Det kom ett brev till WighsNews från en ambulanssjukvårdare, som hävdar att till skillnad mot andra yrken - som fått det bättre - har ambulanssjukvårdarna fått det sämre. Nu undrar WighsNews vart man är på väg med sjukvården. Ska ambulanssjukvårdrarna rationaliseras bort eller.....

PAM publicerar brevet i sin helhet efter tillstånd från WighsNews.

Peter Jonasson
Redaktör

Genom vårt yrke, ambulanssjukvårdare, har vi under en tioårsperiod sett hur sjukvården inom alla dess grenar försämrats.
Dock har en ljusning syns de två sista åren, vilket bl.a. givit stora lönepåslag för många vårdgivare. Dock inte inom ambulanssjukvården. Vi känner oss överkörda och otillfredsställda, då de fackliga frågorna sker över våra huvuden. Ofta sköts förhandlingarna på central nivå av ett dåligt påläst ombud, i Stockholm eller på annan ort. Vi har aldrig träffat vederbörande och hur denne har fått insyn i vårt yrke och kunskap är för oss en gåta.

Lokalt i Norrköping har vi under några år upplevt följande:

1. Privatisering, med höjd pensionsålder.
2. Ojämn månadslön.
3. Otaliga skyddsronder, utan åtgärder.
4. Jourarbete nattetid.
5. Indragning av tidigare avtalad matersättning
6. Krångliga, invecklade och svårtolkade lokala avtal angående jourarbete nattetid.
7. Tidigare fria läkarbesök samt fria läkemedel har upphört.
8. En trygghetsförsäkring har förhandlats fram. Den måste ses som ett skämt, då den endast tillgodogör 45% av oss på grund av ålder och anställningsår.
9. Varje medlem betalar in mellan 400-500 kr/mån (ca 5.000:-/år) Vi är 40 st anställda Det ger totalt ca 200.000 kronor om året. Det är mycket pengar för  SKAF. Och vad får vi för detta?

Slapphet av förbundet.
En otrolig slapphet, centralt angående vår framtid. Förbundet borde vaknat och kontrat när Vårdfacket började ifrågasätta vår kompetens. Vårdfacket förde en debatt med Socialstyrelsen, som är högsta beslutande instans. Där krävde man sjuksköterskans intrång i ambulanssjukvården, på grund av läkemedelshanteringen, som vi varit delegerade under 15 års tid, utan en enda anmälan. Det vill säga, ingen patient har blivit felbehandlad.
Det tog lång tid innan SKAF förstod allvaret. En hel yrkeskår höll andan. När förbundet väl agerade var det för sent. Om fyra år är vårt medicinska kunnande och vår erfarenhet inte värd ett dugg.
Trots detta duger vi fortfarande, då nya läkemedel och datorer ska införas inom hjärtintensiven. Det känns en smula ironiskt och otacksamt, när detta inte ger en enda krona extra i lönekuveret och det har det inte gjort de senaste fem åren, trots ökat läkemedelsansvar.
Förbundet började under 1998 agera, med att starta upp så kallade "Länsråd". Dessa skulle mynna ut i en central styrelse som skulle vara rikstäckande. Av detta blev det intet. Alltså en flopp. 1-0 till vårdfacket.
Vi får hoppas att de även tar det ekonomiska ansvaret, då det i skrivande stund kommer att kosta skattebetalarna i Östergötland mer än 80 miljoner kronor att utbilda oss till sjuksköterskor. Eller så avskedas delar av vår kår, med arbetslöshet som följd. Ingen munter framtid som synes.

Singelolycka utanför Östra Husby där en person satt fastklämd.

Pensionsåldern höjdes.
En annan avtalsförsämring är vår pensionsålder. Den höjdes i samband med privatiseringen, från 60 till 65 år. Hur kunde SKAF skriva på detta avtal?
När ni några år senare lyckades sänka brandmännens pensionsålder till 58 år. Glömde man bort oss?
Nu i dagarna har även polisförbundet lyckats med att sänka polismännens pensionsålder till 60 år.
Ingen ambulanssjukvårdare av Norrköpings arbetsfrekvens kommer att uppleva sin pensionsdag.
För kännedom, slutade brandmännen sin ambulanstjänst vid 45 års ålder på grund av att jobbet var för tungt och psykiskt krävande. Dessutom åkte de bara ambulans vart tredje arbetspass.

