Här kommer en liten summering från snökaoset i Gävle den 4-13 december 1998.
För min del fick jag och kollegan Håkan en långkörning från Akademiska sjukhuset i Uppsala (UAS) till Hudiksvall - en resa som tog 10 timmar att genomföra! I full snöstorm, med en sikt på 100 m och plogbilar i skytteltrafik.

Under lördagen tilltog snöandet, med snömängder på upp till 150 cm på vissa ställen. Polisen, räddningstjänsten och ambulanssjukvården kom ingenstans och kunde inget göra - det var för mycket snö. Behovet av bandvagnar var stort. Under söndagen begärde därför Räddningstjänsten i Gävle hjälp från I13 i Falun. På söndag eftermiddag anlände så bandvagnarna och utrustades för sitt ändamål. Det var verkligen annorlunda att åka bandvagn högt uppe på snön! I höjd med biltaken svepte vi fram över alla tänkbara hinder. Problemet var att det tog lika lång tid för alla uppdrag - prio 1 som för prio 3. Dessutom när man klev ur bandvagnen, så sjönk man ned till brösthöjd i snön. Under dessa dagar hade jag INGEN patient som klagade över komforten (det skakar och bullrar VÄLDIGT).
Under slutet av veckan byttes så I 13:s personal ut mot personal från S1 från Enköping.

Det fanns dessutom tre helikoptrar till förfogande, som bland annat utförde en transport till UAS, samt hämtade en gravid kvinna med värkar.

Under söndagsnatten blev ett tåg stillastående en bit söder om Gävle. Utan ström blev det kallt och mörkt, så runt midnatt åkte jag, en kollega, en brandman samt en bandvagnsförare ut för att ge stöd och se till att ingen for illa. Det var många barn med på tåget. Tyvärr körde bandvagnen fast i snön! Så vi fick gå cirka 3 km i full snöstorm, innan vi hittade tåget - det var en ordentlig genomkörare (pust!). Väl framme konstaterades det att alla mådde ganska bra. Under tiden hade ett lok anlänt och bogsering mot Gävle kunde då ske. I Gävle öppnades en lokal där polisen registrerade alla passagerare, vilka hade blivit tilldelade 50 stycken sängplatser på sjukhuset: Barnfamiljer och äldre prioriterades, dessa fick åka bandvagn till sjukhuset under natten. Detta var en tidsödande procedur, då avståndet var ganska långt. De som bodde i Gävle blev så småningom hemskjutsade och övriga blev inkvarterade på hotell.

Som kuriosa kan berättas följande: Undertecknad fick en prio 1; akut buk. Patienten var mycket påverkad och hade mycket ont. Patienten togs in i bandvagnen och vi "skakade" mot akuten. Väl framme var patienten besvärsfri - det visade sig att det var en njursten som hade skakats loss under resan…!

När detta skrivs, söndagen den 20 december, så har det töat ett par dagar och snöhöjden är numera överskådlig. Det var ett par omtumlande arbetsdagar som vi fick uppleva och säkert inte kommer att få uppleva igen!

Ett stort tack till all personal som ställt upp på ett föredömligt sätt!

Per Hansson
Ambulanssjukvårdare
Ambulanssjukvården Gästrikland