GÖTEBORG (A/F) den 2 september -98
Flisa-konferensens dag 2 ägnades huvudsakligen åt trombolys.

Intressanta resultat visades från Riks-HIA. Värdet av trombolys i den akuta hjärtinfarktvården är ju oomtvistligt mycket stort. Diskussionen i sjukhusmiljön rör snarare vilka preparat, som skall användas när och när trombolys skall kompletteras med andra metoder (ballongvidgning, andra farmaka)

Tidsfördröjningen redovisades som det stora problemet. Men de allra viktigaste fördröjningsfaktorerna ligger dels hos patienten själv, dels i sjukhusens interna organsiation. I delar av landet är ambulansinsatsen en betydande del av fördröjningen om trombolys sker först på sjukhuset. I andra delar av landet är ambulansinsatsen tidsmässigt en mycket marginell del av fördröjningen.

EKG-överföring och annan telemedicin redovisades som i dag snarast nödvändiga metoder. EKG-överföringen leder dessutom sekundärt till andra ordinationer som förutsätts värdefulla för patienten!

Flera sjukvårdsområden redovisade hur man byggt upp sina organisationer med trombolys och hur man löst praktiska och formella problem. Organisationerna bygger såväl på trombolys i händerna på icke legitimerad personal (efter konsultation/ordination) och på trombolys utförd av legitimerad personal. Trombolys startas såväl i ambulanssjukvården som på vårdcentral för att vinna tid.

Förvisso rapporterades mycket få problem och biverkningar.

Debatten förvirrades även denna dag av slutsatsen om vikten att införa trombolys prehospitalt. Trots att flera omfattande vetenskapliga studier om trombolys prehospitalt presenterades, påvisades mycket begränsade vinster för patienten ­ just av trombolys insatt prehospitalt. Likväl förmodade man att trombolys prehospitalt ändå är värdefull bl a därför att de som får trombolys i studierna förutsätts vara de allra sjukaste patienterna där det är svårt att bevisa positiva effekter (!).

Presenterade svenska resultat visade även det självklara förhållandet att det tar tid att starta trombolys prehospitalt inklusive EKG-sändning, bedömning och ordination.

Men även det självklara förhållandet att trombolys insatt prehospitalt kan komma patienten tillgodo avsevärt tidigare än om den startas först på sjukhus. Många sjukhus har nämligen helt oacceptabelt långa tidsförluster innan behandlingen kommer igång.

Referenten konstaterar att betydelsen av trombolys generellt prehospitalt i debatten tidigare nog uppfattats som betydligt större än vad konferensen presenterade underlag för. Det verkar högst troligt att trombolys är av värde, om gängse kriterier är uppfyllda, vid längre transporttider. Men kanske är transporttiderna i stor del av landet så korta att i första hand organisationen inne på sjukhuset skall förbättras? Var går den nedre tidsgränsen där de små riskerna ändå blir större än vinsterna för patienten? Och som motiverar att icke legitimerad personal skall hantera läkemedel?

Däremot låter det helt övertygande att telemedicin, informationsutbyte och dialog kan förbättre läget för patienten. Transporten kan gå direkt till HIA eller Angiolab (för ballongvidgning) utan tidsförlust. Eller trombolysbehandlingen kan starta direkt på Akutmottagningen ­ och inte först när patienten kommer till HIA!

Greger Nilsson presenterade intressanta fakta hur man på Sahlgrenska kraftigt reducerat ”väntetiderna” på Akutmottagningen genom att specialutbilda sjuksköterskor och ”låta” läkaren träffa patienten först på HIA.

Eftermiddagen presenterade i övrigt det utbildningsprogram för tidigt omhändertagande av dessa patienter, vilket framtagits av Cardiologföreningen och FLISA gemensamt med bistånd av både Allmänmedicinska och Invärtesmedicinska specialistföreningarna. Bror Gårdelöf tonade i presentationen ned användningen av detta program för utbildning av ej legitimerad personal. Däremot avsett för nyanställda sjuksköterskor i ambulanssjukvården och för personal i hjärtsjukvården inne på sjukhuset! Men Cardiologföreningen hade också betonat synsättet att trombolytisk behandling inte kräver sjuksköterskekompetens!

Eftermiddagen avslutades åter en gång med animerad diskussion om främst vilka kompetensnivåer som krävs i ambulanssjukvården och hur vi skall nå dit. Några nya argument framfördes knappast med undantag av Björn-Ove Suserud, som hänvisade till sin doktorsavhandling om sjuksköterskans roll i prehospital sjukvård.

Men på kvällen fick referenten och övriga deltagare se något nytt! Joe Laberos show. Fantastiskt framförande och stort underhållningsvärde!