Vägrar släppa sjukvården i privat ägo.
Socialdemokraterna vägrar släppa sjukvården i privat ägo. Ändå läggs ambulanssjukvården ut på anbud. Detta har hänt i Östergötland, Stockholm, samt Skåne. Alltså finns det ett vinstintresse. Är det därför vår löneuteckling stannat och avtalen försämrats?
När det gäller våra löner, har bland annat brandmän samt poliser fått stora påslag, medan vi halkar efter hela tiden. En nyanställd polisman tjänar idag mer i ingångslön än vad vi har i slutlön. En ambulanssjukvårdare i Norrköping har idag en slutlön på 15.800 kr/mån.
I tidningen Kommunalarbetaren -99 fanns ett reportage om sopåkarna. De har en månadslön på ca 18.000 kr/mån.

Löneskillnad 3000 kronor önskvärd.
I Jönköpings län vill landstingspolitikerna att det ska skilja 3000 kronor i månaden mellan ambulanssjukvårdare och sjuksköterskor i ambulanstjänst. Vad anser SKAF om detta? Är det inte ett förbunds ideologi att eftersträva lika lön för lika arbete?
Enligt rykten som nått oss så är att ingångslönen i Östergötland för sjuksköterskor i ambulans ska hamna på 16.400 kronor/mån.
Man kan då fråga sig om sjuksköterskorna alltid ska bära den tyngsta änden på båren? Och ska de alltid sitta bak och vårda patienterna? Vårt svar måste bli ett JA!
Ska vi i en solidarisk anda lära upp en ny yrkeskår och sedan kastas ut i arbetslöshet ? Har vi verkligen skött vårt arbete så dåligt, så att inte ens vårt eget fackförbund kan slå näven i bordet och ta strid?
Det ser vi som ett svaghetstecken.

Utryckning var 110 minut.
Det finns under dagtid sex stycken ambulanser i Norrköpings Kommun. Samtliga är placerade vid sjukhuset.
Under natten halveras de och blir tre. Totalt utför vi 16.000 uppdrag fördelade på tre prioriteringar. 1 Ambulanslarm. 2. Omgående transport 3. Transport. Var 55 minut har vi någon form av uppdrag. Var 110 minut har vi ett ambulanslarm, dygnet runt.

Ambulanserna inte bara för Norrköping.

Bilden föreställer en trafikolycka på E22 strax norr om Valdemarsvik där flera Norrköpingsambulanser deltog.

Våra ambulanser skall inte bra vara tillgängliga för Norrköpings kommuns innevånare, utan även för Söderköpings kommun som helt saknar ambulans.
Finspångs kommun, vid behov. Valdemarsviks kommun vid prio 3 samt vid behov. Linköpings kommun vid behov.
Ofta saknas det täckning i Finspång, då de bara har en ambulans nattetid. Då får en Norrköpingsambulans stå i beredskap i Svärtinge med en insatstid på 10-15 minuter beroende på väderlek och årstid.
Akutmottagningen i Finspång stänger klockan 22.00 så då transporteras alla patienter till akuten i Norrköping. Vid ett akutlarm är minuterna avgörande för liv och död. Vid t.ex. ett hjärtstopp är de första 5-6 minuterna helt avgörande för patienten. Att då stå i Svärtinge och veta detta är egentligen helt oacceptabelt.
Dessutom ska vi vid bl.a. trafikolyckor gå över länsgränserna. Detta gäller Kalmar, Södermanland samt Närke län.
Ibland behövs specialistvård och då måste patienterna transporteras till Lund, Göteborg, Uppsala eller Stockholm.
Vi ställs alltså inför många olika uppdrag. Det kräver god bilkörning och lokalkännedom.

Medicinskt kunnande.
Vårt medicinska och traumatiska samt sociala kunnande bygger på stor erfarenhet och bred kunskap inom bl. a medicin, kirurgi, ortopedi, farmakologi samt psykiatri.
Vi utför avancerad intensivvård i samband med plötsligt hjärtstopp, andningsstopp, allergiska reaktioner, livshotande blödningar och chocktillstånd, frakturer, förlossning och olycksfall/trafikolyckor m.fl.

Utöver allt detta måste vi kunna sätta nålar, lägga förband, ge läkemedel, ge elchocker (hjärtdefibrillera), intubera (skapa fri luftväg).
Ambulansens utrustning är stor och måste delvis kontrolleras vid varje arbetspass början. Det kräver viss datakunskap, motorkunskap samt rätt handhavande av alla de tekniska hjälpmedel som finns ombord.

