Niklas K: Jag förstår din åsikt och hur du menar. Men när man läst inlägget peder skrivit så lockas jag skratta åt vissa andra händelser. Exempelvis när det diskuteras vilka besökorsaker som kan registreras i datorn på akuten där jag brukade jobba. [Stroke] ansågs exempelvis inte vara en lämplig besöksorsak eftersom det var en diagnos. Således registrerades alla patienter som sökte för någon form av bortfallssymtom som [Stroke?].
Varför är sjuksköterskor så rädda för att ställa diagnos? En diagnos är ju egentligen bara en beskrivning av patientens diagnos och tillstånd, något som sjuksköterskor gör dagligen. Men så fort det pratas diagnos så gömmer vi oss bakom doktorn!
 3.174.881  förra: dagen 1.022, veckan 6.830, månaden 30.658
SPINEBOARDModerator: ambus
70 inlägg
• Sida 4 av 5 • 1, 2, 3, 4, 5
Jag tror att det är för att vi inte har kompetensen. Jag vill inte säga till en patient att hon har en hjärtinfarkt, när jag "vet" att det är det men få objektiva tecken tyder på det. Jag tycker inte att man ska slänga ur sig för mycket utan låta någon expert uttala sig. Det är för patientens skull. Varför skrämma upp patienter när det kanske visar sig vara fel. Detta är något som BVC/MVC ssk är experter på.
Niklas Karlsson: Men att förklara vad som händer och sker, och i viss mån varför, kan väl inte vara fel? Och ställa diagnos måste väl ändå betraktas som en relativ företeelse. Om man framför anhöriga till en patient som uppvisar klara strokesymtom, med halvsidigt förlamning, hängande mungipa och sluddrigt tal får frågan "Kan det vara en stroke?" Ska vi då säga "Det vet man aldrig, fråga doktorn". Det är klart att vi måste kunna säga nåt om patientens tillstånd, men som så ofta handlar det om vad och när man säger nåt. Inte att aldrig eller alltid säga det eller det. Då att skriva "strokemisstanke" i journalen kan väl inte vara nåt grovt övertramp. Det är ju ändå dokorn som i slutänden ställer diagnosen "på riktigt" trots allt. Ofta slås man av hur kategoriska alla är på forumet. Alla kör sitt spår stenhårt och är övertygad om att alla andra gör likadant. En annan situation.... I en skidbacke med en patient vars ena underben ter sig brutet då det pekar 90 grader åt sidan ungefär mitt på smalbenet. Patient: Jag har brutit benet! Sjuksköterskan: Nu ska vi inte förhasta oss. Det där kan doktorn bäst. Tobbe. ssk, amb, a-hlr, phtls, sap, tco, csn, aptt, pk, msk, tsk....
Visst tobbe, du har rätt. Tror bara vi har olika åsikter om vad en diagnos är. För mig är det något som man summerar ex en sjukhusvistelse med. Men visst är det så att man kan säga till patienterna vad det verkar vara och vad vissa symtom tyder på. Alla gör på olika sätt, men jag är alltid noga med att säga vad jag TROR, men att det mycket väl kan ändras. Vi har alltid en arbetsdiagnos att arbeta med, men det är i brist på objektiva fynd, som röntgen, angio, blodprover osv. Jag försöker alltid vara noga att säga det.. Vi behandlar de symtomen som din anhöriga har. Om dom opponerar sig och vil ha raka besked så brukar jag säga högst generellt vad det brukar handla om, men som du säger.. att man inte ska dra förhastade slutsatser.
Ex. med benbrottet är ju glasklart! Ingen kan missa det. DÅ är det också dumt att spela dum. Ett benbrott är också inget som man dör av eller riskerar att dö av. Min högst personliga åsikt är att man ska vara försiktig med eget tyckande som kan skrämma upp patient och anhöriga i onödan. Annars låter det som att vi är överens. (Nu känns det som att den här trden också har spårat ur)
Hmm... trodde inte det skulle bli sånt diskuterande kring detta.
Självklart kan vi inte ställa diagnos på alla vi kör in, men har man en patient med centrala brsm med utstrålning, blek, kallsvettig, med rejäla ST-höjningar. Då skulle inte jag vara rädd för att berätta att det troligtvis rör sig om en infarkt. Bara ett exempel! Anledningen till att jag tog upp ämnet från början var för att vår ambulansöverläkare sa att ssk inom ambulansen (skåne) har delegering på att "ställa diagnos".
tex en kir dr på akuten ställer ju sällan en "slutgiltig" diagnos på en akutbuk, utan istället skrivs preliminär diagnos in. Vilken man vidare jobbar efter... tills man får en BÖS, ny palm, crp osv. Likt detta måste man ju i ambulansen ställa en diagnos för att behandla. Slutgiltig diagnos är ju något som PAL dikterar i sin med. epikris.
Men visst, man kan väl kalla de preliminär diagnos...
Förstår inte. Jag skrev ett fint inlägg här i förmiddags där jag bland annat beklagade mig generellt över både barnmorskor och röntgenpersonal, men det tycks att jag glömde klicka på skicka. Sedan dess har det kommit ett gäng inlägg som säger min mening bättre än jag lyckades med.
