Här under kan Du läsa ett nästan 20 år gammalt reportage om Norsk Luftambulanse (NLA). Nästan 20 år gammalt - har de inget bättre att komma med, tänker Du kanske. Visst har vi det, men i detta fall publicerar vi för att visa på hur absurt ambulanshelikopterfrågan hanteras i Sverige. Reportaget publicerades ursprungligen i början av 80-talet för att författaren ville stimulera till debatt om möjligheterna att organisera liknande verksamhet i Sverige.

I fjol störtade Socialstyrelsens ambulanshelikopterutredning. Den 58:e i raden av utredningar. Nu kan vi bara önska att det är slut på havererade utredningar och kvar står då faktumet att Sverige fortfarande befinner sig på U-landsnivå när det gäller ambulanshelikoptrar…

Kenneth Karlsson
Redaktör och ansvarig utgivare


På grund av en infektion i halsen (epiglottit) hade struphuvudslocket svullnat igen så att hon till slut inte orkade andas längre. Det var likaså nästan omöjligt att blåsa in luft förbi det svullna struphuvudslocket. Innan piloten stannat motorerna har helikopterläkaren stoppat ned en plastslang förbi det svullna stället och in i luftstrupen. Livet är räddat, men det krävs stora doser lugnande innan kramperna upphör. En smal slang stoppas ned i matsäcken för att tömma ut den luft som blåsts ned under mun till munventilationen.

Kvinnan flygs in till sjukhus, Sentralsykehuset i Akershus (SiA) i Lörenskog i Oslos utkant. Då hon alltjämt är medvetslös och visar tecken på hjärnskada läggs hon i respirator några dygn. Till en början är hon förlamad i ena kroppshalvan. Tio dagar efter ankomsten kan patienten återvända hem till man och barn. Hon går då hjälpligt med kryckor. Fyra månader senare är hon helt återställd.

Detta är ett exempel på den räddningstjänst som Norsk luftambulans A/S bedriver.
- Det primära, säger organisationens grundare och medicinska ledare, dr Jens Moe, är inte att åstadkomma snabba transporter. Det viktiga är att kunna erbjuda svårt sjuka och skadade bästa möjliga vård så raskt som möjligt.

24 timmar per dygn, 365 dagar per år står den lilla helikoptern startklar på plattan utanför Sentralsykehuset i Akershus. På dagen är man i luften två minuter efter larm. På natten tar det något längre tid beroende på hur mycket kläder vädret motiverar. Utrustningen består av en helikopter av märket Bölkow BO 105, som är mer eller mindre specialkonstruerad för ändamålet. Ombord har man det mesta som finns på en vanlig akutmottagning. Där finns medikamenter och infusionsvätskor, där finns apparatur för konstgjord andning och en respirator.

Där finns defibrillator (en apparat för att skjuta ström genom hjärtat vid hjärtstillestånd). Där finns mobiltelefon och radioutrustning som möjliggör kommunikation med ambulans, polis, brandkår, fartyg och räddningscentraler.

Vid behov kan man ta med kuvös för transport av nyfödda, värmekamera för att söka efter personer som försvunnit i skogen eller på fjället, lavinstänger och lavinhundar med förare, dykareutrustning för att plocka upp drunknade, bergbestigningsutrustning för att kunna bistå nödställda eller skadade alpinister. Och mycket annat.

Besättningen består av tre man: pilot, läkare och räddningsman. Piloterna har alla flera tusen flygtimmar bakom sig. Läkarna, som är narkosläkare från de olika sjukhusen i Oslo-området, är specialtränade för tjänsten. De har, då de är i tjänst på helikoptern, inga andra medicinska arbetsuppgifter. Räddningsmännen är från början ambulansförare och brandmän som utbildats i Schweiz. De har stora färdigheter i flygnavigation, dykning, bergsbestigning och sist men inte minst akutmedicin.

