Det gäller dels den alltför låga kompetensen hos ambulanspersonalen, och dels trögheten när det gäller att satsa på ambulanshelikoptrar. Ett stort problem är även skillnaderna vad gäller former och innehåll i ambulanssjukvården mellan olika landsting, som gör att dödsfall och skador varierar inom landet. Vägverket rekommenderar bland annat en rikstäckande ambulanshelikopterorganisation och att Socialstyrelsen utarbetar riktlinjer för insatstider för ambulanssjukvården samt lägsta medicinska kompetens för tjänstgöring i akutambulans.

Beträffande kompetensen konstaterar utredningen att både när det gäller behandling av svåra trauman och vid diagnostik och behandling av allvarliga sjukdomar (t ex påbörja trombolysbehandling i ambulans) är det nödvändigt att ambulanspersonal har en tillräcklig medicinsk kunskap, dvs lägst sjuksköterskeutbildning.

Utredningen utgår från två centrala begrepp som ofta har stor betydelse för utgången av en skada: tid och kompetens. Förslaget skall bearbetas av departementet inför en aviserad proposition om trafiksäkerheten under våren 1997.

I utredningen sammanfattas följande:

Enligt officiell statistik skadas varje år cirka 20 000 personer i trafiken, varav 4 000 svårt. Av de cirka 600 personer som omkommer till följd av trafikskador, avlider cirka två tredjedelar på olycksplatsen. Sverige har en högre andel dödsfall utanför sjukhus än andra länder i Västvärlden.

Ett flertal internationella studier har visat att tiden mellan olyckan och den första adekvata vårdinsatsen kan vara avgörande för överlevnad och graden av hälsoförluster. Resultatet är således beroende av insatstiden men också av kvaliteten i omhändertagandet. Kompetenta åtgärder tidigt i förloppet är ofta avgörande för utgången av skadan.

Omhändertagande och behandling av trafikskadade är ett komplicerat samspel mellan många delar i en lång behandlingskedja. Medtrafikanternas kunskaper i första hjälpen, alarmeringsförfarande, medicinsk kompetens hos den sjukvårdspersonal som kommer till olycksplatsen samt val av transportmedel är faktorer som kan ha avgörande betydelse.

I Sverige saknas i dagsläget fastställda minimikrav vad gäller insatstider för ambulansfordon. Kompetensen hos den personal som omhändertar den skadade på olycksplatsen har förbättrats, men varierar fortfarande från sju veckors sjukvårdsutbildning till läkare med specialistkompetens. Resultatet av en kartläggning som Socialstyrelsen gjort avseende ambulanssjukvården i Sverige, visar en mycket stor spridning såväl vad gäller former för som innehåll i verksamheten.

Det är mycket som talar för att en effektivisering av räddnings- och akutvårdsinsatserna skulle kunna bidra till att reducera antalet dödade i trafiken. De största nyttoeffekterna ligger dock i att behovet av sjukhusvård minskas och att invalidiserande resttillstånd reduceras eller undviks helt.

Utredningens förslag omfattar därför bland annat följande:

• att medborgarnas kunskaper i första hjälpen förbättras, bl a genom skärpta krav på utbildning i skolorna och genom att första hjälpen utbildning blir obligatorisk i körkortsutbildningen samt en förutsättning för att erhålla yrkesförarebevis.

• att Socialstyrelsen utarbetar riktlinjer för insatstider för ambulanssjukvården samt lägsta medicinska kompetens för tjänstgöring i akutambulans.

• att landets ambulanssjukvård kompletteras och förstärks med 14 dygns- och läkarbemannade baser med ambulanshelikopter och läkarbil. Baserna skall ha en enhetlig standard vad gäller koncept, rutiner, personal och utrustning.

• att staten har det rikstäckande ansvaret för de 14 baserna samt att ansvaret för driften skall ligga hos SOS Alarm.