Hoppas du skojar nu Litpton... Varför ens dra in ett genusperspektiv i antagandet ?
Det är ju i stort sätt två helt olika yrken med helt olika arbetsuppgifter. Kan ju säkerligen finnas många som vill läsa till läkare istället för ssk, men inte kan av olika anledningar. Men att generalisera antagandet är ju riktigt illa.
Förklara gärna varför alla manliga ssk vill bli läkare ? Och varför inte detta iså fall skulle gälla för kvinnor ? herregud!!!!!! 2006
Hur svår är läkarlinjen?
Moderator: Wernvik
-
aceofspades
Det finns en historia som behandlar genusperspektivet och problemen med "Könsrollstänkandet".
"En pappa är ute och kör bil med sin tioårige son. Plötsligt blir de inblandade i en allvarlig olycka där sonen blir mycket svårt skadad.
Pappan larmar ambulansen, och sonen transporteras med ilfart till akuten. Inne på akuten tas sonen emot av överläkaren som säger. -Jag kan inte behandla den här patienten, för han är min son."
När jag hörde den här historien tänkte jag först " Va? har sonen två pappor? visst, ok, det är ju ganska vanligt att pappa har en pojkvän, som dessutom är läkare och heter Dr Benton
efter att han och frun skiljt sig."
Det slog mig inte att läkaren faktiskt kunde varit kvinna och mamma till sonen.
Så fel det kan bli när man har ett inskränkt sätt att tänka. (Jag jobbar på att träna bort det)
"En pappa är ute och kör bil med sin tioårige son. Plötsligt blir de inblandade i en allvarlig olycka där sonen blir mycket svårt skadad.
Pappan larmar ambulansen, och sonen transporteras med ilfart till akuten. Inne på akuten tas sonen emot av överläkaren som säger. -Jag kan inte behandla den här patienten, för han är min son."
När jag hörde den här historien tänkte jag först " Va? har sonen två pappor? visst, ok, det är ju ganska vanligt att pappa har en pojkvän, som dessutom är läkare och heter Dr Benton
efter att han och frun skiljt sig."Det slog mig inte att läkaren faktiskt kunde varit kvinna och mamma till sonen.
Så fel det kan bli när man har ett inskränkt sätt att tänka. (Jag jobbar på att träna bort det)
-
Lipton
AuF: För att du genast (undermedvetet eller medvetet) skrev att du tyckte hon hade fel och var en mycket märklig lärare. Jag tror dock du har missförstått mig lite. Jag tror inte att alla manliga syrror egentligen vill vara läkare. Personligen lockar läkaryrket ytterst lite, men skulle jag välja mellan det och ingenjör på Volvo, så visst...
Jag menar bara att så fort man hör att en lärare som underförstått undervisar på en vårdvetenskaplig utbildning sagt något sådant så tog i alla fall jag för givet att det var en kvinnlig lärare, vilket faktiskt inte är ett dugg bättre än att komma med uttalandet i första läget då läraren faktiskt lika gärna kan ha pratat utifrån egna erfarenheter.
aceofspades: Historien är bra om den berättas på rätt sätt. Första gången jag hörde den så tyckte jag inte det var något konstigt eftersom det var pappan som låg på bordet så vore det väl rimligtvis farfarn som var kirurgen då. Som sagt var, man måste berätta på rätt sätt...
Jag menar bara att så fort man hör att en lärare som underförstått undervisar på en vårdvetenskaplig utbildning sagt något sådant så tog i alla fall jag för givet att det var en kvinnlig lärare, vilket faktiskt inte är ett dugg bättre än att komma med uttalandet i första läget då läraren faktiskt lika gärna kan ha pratat utifrån egna erfarenheter.
aceofspades: Historien är bra om den berättas på rätt sätt. Första gången jag hörde den så tyckte jag inte det var något konstigt eftersom det var pappan som låg på bordet så vore det väl rimligtvis farfarn som var kirurgen då. Som sagt var, man måste berätta på rätt sätt...
-
aceofspades
-
Kjell_Ö
Ber om ursäkt för att jag blåser liv i en gammal tråd, men det här var ju jäkligt underhållande! Visserligen tillhör man ju dom med låg social kompetens, tummen mitt i handen och snudd på värda nackskott, men ändå.... 
Beträffande läkarlinjen: Ett helvetes slit ffa de första fem terminerna, myyyycket läsa, men intressant och utvecklande, och i slutet av det hela ett av de mest givande jobb du kan ha. Och har man liksom jag INTE maxbetyg på gymnasiet får man väl plugga mer istället. Dessutom som någon sa, det finns alltid omtentor. Började själv vid 26 års ålder, så man måste inte gå direkt från gymnasiet heller.
Så låt er inte avskräckas, ni som fortfarande funderar!
Beträffande läkarlinjen: Ett helvetes slit ffa de första fem terminerna, myyyycket läsa, men intressant och utvecklande, och i slutet av det hela ett av de mest givande jobb du kan ha. Och har man liksom jag INTE maxbetyg på gymnasiet får man väl plugga mer istället. Dessutom som någon sa, det finns alltid omtentor. Började själv vid 26 års ålder, så man måste inte gå direkt från gymnasiet heller.
Så låt er inte avskräckas, ni som fortfarande funderar!
