Varje år orsakar skador till följd av trauma en förlust av fler yrkesverksamma år än cancer och hjärtsjukdomar tillsammans. Det är också den vanligaste orsaken till död bland de som är under 45 år. Traumavården i Sverige är ordentligt decentraliserad. I många länder har man förbättrat traumaoffrens möjligheter till överlevnad och livskvalitet genom att centralisera vården och förbättra transporten för dessa.

Akademiska sjukhuset i Uppsala har ett regionansvar för specialistvård i många landsting och med stora avstånd. I fyra år har Akademiska bedrivit flygande intensivvård. En verksamhet som hela tiden växer och som numera blivit klassad som riksspecialitet av Socialstyrelsen. En av fyra hörnpelare i verksamheten är just riksspecialiteten i intensivvårdstransporter, vilket innebär att uppsalateamet flyger patienter mellan sjukhus i nästan hela landet. Flygningar som kan spänna över hela Skandinavien.

Teamet har flugit till allt från Köpenhamn i söder, Bergen i väster, Helsingfors i öster och Gällivare i norr. En flygning mellan Uppsala och Lund tar mindre än två timmar, men tidsfaktorn är i detta sammanhang inte det mest väsentliga.
- Förr var det mycket viktigt när patienten anlände till regionsjukhuset. Idag diskuterar vi mer om när och hur regionsjukhusets kompetens möter patienten, säger överläkare Björn Svensson.

Kompetens och säkerhet är ledstjärnan i verksamheten. Kraven på utbildning och erfarenhet hos sjukvårdspersonalen är både omfattande och tuffa. Ett begränsat antal mångårigt erfarna anestesiologer tillsammans med ett lika begränsat och erfaret antal anestesi- och intensivvårdssjuksköterskor utgör sjukvårdens del i teamet. Samtliga har fått genomgå en mängd kurser som krävs för att garantera den medicinska säkerheten. Det finns heller ingen risk att personalen skulle tappa någon erfarenhet. Alla arbetar i regionsjukhusets avancerade vård mellan uppdragen och följer därför med i den ständiga utveckling som sker.
- Egentligen är vårt stora problem att sprida kunskap om vad vi kan utföra. Många läkare, som ansvarar för patienterna på de mindre sjukhusen, lever i föreställningen om hur ambulanstransporter såg ut under kandidattiden och därför kanske de inte alltid tänker på vilka stora möjligheter vi har att tidigt, snabbt och säkert flytta intensivvårdskrävande patienter.

Intensivvårdsteamet kompletterar också ambulanssjukvården i hela Uppsala län. Detta är den tredje hörnstenen i verksamheten. Den är under utökning och kommer vid årsskiftet att omfatta larmservice inom 5 minuter alla dagar mellan kl 07 och 19. En standardiserad larmplan är framtagen och vägleder SOS Alarm om vilka fall teamet skall skickas på direkt, respektive vilka fall som läkaren skall kontaktas för ett avgörande.

Teamet har en central roll när det gäller ledningsfunktion på större olycks- eller katastrofplats. I dessa lägen blir den flygande doktorn ledningsläkare, medan helikoptern flyger tillbaka och hämtar ytterligare en läkare som antingen kan agera som transportläkare eller överta ledningsfunktionen.
- Vinsten med detta systemet är att våra flygande läkare har utbildning som ledningsläkare, men framförallt också stor erfarenhet av att arbeta i olycksplatsmiljö, förklarar Björn Svensson.

Räddningstjänsten i Uppsala uppskattar också möjligheten att snabbt få fram rätt kompetens där den behövs och använder därför helikoptern för räddningsinsatser, livräddning och brandbekämpning. Detta är den fjärde och minsta hörnstenen i verksamheten.

Räddningsflygningarna är ett sätt att förbättra finansieringen och de får inte påverka sjukvårdsdelen i verksamheten. Det är alltid läkaren som bedömer och prioriterar vad helikoptern får användas till och tillgängligheten är mycket hög.
- Vår statistik visar att 91% procent av de uppdrag vi blir kallade till kan vi utföra. De andra har vi fått tacka nej till på grund av att vi varit upptagna med annat uppdrag eller i mycket sällsynta fall har ogynnsamt väder stoppat oss. Medicinska skäl har aldrig stoppat oss, men vid något enstaka tillfälle har vi flugit ut thorax- eller kärlkirurger som fått operera på avlämnande sjukhus innan transport.

Så fort flygande intensivvård diskuteras lyfts det alltid fram att det kostar väldigt mycket. Sällan utgår man från vilka vinster det ger. Kanske är det förståeligt. Det är inte lätt att sätta prislapp på vad överlevnad, livskvalitet, yrkesverksamma år, trygghet och säkerhet får kosta. Uppsalaverksamheten kostar mycket, cirka 13,5 miljoner per år, men den ger också stora vinster. Hur stora skall man försöka presentera genom en hälsoekonomisk studie som kommer att presenteras senare i år.

