(A/F) den 31 mars -99
Vi har nyligen upplevt en strejk bland bussförare. Strejken upphörde när villkoren förbättrades. Det föreföll finnas en bred allmän opinion som stödde bussförarna. Och den allmänna uppfattningen verkade vara, att bussförarna är väl värda ett bättre avtal. Bussförarna har ett stressigt arbete och oregelbundna arbetstider och de måste även arbeta när många andra är fria. Det ställs betydande krav på deras kompetens och sinnesnärvaro. Om något blir fel kan många "kunder" riskera livet.

Ambulansförare finns inte längre. De fick yrkestiteln ambulanssjukvårdare när kraven försköts från huvudsakligen transportör till mer och mer högt ställda krav med tonvikt på bedömning, vård och behandling. Ambulanssjukvårdarna har oftast "bara" ansvar för en "kund" i taget. Men dessa "kunder" befinner sig av och till i mer eller mindre livshotande situationer och de är i hög grad beroende av ambulanspersonalens kompetens för att inte riskera invaliditet eller på annat vis förlora liv eller hälsa. Ambulanssjukvårdarna har ett stressigt arbete och oregelbundna arbetstider och de måste även arbeta när många andra är fria. Det ställs betydande krav på deras kompetens och sinnesnärvaro. Om något blir fel kan många "kunder" riskera livet...

En ambulanssjukvårdare tjänade 1997 enligt Kommunalarbetarförbundet i genomsnitt c:a 14.500 kronor i månaden.

I framtiden ställs det krav på sjuksköterskor med specialistbehörighet i ambulanssjukvård, som skall utföra kvalificerade bedömningar och behandling. De ambulanssjukvårdare, som vill läsa vidare, behöver inte helt sällan först komplettera sin gymnasiekompetens för att vinna tillträde till högskolestudier. Därefter väntar minst 4 års studier för att uppnå den nödvändiga specialistbehörigheten.

Det är svårare att ange en rättvisande "medellön" för sjuksköterskor eftersom gruppen innehåller personal med olika specialkompetens och befattningar med inriktning på t ex arbetsledning eller kvalificerat utvecklingsarbete. Men den största gruppen landstingsanställda sjuksköterskor har enligt Vårdförbundet drygt 16.000 kronor i månaden.

Och legitimerad sjuksköterska kan knappast påräkna något s k delegeringstillägg.

Nu är det alltså upp till Landstings- och Vårdförbundet samt ambulansansvariga att "förklara" varför minst 4 års högskolestudier - varav för det stora flertalet självfinansierade via studielån - och kraftigt utökade ansvarsområden inte skall ge så mycket mer i plånboken.

Hur skall vi annars motivera duktiga ambulanssjukvårdare att läsa vidare? Och att motivera dem som blivit specialistutbildade sjuksköterskor att stanna kvar i ambulanssjukvården. För deras kompetens och tidigare yrkeserfarenhet är närmast omistliga där.

För om de ändå skall arbeta mer eller mindre "halvideellt" kanske de föredrar något nytt eller något bekvämare? Inte enbart av ondo i så fall. Som vi påpekat flera gånger tidigare är rotationstjänstgöring med andra grenar av akutsjukvården en nödvändighet för att upprätthålla kompetensen. Men får den alltför stor omfattning dränerar den ambulanssjukvården på välbehövlig kompetens.

Sjuksköterskornas portalfigur har länge varit barmhärtighetssystern Florence Nightingale, damen med lampan som var verksam under Krimkriget i mitten av 1800-talet. Hennes ideal för sjuksköterskorna var att de skulle vara trogna, lojala, undergivna och bärare av samhällets moral och religion. Hundrafemtio år senare och med benet in i ett nytt årtusende känns det här mycket avlägset för den professionella ambulanssjukvården. Kanske borde det också kännas avlägset för Landstings- och Vårdförbundet! Eller?

Karl-Axel Wallman-C:son
Chefredaktör
Nordisk Prehospital AkutMedicin (PAM)