Stress är vardag för oss.
Kartläsning och bilkörning under stress är vardag för oss. Utryckningskörning med blåljus och siren sker ca 5.500 gånger per år i Norrköping. Det ställs stora krav på den som kör. Ansvaret vilar helt på den enskilde, både mot kollega, patient och medtrafikanter. Man har också ett juridiskt ansvar.

Att vårda en patient under färd är också mycket krävande. Snabba beslut måste tas av den enskilde. Vid t.ex. hjärtstopp, jobbar man stående och obältad, helt utlämnad för de krafter som kan komma i rörelse vid en snabb inbromsning. Ett samspel mellan chaufför och vårdare måste fungera i alla lägen. Det gör att vi skiftar arbetsuppgifter efter halva arbetpasset. Arbetsbördan blir annars för stor.

Biltvättning och vaxning.
Förutom alla uppdrag, ska stationen fungera socialt. Ambulanserna ska tvättas och vaxas. Hygienen är mycket viktig. Detta gäller också alla personalutrymmen samt fordonshallen. Ambulansbårarna måste servas. Förråd måste inventeras, övningar genomföras för att hålla kunskaperna flytande. Personalfrågor lösas angående arbetsscheman vid sjukfrånvaro, utbildningar, m.m.

Ambulansen har just anlänt till ett företag i Norrköping där ägaren blivit rånad och misshandlad.

För en ambulanssjukvårdare får ingen situation vara främmande eller omöjlig. Att komma till ett hem där en familjemedlem drabbats av akut sjukdom, hjärtstopp eller ett självmordsförsök, är svåra bitar i vårt jobb.
Att kliva in i ett missbrukarhem, där barnen lider och hustrumisshandel förekommer är starka upplevelser.
Att se hur många av våra äldre medmänniskor sitter ensamma i sina hem med endast tv-apparaten som sällskap. Förvirrade och utlämnade.
Det är vardag för oss.
Den sociala misär som möter oss hos drog och alkoholmissbrukare är obeskrivbar. Oren miljö med smittorisk, våld och hot blir allt vanligare. Misshandel med tillhyggen och vapen ökar. Skadorna alltmer traumtiska.
Arbets och trafikolyckor ger synintryck som måste bearbetas psykiskt. Vissa försvinner aldrig. Detta gäller också händelser där barn är drabbade.

Vi försöker ordna allt.
Ett ambulansuppdrag innebär inte bara den fysiska  patientkontakten. Miljön runt omkring är viktig. Vi måste se till så att hemmet är låst, att inga fönster står öppna, att alla elarmaturer och köksutrustningar är avstängda. Vi måste få med de aktuella läkemedel, patientkort, nycklar och telefonnummer till närmast anhöriga.
Eventuella husdjur måste tas om hand av berörd myndighet. Vid dödsfall stannar vi kvar och ombesörjer de nödvändiga åtgärder som behövs. Anhöriga behöver stöd och hjälp i sitt sorgearbete.

Kroppen slits mycket.
Tunga och ibland komplicerade lyft i trånga och stressiga miljöer sliter på kroppen, Bilkörning under stress sliter på kroppen, Att alltid vara beredd och inte veta vad som skall hända sliter på kroppen, Att aldrig få äta klart på bestämda tider sliter på kroppen, Att möta hot och våld sliter på kroppen, Att i alla lägen vara gripbar och redo sliter på kroppen, Att inom 60 sekunder dygnet runt vara i ambulansen och på väg sliter på kroppen.
Någon har forskat fram att den stress som en ambulanssjukvårdare utsätter sig för under en månad, kommer inget annat kontorsyrke upp till under ett helt arbetsliv.

Vi försöker vara tillmötesgående.
Vi försöker i alla lägen vara tillmötesgående mot våra patienter, anhöriga och övrig personal runt omkring. Detta gäller vänlighet, ödmjukhet och tålmodighet.
Att visa respekt och empati för de som drabbats är vårt varumärke. Men under ett par år har vi ständigt märkt hur uppdragen bara blir fler och fler. Mindre och mindre tid blir över för att kunna ladda batterierna. Nacke, rygg och knäskador ökar.
Måltidsuppehållen blir kortare och ibland uteblir de helt. Att tvingas lämna sin lunch mitt i måltiden blir allt vanligare. Att inte hinna kontrollera ambulansen inför arbetspassets början sker allt oftare. Övningar och utbildningar tillsammans med sjukhuset, polisen och brandförsvaret har upphört helt sedan flera år tillbaka. Även körutbildningen vintertid har tillsvidare upphört.

