STOCKHOLM (A/F) den 2 oktober 2000
Direkt efter lunch behövs något engagerande för att hålla auditoriet vaket…

Det fick vi verkligen! Improvisationsteatern fortsatte med att i dramatiserad form illustrera hur en sjuksköterska upplever sin första dag som nyanställd på ambulansen. I en förmodligen ändå skonsam miljö, en liten ambulansstation i norra Värmland.

Sjuksköterskan deltog själv på podiet ­ med möjlighet att signalera till skådespelarna om de speglade hennes upplevelse rätt eller fel. Och skådespelarna var skickliga nog eller möjligen sufflerade på förhand att spela ut både rätt och fel på ett i grunden otäckt provokativt vis. Men i denna framförandeformen blev det i stället varmt och humoristiskt.

Vad hände i publiken? Vi fick oss ett antal trevliga och några otrevliga sanningar till livs. Serverade med sådan charm att knappast någon kunde reagera på annat sätt än: Oj, här behövs det visst mer hjälp och stöd. Det är nog inte så lätt att komma nyanställd in i en tuff manlig och kanske misstänksam miljö.
Ett skickligt och omtänksamt sätt att illustrera en känslig och svår problematik!

Eftermiddagen fortsatte med intresseväckande presentationer av bolagisering/privatisering av stockholmssjukhus. Moderator var Bosse Erwander och talare var Lars Lindberg, Stellan Ungerholm och Bosse Brismar.

Den provokativa frågan blir naturligtvis, helt bortsett från personliga politiska åsikter, huruvida "bolag" med eventuella krav på att driva sin verksamhet med vinst, avstår från beredskapsplanering eller möjligen bedriver sin verksamhet med så begränsad överkapacitet att katastrofinsatser kraftigt försvåras.

Talarna illustrerade hur processen lett till en tydligare rollfördelning mellan beställare (politiker) och utförare (sjukhus). Även om den optimala arbets- och ansvarsfördelningen mellan dessa ännu inte uppnåtts är man på god väg. Beställarna blir duktigare på att definiera vad man vill köpa, hur mycket man vill köpa och vilken kvalitet man kräver på den levererade produkten. Och politikerna håller också på att lära sig att mäta och kontrollera att de ställda kvalitetskraven verkligen uppfylls.

Och sjukhusen får större frihet att bedriva sin verksamhet utan störande inblandning eller detaljstyrning från politikerna.

Däremot berördes inte alls i detta sammanhanget hur motsvarande processer bör bedrivas inom ambulanssjukvården och vilka effekter detta har lett och leder till. Det framkom också att erfarenheterna av den kompetenta beställar- och upphandlingsprocessen kan vara olika i Stockholm och i andra delar av landet.

Bolagisering/privatisering medför ett antal risker men också flera möjligheter. Riskerna kan man väsentligen eliminera genom att beställaren mycket tydligt definierar kraven även på "produkten katastrofberedskap". Möjligheterna ligger främst i att dessa krav på tydlighet leder till bättre specificerade krav och till bättre kännedom om behoven. Men kraven på kostnadseffektiva organisationer leder också till nödvändiga åtgärder för bättre samordning av resurser inom och utom den enskilde sjukvårdshuvudmannens område. Och till tydligare krav på att sjukvårdshuvudmannen även fortsatt äger ledningsfunktionen även om delar av utförarorganisationen övergår till annan ägare.

Prioritering av ambulanstransporter föreläste Lars Engerström, narkosläkare från Falun. Bakgrunden till denna föreläsningen är att det förekommer en mängd onödiga ambulanstransporter. Hur åtgärda detta? Internationellt sett har ambulanstransporterna ökat med 30% på 2 år.

Antalet prio 1-2-transporter har ökat. Lars Engerström trodde att det beror på det svenska indexet.

Varför då minska antalet ambulanstransporter? Glesbygden saknar ofta ambulans pga att den är ute på "onödiga" uppdrag. Orsakerna kan bero på t ex att antalet akutsjukhus har minskat. Detta leder till en ohållbar situation för SOS Alarm.
- Det är genant att onödiga transporter fortfarande förekommer mellan sjukvårdsinrättningar, säger Engerström.
- Det är de medicinska behoven som skall styra, detta har vi glömt.

För att åtgärda detta måste sjukvården informeras bättre. Prioriteringen måste bli bättre.
- För att prioriteringen ska bli bättre måste läkare i större utsträckning göras delaktiga, detta kan ske via modern teknologi, säger Engerström.

Engerströms lösningar är en differentiering av ambulansparken. Bl a sjuktransportbilar, bemannad med ambulanssjukvårdare. Detta kan också utgöra en lämplig reträttplats för äldre personal.

Därefter berättade Sune Handell, narkosläkare, hur Stockholm har hanterat frågan med onödiga ambulanstransporter.
1994 påbörjades ett projekt med målsättningen att minska antalet ambulansuppdrag. 1995 läkarbemannades SOS-A på prov. 1996 permanterades detta. Fr om 2001 kommer SOS Alarm att anställa läkaren, idag är landstinget arbetsgivare.

Åtgärderna man vidtagit är att 20 narkosläkare knöts till SOS-centralen. Dessa skulle vara helikopter/ambulansläkare. 50% av tjänstgöringstiden skulle vara prehospitalt. En särskild befattningsbeskrivning utarbetades.

Dessa 20 inkopplas nu i speciella fall:
- prio 1, s k "super-prio 1", dvs uppenbara prio ettor fördröjs inte
- akutbil/hkp
- oklara patientfall
- akuta larm från vårdcentraler
- IVA-transporter
- Omprioriteringar vid resursbrist