Trafikolyckor, arbetsolyckor och akut sjukdom är de vanligaste orsakerna till att luftambulansen blir larmad. Många tror att det bara är i skärgårdar och fjällterräng som helikoptern kommer till nytta. Men det visar sig att nästan hälften av uppdragen är rekvirerade av ambulanspersonal som efter framkomst bedömt att de inte varit säkra på att få patienten levande till sjukhus.

Nu är det inte på de livräddande uppdragen de största insatserna görs (ca 60 människor med en genomsnittsålder på 31 år har räddats till livet under de tre år verksamheten varit igång). För det stora flertalet patienter ligger vinsten i att man med snabbt omhändertagande kan begränsa skadornas omfattning och förkorta vårdtiderna på sjukhus.

Vem betalar?
- Norsk luftambulans är organiserad efter mönster av den schweiziska räddningsflygorganisationen Schweizerische Rettungsflugwacht säger företagets ledare, Knut Femris.
- Det betyder att ett stort antal människor lämnar frivilliga bidrag till verksamheten. Stiftelsen Norsk luftambulans som äger företaget NLA A/S samlar genom medlemsavgiften och frivilliga bidrag in flera miljoner kr per är.

Norska riksförsäkringsverket betalar för de uppdrag man i efterhand bedömer som medicinskt motiverade. Den totala budgeten ligger på strax under fem miljoner norska kr per år och det torde stå klart att den besparing samhället gör i form av minskade vårdkostnader och sjukdagar vida överstiger detta belopp. I Västtyskland räknar man med att samhället får igen mellan 11 och 12 gånger vad den tyska helikopterräddningstjänsten kostar.

Kan norsk luftambulans flyga in i Sverige?
Man kan nå Arvika på 30 minuter, Torsby, Munkfors, Bengtsfors och Koster på 35 minuter, Bäckefors, Åmål och Hagfors inom 45 minuter.

Vem betalar i så fall?
Svaret är att ingen vet. Det har inte kommit några larm från den svenska sidan än. Ett är dock säkert, det är aldrig patienten eller den som larmar som får betala. De uppdrag som ej betalas av myndigheterna står stiftelsen Norsk luftambulans för.

Ytterligare ett par exempel på insatser av avgörande betydelse: Trafikolycka. Distriktsläkaren på Gol ringer och berättar om en trafikolycka med flera svårt skadade.

Svårast skadad är en man i 20-årsåldern som fått skallbenet krossat. Han är medvetslös och har kramper. Han befinner sig i den sista av tre ambulansen som är på väg söderut.

Helikoptern lyfter och möter ambulansen på vägen. Patienten visar tecken på blödning i skallen. Han får nålar för infusion inlagda. Han blir sövd så att kramperna upphör och man tar över hans andning med hjälp av en slang som stoppas ned i luftstrupen. Man lastar in patienten i helikoptern och sätter kurs mot Oslo med en fart på över 200 km/tim. Via radion kontaktas neurokirurgen på Ulltvåls sjukhus där man börjar förbereda för operation.

Några minuter efter landningen ligger patienten på operationsbordet. Man borrar och tömmer ut blödningarna som trycker på hjärnan. Inom en vecka skrivs patienten ut till normallasarett utan några kvarstående men.

Drunkning. En gosse drunknar i skolans simbassäng. Samtidigt som återupplivningsförsök startas larmas helikoptern. Efter några minuter landar den och helikopterläkaren tar över behandlingen. En timme senare har man kontroll över läget. Gossens hjärta har då startats med elchocker och han ventileras med blåsa och tub. Han flygs in till sjukhus och skrivs ut efter tre veckor helt utan hjärnskador.

Författare:

E-post: Johan Ullman    Hemsida: www.ullmans.com


<<<<<<<<    Detta är arkivmaterial    >>>>>>>>
[Hem] [Ledare[Nyheter] [Reportage] [Forskning] [Artiklar] [Insändare] [Notisen] [Redaktion]

2000/01/18