Många misstag.
Många stora misstag har begåtts angående inköp av abitexsystem, telefoner och kommradiosystem. Storbilsambulanserna av märket Chevrolet har sedan de kom bara skapat stora problem. Sommaren 1999 gav oss stora skälvan, då bromsarna på dessa bilar helt utan förvarning slutade att fungera.
Orsaken sas i ett tidigt skede vara ambulanssjukvårdarnas eget då vi på grund av dålig körteknik kombinerat med medvetet vänsterfotsbromsande, gjorde bromsarna överhettade. Allt bara för att vi var missnöjda med fordonen och ville bli av med dessa. Vilket påhopp.
Under de sju år som vi har haft dessa ambulanser, har ingen av dessa visat just dessa akuta bromsproblem. Men nu, när den nyaste anlände började eländet. Felen är nu avhjälpta, men folk roar sig fortfarande på vår bekostnad. En offentlig ursäkt av ansvariga chefer borde med all rätt och respekt infunnit sig i radio, tv och tidningar men den uteblev.

Kostar skattebetalarna en massa pengar.
Ibland känns det som om vi bara kostar skattebetalarna en massa pengar. Bara utgifter och inga inkomster. Vi trodde i vår enfald att vi med vårt kunnande bidrog till kortare rehabilitering för patienterna. Kortare tid på sjukhus och en god chans till fortsatt drägligt liv, utan men och lidande. Alltså minskade kostnader för skattebetalarna.

Två personer har skadats då de blev påkörda av en bil i Norrköping.

Detta är år 2000.
Detta är vår verklighet år 2000 och arbetsfrekvensen och belastningen bara ökar och ökar. Att se, läsa och höra hur andra yrkesgrupper i vårt samhälle ständigt i positiv riktning förstärker förbättrar och löneförhandlar sina avtal gör oss minst sagt frustrerade och orkeslösa.
Så SKAF och ansvariga politiker !
Nu måste det väl ändå vara ambulanssjukvårdarnas tur. Vi är inte många, 40 stycken i Norrköping och ca 2.500 i hela Sverige. Men vi kommer i trötthetens tecken inte att orka om ni inte lyssnar på oss.
Sänk vår pensionsålder från 65 år till 58 år. Fritt att gå vid 55 år. Höjd grundlön från 15.800 kronor/mån till 18.800 kronor/mån.

VI TÄNDER LÅGAN
NÄR DEN SLOCKNAT!

Ambulansförare i Norrköping

Landstingsdirektören svarar ambulanssjukvårdarna

- Från och med slutet av år 2005 måste det finnas en sjuksköterska i varje ambulans. Att en hel yrkeskår kommer att sakna behörighet är väldigt tråkigt och samtidigt unikt. Det är inte roligt för oss heller, säger Landstingsdirektör Stig Melin till WighsNews.

Landstinget i Östergötland betalar ambulanssjukvårdarnas utbildning eftersom det är ont om sjuksköterskor. Man skulle behöva runt 60 sköterskor, men trots detta utbildas alltså bara drygt 20 i hela länet. Att det inte blir fler utbildningsplatser beror på kostnaden. Utbildningen kostar ca 12 miljoner för landstinget.

Stig Melin uppger att man försökt hålla mot Socialstyrelsens sjuksköterskekrav och att man inte visste när det skulle träda i kraft. Men enligt en ambulanssjukvårdare WighsNews talat med visste landstinget om att detta var på gång för flera år sedan. Den lön landstinget erbjuder under sjuksköterskeutbildningen är ca 5.400:- efter skatt i månaden. Det klarar man sig inte långt på om man har familj. För att klara sig då måste man låna upp flera hundra tusen under en treårstid.

Räddningstjänsten bistår ambulanspersonalen efter en trafikolycka utanför Västra Husby.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

De nya ambulanserna drabbades av bromsproblem.
Ambulansförarna fick skulden.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Ibland tvingas man transportera bort skadade ensam från en olycksplats.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Under en utryckning krossar någon rutan på ambulansen och stjäl en mobiltelefon.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Ambulanserna kan vara upptagna över en timma vid en olycksplats om patienten sitter fastkämd som här vid en olycka utanför Maxi i Norrköping.