Vill dock tilläga att vi alla jobbar ju efter omvårdnadsdiagnoser också, eller hur? 
AuF: Palm? JOCKE: Måste vara knepigt att ha fått en oregleread arbetsuppgift delegerad till sig?   Det handlar inte om att jag skall ändra din åsikt, eller du min. Det handlar om att jag skall förstå din och du min så att vi tillsammans kan utvecklas och lära av varann!
Det tycker jag också. Nackdelen är ju att i princip alla diagnoser faktiskt är arbetsdiagnoser. Få diagnoser är ju faktiskt fastställda förrän man frigjort patienten från dem. Även om tråden från början handlade om något helt annat har vi ju faktiskt kommit fram till någonting viktigt nu. Sjuksköterskor ställer diagnoser! Så se till att ta med den till nästa löneförhandling!  Det handlar inte om att jag skall ändra din åsikt, eller du min. Det handlar om att jag skall förstå din och du min så att vi tillsammans kan utvecklas och lära av varann!
Ok, nu skulle jag vilja fraga ett par fragor. Ambulansbil112, har du nagonsin arbetat i USA? Riktlinjer ar strama? Det ar bara riktlinjer, det ar ingen ordination, darfor sa kallar man dem riktlinjer. Det ar en rekommendation inte en order. Vi ar inte radda for att bli stamda om vi inte foljer riktlinjer. Vi har vara riktlinjer for att det ar vad man kallar 'Evidence based practice'. Vara riktlinjer ar grundat pa den senaste forskningen som finns tillganglig. De uppdateras varje ar. Jag kan inte saga att det ar likadant overallt, men det ar hur det fungerar dar jag jobbar. Jag har jobbat inom prehospital veksamhet i 3 1/2 ar och innan dess sa jobbade jag pa ett Level 1 Trauma center. Trauma centret som jag jobbade pa ar ocksa rankat i top tio varje ar for Neurolog och Neurokirurgisk vard i USA. Ingen patient som transporterades till oss efter en olycka lag nagonsin pa en"spineboard" (vi kallar den transfer board, den gor ingenting for att skydda en spinal skada, tror att en vacuum madrass skulle fungera battre) langre an nodvandigt. Nar en trauma patient kommer till sjukhuset sa har du ett trauma team som vantar pa patienten. Man forsoker sa fort som mojligt att fa patienten till en vanlig sang. CT gors for det mesta inom en 15-30 minuter beroende pa vilka skador man misstanker att patienter har, rontgen gors direkt inne i rummet som patient kommer till forst. Allt for att man skall tillbringa sa lite tid som mojligt pa att transportera patienten fram och tillbaka. Oftast sa gar patienten direkt fran CT till operation eller till deras patient rum som de skall stanna i. Laste nagonstans att 95% av alla patienter som man satter en nackkrage pa har inga nackskador. Sa varfor satter vi dessa pa patienter? Som nagon sa tidigare, vi har inte rontgensyn. Vi gor det for att vi har patientens intresse forst. Det skulle vara sa mycket enklare om vi bara bad vara patienter "hoppa upp pa baren har, sa skall vi skjutsa dig till sjukhuset". Men en patient ar sjuk eller skadad tills motsatsen har bevisats. Har satt for manga ganger nar ambulanspersonal har helt nonchalerat vad patienten har sagt och de har haft en hjartinfarkt eller annan allvarlig skada eller sjukdom. Jonas RN, BSN, CFRN Native Air Senast redigerad av JOCWLA 6/9 2007 20:13, redigerad totalt 1 gång.
Jag har försökt sätta punkter på ditt inlägg där de hör hemma, du får påpeka om jag gjort något fel. Jag skulle vilja att du utvecklar de här raderna något, för jag förstår inte helt. Menar du att fixation på bräda inte är effektiv vid kotpelarskador? Jag hänger inte riktigt med alls känner jag? På båren upplever jag vacummadrassen som lika värdig fixation som KED-väst eller spineboard. Skillnaden som jag ser ligger i möjligheten att vända en kräkandes patient som ligger på bräda. Samt att KED-västen inte heller fixerar extremiteter, vilket visserligen är naturligt då den inte är gjord för fixation utan extrication. Men var god att utveckla så vi förstår varandra!? Det handlar inte om att jag skall ändra din åsikt, eller du min. Det handlar om att jag skall förstå din och du min så att vi tillsammans kan utvecklas och lära av varann!
Sjuksköterskor får inte ställa diagnos. Det är läkarens uppgift. IVA/NEO SSK
Men snälla du! Läs peders inlägg från 16:50 den 3/9 och återkom sedan! Och försök att inte vara så rädd att utvecklas för en gångs skull laban. Det handlar inte om att jag skall ändra din åsikt, eller du min. Det handlar om att jag skall förstå din och du min så att vi tillsammans kan utvecklas och lära av varann!
70 inlägg
• Sida 4 av 5 • 1, 2, 3, 4, 5
Återgå till Medicinteknisk utrustning Vilka är onlineAnvändare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 1 gäst
|
     
 |
