(A/F) den 30 mars 2000
Diskussionen har kanske mognat och blivit mer nyanserad på många ställen i landet. Men fortfarande går vågorna höga när det gäller sjuksköterskornas vara eller inte vara i ambulanssjukvården.

Vi tar del av den diskussionen på PAM/Ambulansforums insändarsidor och vi hör om den från olika håll i landet.

Det är bra med en öppen diskussion. Förändringarna är både förvirrande och oroande för många inblandade. Då behöver man testa, ifrågasätta, pröva de egna argumenten och höra vad ”den andra sidan” har för argument.

Förändringsarbete är nästan alltid smärtsamt. Det vill säga när ”andra” utsätts för förändringar bär vi det lätt. Men när det går upp för mig att förändringar skall påverka mig själv, mitt arbete och kanske min sociala situation – då blir det ofta avsevärt jobbigare.

Vi har många gånger tidigare i debatten med skärpa påtalat Ledningens ytterst viktiga roll när det gäller att tidigt informera, stötta och utveckla. För att göra övergången så litet smärtsam som möjligt. Har ambulanschefer och ambulansöverläkare varit tillräckligt tydliga mot sin personal? Tillräckligt tidigt? Har rollen för framtidens ambulanssjukvårdare presenterats på ett sådant sätt att ambulanssjukvårdarnas stora betydelse även framgent har blivit klar? Har rollerna presenterats så att de blir attraktiva och åtråvärda? Både för ambulanssjukvårdare och för prehospitala sjuksköterskor?

Glöm inte bort att redan när möjligheten att delegera läkemedelsgivning till ambulanssjukvårdare fastställdes i författning så påtalades också att sådana lösningar inte fick ses som något långvarigt och permanent. Det är över 10 år sedan nu! Och glöm inte bort vårt till tjatighet gränsande upprepande av att en sjuksköterska, som inte har både lämplig specialistutbildning och akutsjukvårdsrutin från sjukhus utöver sin legitimation och som bereds tillfälle till regelbundet återkommande tjänstgöring i den akuta sjukhusvården är en ytterst tveksam förstärkning i ambulanssjukvården. Kanske en försvagning jämfört med en duktig, erfaren och utvecklingsvillig ”gammal” ambulanssjukvårdare?

Kraven på förändringar är frustrerande för många. Sättet som förändringarna genomförs på är bra på en del håll. På andra ställen är det dåligt – och ökar förvirringen, oron, frustrationen och uppbragtheten.

Revirstrider mellan grupper (ambulanssjukvårdare kontra sjuksköterskor) och till och med inom grupper (sjuksköterskor med olika specialistkompetens och behörighet) gynnar inte utvecklingen. Vare sig för patienter eller för personal. De fackliga organisationerna är medskyldiga. Vårdförbundet har ännu inte varit tillräckligt tydligt när det gäller sjuksköterskor med olika specialistkompetens och med olika typer av uppgifter prehospitalt (ambulans, akutbil, helikopter, ”sjuksköterskearbete” prehospitalt kontra utbildnings- och handledaruppgifter). Kommunalarbetarförbundet har givit medlemmarna förhoppningar om en ”ny utbildning” med hög status och behörighet. Utvecklingen, nyutkomna och kommande lagar och förordningar talar knappast för att dessa drömmar blir verklighet.

Samtidigt förstår jag så ofantligt väl att individer, som är djupt engagerade i sitt arbete och som känner sig hotade och nedvärderade vill försvara sig. Det är mycket mänskligt.

Men vi ser en uppenbar risk, liksom ett par av våra insändarskribenter, att ”striden” blivit så felriktad att en stor grupp ambulanssjukvårdare riskerar att eliminera sig själva. Slår man för våldsamt är det svårt att hålla garden uppe. Då kan en hel yrkeskår med ambulanstekniker försvinna på ett antal år. En yrkesgrupp som så väldigt mycket behövs även i framtidens ambulanssjukvård.

PAM/Ambulansforum tror nämligen fortfarande, och kommer att tro på, ambulansteamet. Den lämpliga, välutbildade och erfarna sjuksköterskan som medicinsk vårdexpert. Och den lämpliga, välutbildade och erfarna ambulansteknikern vars yrkesroll vi flera gånger beskrivit översiktligt. Men rollen behöver förtydligas avsevärt mer.

Upp till kamp emot kvalen. Sista striden det är. Kanske är detta sista striden? Låt inte alla soldaterna dö på slagfältet. Kamp kan bedrivas för utveckling i stället för mot förändringar. Kamp kan bedrivas med patientens bästa för ögonen och ändå utan otillbörliga egna förluster.

Låt ambulanssjukvårdarna leva vidare! Tillsammans med och i god sämja med övriga kategorier prehospitala sjukvårdsarbetare.

Jag lärde mig nyligen en läsövning i Norge. Här översatt till svenska:

Om Du tror Du är färdigutbildad är Du inte utbildad. Bara färdig.

Det gäller oss alla!

Karl-Axel Wallman-C:son
Chefredaktör
Nordisk Prehospital AkutMedicin (PAM)