(A/F) den 3 juni 2000
Sammanfattning

Syften med denna studie var att utröna helkroppsvibrationsproblemens allvarlighet vid färd; ”Har vi vägbaneojämnheter som medför hälsofara och / eller genom förarpåverkan medför trafikfara?”, skatta omfattningen på problemen under otjälade förhållanden, klargöra mättekniska problem och möjligheter, samt peka på behov av fortsatt arbete. Mätningar genomfördes under färd på 37 km av riksväg 90 och 21 km av länsväg 950 i Västernorrlands län. Försökssträckorna hade ett vägbanetillstånd täckande hela spannet från mycket jämnt (IRI = 0,43 mm/m) till mycket ojämnt (IRI = 22,78 mm/m). Mätningarna omfattade helkroppsvibrationer enligt vibrationsstandard 2631, dels mätt på bår för en liggande person i olika ambulansbilar och med olika fart, dels mätt på durk och på sits för en sittande person vid såväl förarplats som passagerarplats i några olika lastbilskonfigurationer.

Vibrationerna beror i huvudsak av tre faktorer; vägbanans ojämnheter, fordonets egenskaper och förarbeteendet (inklusive valet av hastighet). Tolkningen av resultaten stöder uppfattningen att inom rimliga variationer av nämnda faktorer spelar vägbanans jämnhet avsevärt större betydelse än de andra två.

På lastbilsstolarna förekommer i flera riktningar vibrationer med högt energiinnehåll vid egenfrekvenserna hos flera olika kroppsdelar. Detta är extremt ogynnsamt, då det medför risk för resonanseffekter inne i kroppen, varvid de drabbade kroppsdelarna kommer att vibrera flerfaldigt mer än den yta som överför skakningarna till kroppen.

Vidare troliggör denna studie att de bland yrkesförare förhöjda frekvenser för skador i främst rörelseapparaten, vilka konstaterats i tidigare studier, har ett samband med ojämna vägar. Sambandet är sannolikt starkast i geografiska områden där en stor andel och långa sträckor av vägarna är ojämna.

På de ojämnaste vägavsnittena registrerades på ambulansbåren toppvärden som med råge överskrider nivåer för vad som fullt friska människor enligt internationell standard förväntas uppleva som ”extremt obehagligt”. Vibrationsdosen i en ambulanstyp var på ett avsnitt på riksväg 90 som tog ca 15 minuter att åka så hög, att om en frisk människa dagligen utsätts för den under ens 10 minuter finns en potentiell risk för hälsoeffekter. Det visades att skakningarna på ambulansbilarnas bår var i samma storleksordning som vibrationerna på sitsen i olika entreprenadmaskiner under tuffa arbetsmoment som lastning av sprängsten, grovbrytning av väg i skogsterräng etc., se figuren nedan. Vibrationsproblemen är pga. tjälskador ännu större under våren.

Johan Granlund, Civilingenjör,
Projektledare, Vägverket