TOREKOV (A/F) den 3 november -98
"Svikt av vitala funktioner", med Hans Renck som huvudförfattare har kommit ut i en ny och kraftigt omarbetad upplaga. De tidigare upplagorna var direkt fokuserade på patofysiologi hos patienter med trauma eller kirurgiska sjukdomar. Innehållet i denna nya upplaga har breddats och moderniserats och synes vara väl anpassat till målgruppen. Likväl håller boken fortfarande fickformat!

De tidigare upplagorna har rönt stor uppskattning bland unga läkare och sjuksköterskor och de gjorda bearbetningarna gör den till en ännu mer fullvärdig handbok inom ämnet. Boken kan med fördel även användas av t ex intresserade ambulanssjukvårdare! Innehållet omfattar ett flertal av sådana akuta tillstånd, som kan leda till svikt av vitala funktioner med översiktlig beskrivning av den teoretiska bakgrunden, behandlingsanvisningar och praktiska tips. Hans Rencks inledning av traumaavsnittet kan stå som något av en programförklaring:

"Medicinsk grundutbildning är huvudsakligen inriktad mot diagnostik och behandling av icke-akuta tillstånd på sjukvårdsinrättningar under kontorstid. Inte minst under AT ställs unga läkare i situationer då de ensamma måste ta avgörande beslut om diagnos och terapi av skadade eller akut sjuka patienter när äldre och mer erfarna kollegor inte finns tillgängliga på sjukhuset för råd och hjälp. Ännu i början av nittiotalet stod AT- läkare eller ST- läkare med mindre än två års erfarenhet ensamt ansvariga för det primära omhändertagandet av patienter med svåra skador vid tre fjärdedelar av våra länsdelssjukhus, en tredjedel av länssjukhusen och en tiondel av regionsjukhusen. De senare årens besparingskrav har sannolikt lett till att AT-läkare fått axla ett än större ansvar under jourtid.

Svåra kroppsskador är ett av det västerländska samhällets stora gissel vars relativa betydelse med avseende på mortalitet och arbetsoförmåga ökar i takt med att behandlingen av andra tillstånd blir allt mer framgångsrik. Så till exempel medför skador genom olycksfall förlust för vårt samhälle av fler yrkesverksamma år än cancer och hjärtsjukdomar sammantagna. I Sverige omkommer fler än 3.000 individer varje år i olyckor och 140.000 skadas så svårt att de måste vårdas på sjukhus. Samhällets totala kostnader för dessa personskador belöper sig till ca en procent av bruttonationalprodukten vilket motsvarar ca tio procent av de totala sjukvårdskostnaderna.

Profylax är alltid bästa terapi och samhällets satsningar på till exempel arbetarskydds- och annan lagstiftning, vägutbyggnadsprogram och bilbälteslag har varit framgångsrika. Den industriella omstruktureringen har slagit ut många riskfyllda arbetsplatser. Men hur står sjukvården rustad för att ta hand om offren för de olyckor som trots allt inträffar?

Utbyggnaden av ambulans- och helikopterverksamheten i Sverige för transport av svårt skadade eller sjuka ligger i vissa avseenden efter många andra länder. Vår traumavård är påtagligt decentraliserad med i några fall låg erfarenhetsgrad hos de läkare som står i främsta mottagarledet. Tveklöst uppfylls i många fall inte den medicinska grundutbildningens mål att förbereda studenten för AT som för långt de flesta de facto innebär ett odelat ansvar för primär handläggning av akuta, svåra trauma- och sjukdomsfall med sviktande vitala funktioner! Under senare år har vidareutbildning i traumasjukvård (advanced trauma life support, ATLS) för läkare och sjuksköterskor tagit fart och rönt ett stort intresse.

När verksamheten måste förläggas till olycksfallsplats utanför sjukhuset försvåras situationen ytterligare av begränsade resurser, mörker, kyla och allmänt ovana förhållanden. Samtidigt är kvaliteten på det primära omhändertagandet av avgörande betydelse för utgången av det enskilda fallet. Utbildning i prehospital trauma life support (PHTLS) har nyligen påbörjats i Sverige."

Kenneth Karlsson