MALMÖ (A/F) Torsdag 12 juni 1997
Tre larmoperatörer vid SOS-Alarm i Malmö åtalas för tjänstefel i samband
med ett larm i februari i år.
Målsägande är en kvinna, vars make druckit stora mängder alkohol och
därefter tagit en stor dos sömntabletter. Detta skedde ungefär kl 00.50
en kväll i slutet av februari.
"Enligt all medicinsk bedömning utgör detta intag en dödlig eller i vart
fall livshotande kombination", uppger åklagaren i sitt ansvarsyrkande.
När ambulans slutligen anlände till platsen, efter upprepade
påstötningar från kvinnan, var mannen redan död. En och en halv timme
hade då förflutit sedan kvinnan ringde efter ambulans första gången.
Tilläggas skall att mannen själv avböjde ambulanshjälp så länge han var
vid medvetande.
Åsidosatt instruktionerna
Hustrun anmälde de tre operatörerna för vållande till annans död,
alternativt tjänstefel och åklagaren valde att gå på den senare linjen.
Åklagaren menar att de tre operatörerna genom underlåtenhet åsidosatt
vad som gäller för SOS-operatörer i deras instruktioner, nämligen att på
grundval av den hjälpsökandes information vid akuta livshotande symptom
larma närmast tillgängliga ambulans med högsta prioritet. Gärningen kan
ej bedömas som ringa, tilläggger åklagaren och åberopar 20 kap 1 § i
brottsbalken.
Mannen livlös
Det här är vad som hände, enligt stämningsansökan:
Tio minuter efter det att mannen tagit sömntabletter, ringde hustrun
till SOS-Centralen i Malmö. "...Där får hon tala med operatören X, som
blir informerad om vad som hänt. Hustrun uttrycker sin oro över
situationen och begär hjälp. Samtalet avslutas utan att ambulans
beordras. Hustrun ringer på nytt upp SOS-centralen kl 01.12 och får då
tala med operatören Y. Hon begär ambulanstransport och berättar kort vad
som hänt för Y, som redan dessförinnan informerats av kollegan X. Inte
heller Y beordrar någon ambulans utan hänvisar henne till
sjukvårdspersonal på MAS. Kl 01.20 ringer hustrun återigen till
SOS-Centralen, där hon nu får tala med operatören Z, som redan var
informerad om ärendet genom sina kollegor. Hustrun uttalar på nytt sin
oro för situationen och omtalar, att hon ej erhållit någon hjälp från
sjukhuset. Hon beskriver nu att hennes mans tillstånd förvärrats och
begär upprepat att ambulans skickats till platsen. Samtalet avslutas med
att hustrun ombedes återkomma om läget försämras ytterligare. Ej heller
vid detta tillfälle beordras ambulans från SOS. Kl 02.27 ringer hustrun
på nytt till SOS och meddelar att hennes man nu är livlös. Ambulans
beordras till platsen. Vid framkomsten konstaterar ambulanspersonalen
att mannen är kliniskt död. Efter inkomsten till sjukhuset konstaterar
läkaren dödsfallet.”
Söka hjälp från högre kompetens
Peter Jerntorp, ansvarig ambulansöverläkare vid MAS (Malmö Allmänna
Sjukhus) såg mycket allvarligt på händelsen och hänvisade i sin kritik
till grundinstruktionerna som säger att operatörerna bör söka hjälp och
råd från högre kompetens vid osäkerhet i enskilda fall.
- Vi har en direktlinje mellan SOS och sjukhuset, men denna möjlighet
hade tillämpats ganska restriktivt av SOS, säger han i en kommentar.
Något som det förmodligen blir en ändring på, efter den tragiska
händelsen.
- Vi har också möjlighet att låta personer som larmar SOS tala direkt
med sjukhuspersonal via direktlinjen, tillägger Peter Jerntorp.
Inslag av prejudikat
Platschefen vid SOS Alarm i Malmö, Hans Reschke, vill inte uttala sig i
det konkreta fallet.
- Vi har givetvis analyserat eventuella svagheter i rutinerna, vilket
dock är en process som ständigt pågår i samråd med sjukvården, betonar
han.
Rent generellt vill Hans Reschke framhålla att larmoperatörernas
arbetssituation är mycket komplex och ofta svårhanterlig.
- Hela ärendet har inslag av prejudikat, enligt mitt sätt att se.
Oavsett om det blir friande eller fällande dom, finns det många
slutsatser att dra vad gäller de generella instruktionerna i sin helhet,
säger han.
Målet kommer upp vid Malmö tingsrätt under hösten.
Åsa Möller
För att läsa chefredaktör Karl-Axel Wallmans svar till insändare den 10/3-97 tryck här.