|
|
Professor får svar på tal: |
|
(LT/A/F) den 7 juni 2000 Professor Kjell Asplunds uttalande väckte stor massmedial uppmärksamhet i våras – däribland i PAM. Men nu får han alltså svar på tal av fem experter i ämnet. I den första artikeln med titeln ”Ryktet om debriefingens död är betydligt överdrivet!”, skriven av Per-Olof Michel, Gerry Larsson och Tom Lundin, skriver de att Asplund artikel utgår från tre referenser. Artikeln brister, enligt artikelförfattarna, på tre områden: 1. Det Asplund kallar debriefing är något annat än det som vanligtvis kallas debriefing i litteraturen. Punkt 1: ”Debriefing är i själva verket främst en gruppbaserad metod avsedd för personal som i sin professionella gärning kommit i närkontakt med traumatiserade människor. Det faktum att begreppet debriefing hanteras ovarsamt av vissa författare får inte ligga omsorgsfull tillämpning av metoden till last” Punkt 2: ” Det visar sig vid en kritisk granskning av Asplunds tre referenser att den ena är gjord av Bisson et. al., den andra av Rose et. al och den, enligt Asplund viktiga, Cochrane-studien är gjord av dessa båda författare tillsammans! Inte nog med detta. I Cochrane-studien ingår Bissons och Roses studier tillsammans med sex andra och anges vara de två som håller högst kvalitet!” Punkt 3: ”Vår tredje punkt handlar om att välgjorda studier som påvisat positiva effekter av korrekt utförd debriefing helt utelämnas av Asplund. Vi hänvisar läsarna till en aktuell översiktsartikel (Mitchell JT, Everly Jr GS. Critical incident stress management: a new era in crisis intervention. ISTSS News, 1998, fall 6-7: 10-1.). Enligt Mitchell et. al. bör en korrekt tillämpad debriefing ingå i ett omfattande system för omhändertagande av personal. Detta system bör omfatta följande moment: Mitchell et. al. avslutar med följande citat: ”Det måste också framhållas att forskningen på området är otillräcklig. Men, det är olyckligt när ordförande för SBU agerar så som nu skett. Symbolhandlingen i denna handling är betydande och har en räckvidd långt utanför hälso- och sjukvårdens gränser. Det finns ett stort antal personer i vårt land som lägger ned mycket tid och möda på det system av aktiviteter där debriefing ingår. Dessa personer, och den personal som de försöker hjälpa, förtjänar att bli mer seriöst behandlade." I den andra artikeln, skriven av Eva Håkansson och Abbe Schulman, frågar sig de båda ”Psykologisk debriefing – dags att skrota modellen eller…?”. Frågan ställer de sig eftersom metoden har dömts ut som värdelös och till och med skadlig av Kjell Asplund, professor i internmedicin vid Norrlands universitetssjukhus (NUS) i Umeå och ordförande i SBU. Detta är något som Håkansson och Schulman inte ställer sig bakom. ”Personal inom räddningstjänst och på sina håll inom hälso- och sjukvård utsätts i sitt arbete för extrema påfrestningar som kan leda till långsiktiga problem. Psykologisk debriefing är en metod för stöd till en personalgrupp efter kritiska händelser i arbetet. Stöd till krisdrabbade och behandling av psykologiskt traumatiserade människor är något helt annat. Vet man inte skillnaden föreligger stor risk att man drar felaktiga slutsatser av effektstudier på olika former av krisstödjande insatser.” Referenser: |
<<<<<<<< Detta är arkivmaterial >>>>>>>> |