Akademiska sjukhuset finansierar själva hela verksamheten. Det ställer krav på att intäkter måste genereras. Därför har verksamheten fyra hörnpelare att vila på. Avsändande sjukhus i regionen betalar vid transport och sjukhus ute i landet gör likadant när de använder resursen. Landstinget i Uppsala län betalar för de akuta ambulansflygningarna och räddningstjänsten betalar för att få använda helikoptern. Tillsammans ger detta nästan täckning för hela kostnaden.
- Än så länge skjuter sjukhuset till några miljoner, men då har vi inte räknat med vad det innebär att vi får fler regionpatienter till vårt sjukhus. Oavsett kostnaden är ändå det mest väsentliga vad vi kan tillföra intensivvården i stora delar av Sverige, säger Björn Svensson.

Text: KENNETH KARLSSON
Foto: PATRICK PERSSON

Flygande intensivvårdsrum

Helikoptern i Uppsala är vald efter samma höga krav som ställs på intensivvården. Säkerhet, tillgänglighet och kompetens är ledstjärnan. Dåligt väder stoppar vanliga ambulanshelikoptrar, medan uppsalahelikoptern tryggt flyger vidare på sina instrument. En förutsättning om man skall kunna betjäna hela landet.

Sjukvårdskabinen är utrustad som ett intensivvårdsrum där man kommer åt hela patienten under flygning. All utrustning som krävs för avancerad intensivvård kan tas med. Till och med kan viktiga blodanalyser tas med det lilla portabla laboratoriet och respiratorn är så avancerad att man kan ge konstgjord andning till en liten mus om nu detta skulle krävas.

Sikorsky S 76 heter helikoptern som används i Uppsala och den kallas av fackfolk inte helt oväntat för ambulanshelikoptrarnas Rolls-Royce. Prestandan är imponerande. Redan i början av 80-talet började denna helikopter göra sig känd som en snabb och bekväm ambulanshelikopter. Framgångarna har sedan dess bara ökat. Anledningarna är många, men det som framförallt skiljer S 76:an från andra helikoptrar i samma klass är farten.
- Marschfarten ligger nära 300 km/timme. Detta tillsammans med en räckvidd på upp till 80 mil innebär att fler uppdrag kan genomföras och förhoppningsvis kan fler människor räddas än med en långsammare helikopter, berättar Michael Åkerlund, chefspilot hos Norrlandsflyg.

Sjukvårdskabinen är ett intensivvårdsrum i miniatyr. Här finns all den utrustning som krävs för att ge en avancerad vård. Sjukvården följer flygarnas dubblerade tänkande och följaktligen är också all medicinsk utrustning minst dubblerad. Tre stycken sjukvårdspersonal kan följa med och speciellt vid kuvöstransporter används detta. Då åker barnläkare, barnsköterska och helikoptersköterska med. Helikoptersköterskans roll vid dessa uppdrag är främst att hjälpa till med utrustningen. Även om sjukvårdskabinen förefaller liten är den i helikoptersammanhang mycket stor.

I Norge, som är ett stort land när det gäller helikopterambulans, används mestadels små maskiner där endast främre delen av patienten är åtkomlig för läkaren eller sköterskan. Här blir behandlingsstrategin annorlunda. Det gäller att stabilisera innan start och händer något allvarligt under flygning måste helikoptern landa, patienten tas ut och behandling ges utanför helikoptern. I uppsalahelikoptern är det tvärtom.
- Vi har aldrig varit med om att behöva landa för någon medicinsk behandling. Tvärtom vill läkarna ha in patienten i helikoptern så fort som möjligt, för det är ju här all den avancerade utrustningen finns, säger Michael Åkerlund.

Det finns nästan igen begränsning på vilken form av intensivvård som kan ges i sjukvårdskabinen. Ett samarbete har inletts med S:t Görans barnsjukhus. Uppsalahelikoptern flyger barn som måste vårdas i en avancerad lungmaskin där blodet syresätts utanför kroppen. I basutrustningen ingår en mängd övervakningsutrustningen, andningshjälpmedel av senaste modell och till och med behöver andningsluft aldrig medföras i gasflaskor. Den tillverkas av två kompressorer.

Golvet i kabinen är, till skillnad från andra helikoptrar i samma klass, plant även under flygning. S 76:an har en rotor som lutar i stället för att hela helikoptern lutar vid flygning. Det här är inte helt oväsentligt vid transport av skallskadade. Även bullret, både utvändigt och invändigt, hålls på lägsta möjliga nivå. Lågt yttre buller är speciellt viktigt vid flygningar i tätbebyggda områden och det inre bullret påverkar småttingarna i kuvösen.
- Om jag fick välja ut världens bästa ambulanshelikopter, skulle jag inte behöva fundera så länge. Det är utan tvekan S 76:an som får denna utmärkelse, säger en stolt Michael Åkerlund.

Text: KENNETH KARLSSON
Foto: PATRICK PERSSON