser utan att detta görs för att kraftigt begränsa konkurrensen eller rentav bli ensam på marknaden. Här får man också väga in hur svårt det är för nya företag att etablera sig på området.

Om etableringströsklarna är låga, det vill säga det krävs inte omfattande investeringar för ett nytt företag att "gå in" på marknaden, minskar risken för att ett dominerande företag försöker sig på en underprissättning i konkurrenslagens mening. Sådana "underpriser" kan i detta fall "kosta mer än det smakar", det vill säga medföra ekonomiska förluster.