Varför sker det ingen förbättring av dåliga vägar?

Ett problem som drabbar ambulanssjukvården i landet, är de dåliga vägarna som finns på många håll. Varför görs inget från regeringen och Vägverket för att en förbättring skall ske så att inte patient och personal exponeras för dålig arbetsmiljö? En person drabbas av ett allvarligt sjukdomsfall/skada eller en olycka som påkallar ambulanssjukvård. Ambulanspersonalen anländer och utför ett adekvat omhändertagande redan på plats, men sedan börjar det största traumat för patienten. Att bli transporterad till närmsta sjukhus, på dåliga vägar. Skall det vara så?

Syftet med den här artikeln i är att Ni som arbetar inom ambulanssjukvården i Sverige, och som läser detta gör en liten sammanställning av Ert dåliga vägnät och dess standard. Skickar detta till mej för att jag skall kunna göra en kartläggning och en identifiering av särskilt skadade vägavsnitt. Resultaten ska sedan användas för att försöka påverka Regeringen, Vägverkets och ambulanssjukvårdens  verksamheter, så att patienter i ambulans, ambulanspersonalen stressexponering minimeras.

Under ambulanstransport är det självklart av yttersta vikt att patienten inte stressas. Viktigt är också att ha bra förutsättningar för en god arbetsmiljö för den personal som finns i en ambulans, inte minst för att möjliggöra adekvat vård under färden och för att undvika trafikfaror genom förarpåverkan. Genom tidigare studier vet vi dock att färden kan medföra avsevärd stress och förarutmattning från exempelvis buller och vibrationer, med intensitet och dos som inte bara kan vara ”extremt obehaglig” utan ibland t.o.m. ohälsosam även för fullt friska individer. Bullret och vibrationerna beror i huvudsak av tre faktorer, vägbanans skick (ojämnheter och skrovlighet), fordonets egenskaper och förarbeteendet (inkluderande valet av hastighet, "fri väg" alt. "ej akut").

En studie som redovisas på http://www.vv.se/publ_blank/bokhylla/miljo-/2000_31/intro.htm visade att för åtminstone vibrationerna har vägbanans ojämnheter den klart största betydelsen. Mellan ojämnheter och fordonsvibrationer konstaterades ett linjärt samband, med något olika lutning beroende av hastighet och fordon. Vad gäller valet av ambulans står det klart att storbilsambulans och personbilsambulans har skillnader, beträffande komfort. Olika kombinationer av vägojämnheter,  prioritering av hastighets val genom patientens skada/sjukdom, väderförhållanden och tidpunkt på dygnet, gör att föraren kan utsättas för mycket stark stress under färd. 95 % av alla trafikolyckor beror av mänskliga fel. Nyckelfaktorer som bäddar för mänskliga fel är stress och trötthet.

Första steget i kartläggningen är att mäta vägbaneskadorna på vägarna mellan sjukhusen, vilket skulle kunna effektivt utföras i normal körhastighet med Vägverkets vägbanemätbil. Mätningen skulle omfattar inte bara stressande gupp och liknande ojämnheter, utan även sådana långvågiga ojämnheter som inte är obehagliga men som medför trötthetsframkallande lågfrekventa vibrationer (frekvens ca 1 Hz, jämför med takten hos vaggvisor). Vägbanemätningarna kan utförs dels sommartid, dels under tjällossning när vägarna är som ojämnast.

Andra steget är att i ambulanser mäta buller i vårdutrymme och förarhytt, samt vibrationer på förarplats och på sits för en sittande vårdare i sjukhytt (samband mellan vägojämnheter och vibrationer på bår finns sedan tidigare redovisat i en studie jag gjort tillsammans med Arbetslivsinstitutet, Uppdrags-rapport 1999:15 Internet: http://umetech.niwl.se/Published/.Publ.html), på en utvald vägsträcka med olika typer av vägskador. Liknande studier har gjorts på förare av tunga fordon, arbetsmaskiner mm. men inte inom ambulanssjukvårdens personal. Mätningar i ambulanser genomförs i dels skyltad hastighet, dels med hastighetspåslag med omkring 25% av skyltad hastighet.

