Länk till Socialstyrelsens (SoS) skrift "Vem får göra vad i hälso- och sjukvården och tandvården?":
http://www.socialstyrelsen.se/Publicera ... -101-5.htm
Länk till Ambulansforums artikel med anledning av ovan skrift, där SoS jurist svarat på frågor:
viewtopic.php?t=662
Angående diagnos står följande att läsa på sidan 15 i SoS skrift:
"Vem har rätt att ställa diagnos?
Rätten att ställa diagnos inom hälso- och sjukvårdens område är inte reglerad i någon författning. I allmänhet är det dock läkare eller tandläkare som gör det. I praktiken kan dock all sjukvårds- och tandvårdspersonal som har tillräcklig kunskap om en sjukdom, ett funktionshinder eller en skada, ställa diagnos inom ramen för sin yrkeskompetens. Undersköterskan kanske är den
första som ställer en preliminär (symtom-) diagnos, sjuksköterskan bidrar
vidare utifrån sin kompetens och allmänläkaren utifrån sin. Den slutgiltiga
sjukdomsdiagnosen kanske inte kan ställas förrän patienten remitterats till
en specialist i den slutna vården och efter ytterligare undersökningar. Att
ställa en slutgiltig sjukdomsdiagnos kan därför ses som en process, där flera olika yrkesutövare bidrar med sin kompetens.
Av största betydelse när det gäller förmågan att ställa en sjukdomsdiagnos
är att kunna göra en analys av de beskrivna problemen, sätta dem i relation till undersökningsfynden, bilda sig en uppfattning om bakomliggande orsaker och överväga olika tänkbara diagnoser. I bl.a. den psykiatriska och barnpsykiatriska vården har psykologer och kuratorer i viss utsträckning helt självständiga patientkontakter. Detsamma gäller även på andra områden, exempelvis tandhygienister i tandvården. Om de anses kompetenta till detta bör de också kunna beskriva det problem som föranlett vården. ”Diagnos”
behöver ju inte vara annat än en problembeskrivning. Problem kan formuleras och kodas enligt ICD-10, både i kapitel V och i symtom- respektive Z-kapitlet.
Man bör dock skilja på de två momenten: ”att ställa diagnos” och ”att
klassificera diagnos”. I det första fallet bedömer man vilket sjukdomstillstånd patienten lider av. I det senare fallet anger man en kod för diagnosen, med hjälp av något kodverk, exempelvis en diagnosklassifikation. På flera håll i landet utbildas t.ex. läkarsekreterare till ”professionella kodare”.
Slutligen bör också nämnas att det snarare är möjligheterna att vidta åtgärder med anledning av diagnosen som skiljer olika yrkesutövare åt. Medan en läkare har rätt att ordinera behandlingar av de mest skilda slag har en sjuksköterska inte samma vida rätt. Detsamma gäller tandläkare och tandhygienister."