(A/F) den 22 december -99
Mänsklighetens historia är kantad av krig, förtryck, slagsmål, oenighet och ond bråd död. Oftast har det också funnits klokare och mognare individer, som kämpat för gemenskap, samförstånd, förståelse och omtanke. Det har funnits och finns individer och organisationer, som - ibland med stor risk för eget liv och hälsa - har vågat hjälpa medmänniskor i nöd.

I Bibeln kan vi läsa om Den Barmhärtige Samariten. Det har funnits många samariter i världshistorien, verksamma både i fred och under krig. Sedan Napoleons dagar har vi i många länder fått organisationer för att transportera de skadade till lämpliga inrättningar, som kan fullfölja hjälpen.

Länge var dessa samariter outbildade, eller självlärda. Kravet på dem var bara att de var goda och omtänksamma medmänniskor.

I slutet av 1900-talet fick vi en omskakande och dramatisk förändring av kraven på kunskap och kompetens i svensk ambulanssjukvård. Det räckte inte längre att vara god och omtänksam. Det krävdes också kunskaper. Precis som det länge gjort i den övriga sjukvården.

Och kraven på kunskaper och formell behörighet ökade så snabbt att många tyvärr tappade både yrkesstolthet och arbetsglädje. Det brast i ledning och stimulans av personalen på en del ställen. Målen och vägen att nå målen var inte alltid tydligt definierade. Det ledde till oro och bestörtning hos en del av de barmhärtiga samariterna.

Detta blev inte bättre av olämplig och ibland närmast panikartad nyrekrytering för att nå de formella målen. De chefer, som inte hade medicinsk kompetens, kanske handlade i god tro. Jag vill i varje fall gärna tro att så var fallet. Men de medicinska experterna i ambulanssjukvården visste bättre. Men de höll ofta tyst.

Sjuksköterskor utan tillräcklig erfarenhet av tjänstgöring inom sjukhusens akutmedicin, och ibland utan specialistutbildning, anställdes. Blev det en höjning av vårdkompetensen i sjukhytten då? Nja, en del av dem gjorde kanske minst skada bakom ratten? Och duktiga ambulanssjukvårdare fick gå teoretisk utbildning för att bli legitimerade. Men de fick återgå till ambulanssjukvården utan de nödvändiga åren som sjuksköterskor på Akutmottagningen. Illa, men inte riktigt lika illa. De hade ju sin ambulanserfarenhet att falla tillbaka på. Men blev det någon rollutveckling? Stämde det med Kompetensbeskrivningens krav från Socialstyrelsen? I varje fall ledde det till frustration.

Under 2000-talet kommer vi att vinna klarhet. Kommer denna klarhet redan under dess första årtionde?

Men vi står också inför fler utmanande och spännande, och ibland oroande och skrämmande, förändringar. Sjukdomspanoramat kommer att förändras. Nya metoder att tidigt förutse sjukdomar och att tidigt förebygga deras utveckling kommer säkert att kraftigt begränsa en del folksjukdomar. En hälsosammare livsstil kommer att utrota andra farsoter. Men vi kommer att ha kvar trauman trots Nollvisionen rörande trafikskadade. Vi kommer att få nya offer för jordbävningar och flodvågor.

Vågar vi hoppas att vi slipper krigsskador och civilbefolkning, som lemlästas av minor? Det är nog några år kvar dit.

Risken för nukleära skadeutfall och kemiska olyckor måste beaktas mer än hittills. Infektionssjukdomar av nya eller återupplivade typer kommer även framgent att utgöra ett uppenbart hot.

Sjukhusvården kommer att omstruktureras ytterligare och sjuka och skadade kommer inte längre att köras till närmaste sjukhus utan till rätt sjukhus. Detta ställer ännu större och delvis helt nya krav på ambulanssjukvården. Både kvantitativt och kvalitativt.

Vi kommer att leva upp till kravet att verka för patientens bästa. Och inte för egoistiska vinster. Och vi kommer genom forskning att ta reda på vad detta konkret innebär.

Sjukvården är ju till för att bota, hjälpa och lindra. Aldrig för att plåga eller skada. Vi måste ta reda på vilka patientgrupper, och vilka anhöriga, vi i dag skadar och plågar i onödan. Och vi måste tydligare analysera sjukvårdens mål och därmed ge våra politiska ombud ett sannare och bättre beslutsunderlag. Om vi nu skall ha kvar politiska ombud med nuvarande typbeteckning, årsmodeller och kravspecifikation.

Om vi börjar prioritera riktigare kommer pengarna att förslå bättre än i dag. Och vi måste lära oss att tillämpa ”upphandlingsprocessen” mer professionellt och bättre än i dag. Oberoende av privat eller offentlig driftsform. 1900-talet slutade ju inte så bra på något ställe i landet när det gällde professionellt genomförd upphandling.

Ny telemedicinsk och annan teknik och konstruktivt utvecklingsarbete kommer att leda till effektivare resursanvändning. Vi kommer att ta hand om våra patienter på ett både bättre och säkrare vis. Vi kommer att ha kontinuitet i vårdkedjan. Vi kommer att veta vilken kompetens som behövs på de olika vårdnivåerna. Och därmed blir det automatiskt slut på flummig argumentation med egoistiska undertoner.

Professionell ledningsstruktur och professionell och rätt inriktad personal kommer att skapa avsevärt större säkerhet och bättre arbetsmiljö i hela sjukvården. Engagerad och yrkesstolt personal kommer att kvalitetsutveckla hela vår verksamhet. Och att därmed återskapa sitt eget berättigade självförtroende. Detta gäller självklart både ambulanssjukvårdare och ambulanssjuksköterskor.

Ambulansforums redaktion önskar alla sina läsare, och även de få i verksamheten som inte tar del av PAM, en riktigt God Jul och ett Gott, Patientinriktat, Framgångsrikt och Produktivt Nytt Årtusende!

Karl-Axel Wallman-C:son
Chefredaktör
Nordisk Prehospital AkutMedicin (PAM)