(A/F) den 29 maj 2000
Att skicka ett kristeam för att snabbt hjälpa drabbade och deras anhöriga efter en svår olycka uppfattas av de flesta som en god och human gärning. Många landsting erbjuder därför utbildning av sina anställda i kristerapi, sk debriefing, för att ha beredskap när hemskheten slår till. Men underlaget för sådana insatser saknas tyvärr och resultaten är entydigt negativa.

Det utspelet gör SBU:s ordförande, Kjell Asplund som är professor i internmedicin vid Norrlands Universitetssjukhus (NUS), i SBU:s tidskrift Vetenskap & Praxis nr 1/2000. Han ifrågasätter nu därför den här ”hjälpverksamheten”.

Det finns i dag åtta vetenskapliga studier över effekterna av krissamtal utförda av professionella team. I dessa studier har personer i kris efter t ex stora olyckor slumpvis valts ut att få debriefingsamtal eller att på gammalt sätt lita till familj och vänner som stöd.

- Resultaten är entydiga. Debriefing förbättrar inte det psykiska välbefinnandet och minskar inte risken för s k posttraumatisk stressjukdom. Det finns istället en klar tendens till ökad förekomst av posttraumatisk stress hos de som utsatts för debriefing.

Han fortsätter.
- Resultaten kan tyckas överraskande men de är kanske inte alldeles orimliga. När sorgen drabbar, är det nog inte ett team av proffs på sorg - om än aldrig så välvilliga och kunniga - man behöver träffa. Måhända är trots allt den avskilda sorgen tillsammans med närstående det som hjälper bäst under den första svåra tiden, säger Kjell Asplund.

Peter Jonasson

Referenser: