STOCKHOLM (A/F) den 3 oktober 2000
Behandlingsriktlinjer inom ambulanssjukvården

Medicinsk utveckling, Karl-Axel Ängqvist. Kompetens kan indelas i formell och reell. Det kan gälla t ex:
- Medicin-teknisk utrustning: EKG och spineboard.
- Läkemedel: nya och riktade för prehospitalt bruk.
- Lab. Analyser: nya förenklingar på väg.
- Kommunikationsutrustning: Bildöverföring mm.

Sjukvårdens utveckling

Ambulanssjukvården måste utgå från patientens perspektiv, inte var och hur utan att och när, och ses som en integrerad del.

Vårdkedjetänkandet måste utvecklas, t ex trombolys och stora trauman.

FLISA:s roll: antingen följa eller driva utvecklingen:
- stödja initiativ
- entusiasmera
- kvalitetsutveckling

Forskning bör göras enkel till början. Tidsperspektiv är lämpligt. Här betonas vikten av att hela organisationen talar samma språk, t ex vänteperiod: tidsperioden från larmtid till ankomsttid (den väntetid patienten upplever).

Enligt Ängqvist bör FLISA vara en plattform för svenskt kvalitetsarbete.

Call to needle, Christer Zedigh, berättade om hjärtinfarktsvården I Dalarna, som startade 1997. Studier visar att prehospital trombolys sparar ca 1 timme. Vinsten är större i glesbygdsbefolkade områden, t ex Skottland. Där har man sedan flera år påvisat en vinst på ca 2 timmar.

De svenska resultaten sammanställs i Riks-HIA. Snittid från debut till behandling är över 3 timmar. Denna tid stämde väl överens med Dalarnas resultat. Tiden sänktes betydligt när prehospital trombolys infördes. 34 ambulanser från tio stationer deltog i studien. Ca 80 patienter per år behandlades. 11 fick behandling på vårdcentral. 45 behandlades akut med PTCA efter beslut på ambulansens uppgifter.

Call to needele är i Dalarna ca 45 minuter. Där är jämförbart med sjukhusbaserad trombolys.
Call to PTCA är ca 60 minuter.

För att ytterligare pressa tiderna krävs bättre information till allmänheten. Vid bröstsmärtor måste larm ske inom 30 minuter.

Man beräknar att prehospital trombolys räddar ca 10 patienters liv per år.

Call to shock, Stig Holmberg lyfte fram att även om man med tidig start av HLR kan hålla personer vid liv under en begränsad tid så är tiden till defibrillering avgörande för överlevnaden. Redan en förkortning på 3 min av tiden till shock (defibrillering) kan ge en 50 %-ig ökning av överlevnaden.

Ambulansorganisationernas möjlighet att öka överlevnaden ligger till stor del på att förkorta tiden till shock. I övrigt så lyftes fram att de halvautomatiska defibrillatorernas säkra teknik medger att det blir enklare att delegera andra grupper än sjukvårdpersonal. Därigenom förkortas tiden till shock och överlevnaden ökas radikalt.