Tredje steget är att samköra mätdata för vägskador från vägbanemätbil med mätdata för buller och vibrationer i ambulanser (detta kräver att ambulansbilarna försetts med en noggrann väglängdmätare med anslutning till buller-/vibrationsmätdatorn, typ Coralba Digitrip med RS232 interface) och därigenom etablera sambandsmodeller. Fjärde steget är att nyttja sambanden för att från vägbanekarteringen av samtliga sträckorna skatta stressnivåerna på dessa vägar i sin helhet.

Vad kan en kartläggning av detta betyda: I landet pågår en förändring av specialistsjukvården. En förändring som innebär att många patienter kommer att transporteras till externa sjukhus för såväl kirurgiska ingrepp/medicinska åtgärder. Förlossningarna kommer att centraliseras till större sjukhus. Allt detta innebär att ambulanssjukvården måste anpassa sina resurser för att kunna uppnå största möjliga säkerhet och komfort för patient, och en god arbetsmiljö för personalen.

Idag finns det också ansvariga läkare, tjänstemän för ambulanssjukvården som inte förstått betydelsen av nya CE-normer och EU-standards. Dessa standardiseringar syftar bla. till att våra ambulansfordon skall vara anpassade så att bästa komfort, säkerhet och arbetsmiljö uppnås genom ex. samråd mellan brukare, inköpare och tillverkare. Också viktigt med detta samråd, för att vi skall erhålla ambulansfordon som är anpassat till sjukhusets geografiska placering, avstånd och vägförhållanden till närmaste specialistsjukhus i landet. Fungerar det så idag inom ambulanssjukvården?

Vikten av forskning inom ambulanssjukvård har också en oerhörd stor betydelse för att vi skall kunna påverka den som vi köper produkten  "vägarna" av, alltså Vägverket. Forskning skall utföras av personer med gedigen kunskap, och med modern mätteknik ex. Vägverket Konsults nya specialfordon för vägbanemätning. Detta, likväl som kompetent ambulanspersonal, intresserade huvudmän som medverkar och ger förutsättning för forskning skapar att vi i framtiden, skall kunna utföra dessa ibland så krävande transporter  till våra sjukhus, sker på bättre vägar. Det är av yttersta vikt att både patienter och personal ges möjlighet till en rimlig komfort baserad på ett bra vägnät, då detta inte är begär efter lyx utan helt enkelt fundamentalt för en bra arbetsmiljö och säkerhet. Dessutom besparar bra vägar sjukvårdens huvudmän stora kostnader genom minskad sjukfrånvaro för personal som skadats genom dålig arbetsmiljö. Även för ambulansorganisationerna är detta viktigt, då det medför besparingar genom att våra ambulansfordon skulle brukas längre.

Man skulle genom denna forskning och åtgärder också ge våra duktiga tillverkare av ambulansfordon  möjlighet att ytterligare förbättra komforten. Man kan inte kräva av dessa tillverkare att ambulansfordonen skall sväva fram som på moln, när inte underlaget som fordonet skall färdas på uppfyller en bra standard.

Jag skulle också vilja se att samtliga tillverkare och säljare av ambulanser utför riktig mätning av sina fordon beträffande komfort. Det är inte bara ljudnivåerna som är av betydelse.

Om Du har synpunkter på Dina vägar, önskar jag att Du  uppger vägnummer. Sträcka som är dålig. Vad är det som är dåligt. Vad innebär det för patienten. Vad innebär det för Dej som personal. Vilken station Du arbetar på. Vilka ambulansfordon Du har på stationen. Är det någon av personalen som blivit sjukskriven av att vägarna varit dåliga?

Du får gärna skicka e-post till mej på: leif.leding@telia.com. Eller att Du skriver till mej: Leif Leding,  Maningsvägen 17,  88151 Sollefteå.

<<<<<<<<    Detta är arkivmaterial    >>>>>>>>
[Hem] [Ledare] [Nyheter] [Reportage] [Forskning] [Artiklar] [Insändare] [Notisen] [Redaktion]