Håller med dig Kjell, det finns alltid omtentor, och det är säkert få som inte behöver göra någon omtenta alls under sin studietid. Jag känner smarta personer som ändå kuggar vissa tentor, för att ibland går det helt enkelt inte att klara en tenta oavsett hur mycket man försöker. Det kan vara så att de senaste 10 tentorna varit upplagda på ett sätt, så bestämmer sig personen som har hand om tentan för att göra om hela tentan på ett nytt sätt, och fokusera på andra saker.. Följden blir att en stor del av klassen kuggar.. Detta har jag hört hänt på både LiU (tekniska) och KTH där jag har vänner som pluggar, det förekommer säkert på läkarutbildningen också.
Jag tror djupt på att människor kan klara av vad som helst, ifall de bara ger sig * på det. Vill ni verkligen bli läkare, satsa allt på det, och jag är övertygad om att ni kommer att lyckas. Även om man inte klarar alla tentor på första försöket, eller har alla MVG från gymnasiet så tror jag helhjärtat att man kan bli en bra läkare bara man har det brinnande intresset.
Håller med Kjell, satsa stenhårt om ni verkligen vill det. Men som han säger, det är en lång och hård väg, men det är det nog till att bli en bra sköterska också. Jag kan vittna om att det är en lång och hård väg bara till antagning, men det är långt ifrån omöjligt. Det går inte att satsa lite, räkna med att ni får satsa allt ni har och lite till bara för att komma in. Nu har jag i alla fall "bara" resten kvar, och börjar på utbildningen nästa vecka. Men jag är överlycklig, och redo att ge allt. Nästa vecka börjar min resa, och jag räknar med att få plugga ännu mer än alla andra.. =)
EDIT:
Kjell, vart studerade du någonstans? Har du några tips och råd inför prekliniska?
Jag tror djupt på att människor kan klara av vad som helst, ifall de bara ger sig * på det. Vill ni verkligen bli läkare, satsa allt på det, och jag är övertygad om att ni kommer att lyckas. Även om man inte klarar alla tentor på första försöket, eller har alla MVG från gymnasiet så tror jag helhjärtat att man kan bli en bra läkare bara man har det brinnande intresset.
Håller med Kjell, satsa stenhårt om ni verkligen vill det. Men som han säger, det är en lång och hård väg, men det är det nog till att bli en bra sköterska också. Jag kan vittna om att det är en lång och hård väg bara till antagning, men det är långt ifrån omöjligt. Det går inte att satsa lite, räkna med att ni får satsa allt ni har och lite till bara för att komma in. Nu har jag i alla fall "bara" resten kvar, och börjar på utbildningen nästa vecka. Men jag är överlycklig, och redo att ge allt. Nästa vecka börjar min resa, och jag räknar med att få plugga ännu mer än alla andra.. =)
EDIT:
Kjell, vart studerade du någonstans? Har du några tips och råd inför prekliniska?
-
Kjell_Ö
Läste på KI i Stockholm 94-99. Då läste man de första fem terminerna som rent prekliniska, därefter gick man ut på klinikerna som kandidat. Nu har man gjort om det hela så att man kommer ut på klinisk tjänstgöring långt tidigare, vilket är bra, eftersom det ger möjlighet att känna om yrkesvalet känns rätt innan man plöjt in fem terminer med studielån först.zAjben skrev:Kjell, vart studerade du någonstans? Har du några tips och råd inför prekliniska?
Viktigaste rådet är nog att inte låta dig knäckas av all biokemisk mumbo-jumbo du kommer att behöva nöta in de första terminerna. Din fortsatta framgång som läkare hänger INTE på din förmåga att nöta in metabola schemat utantill, även om man förleds att tro det då. Och kämpa på, 5 1/2 år går fortare än man kan tro. Lycka till!
-
ssk2
-
Kjell_Ö
Faktiskt ingen aning. Vi hade några i kursen som läste de första åren i Ungern, men vet ej om dom betalade för det eller hur mycket. Mycket underlättas ju förstås med byråkratin om man läser i länder inom EU.ssk2 skrev:känner du någon som läst till läkare i Ukraina eller Ryssland? vad kostar det och stämmer det att jag skulle klara att läsa på under 4 år med ssk utbildning i grunden???
Nyckelordet där är väl just EU.
Studerar du i ett EU-land är din förvärvade EU-legitimation väsentligen ekvivalent med svensk legitimation, ibland tar det tillochmed kortare tid att komma till leg. i utlandet, sex år i Ungern om jag förstår rätt till skillnad från 5½+1½= 7 år i Sverige.
Självklart har du lättare att klara den kliniska vardagen på sjukhuset om du studerat i Norden med den kliniska anpassning av läkarutbildningen som finns där.
Å andra sidan "tjänar" du ett år på att studera utomlands (även om du får betala största delen av kalaset själv), är du svensktalande och har nordisk värdegrund kommer du sannolikt mycket snabbt att kunna anpassa dig på vilken arbetsplats som helst.
Ryska utbildningar låter tveksamt, såvida man inte är fena på språket från början och dessutom är beredd att bli ifrågasatt när man kommer tillbaka till Sverige. Många ryska universitet har ju fått dåligt rykte när man kan köpa sin examen lite behändigt.
Dessutom krävs det medicinskt kunskapsprov OCH AT-placering sist jag kollade.
B.
Studerar du i ett EU-land är din förvärvade EU-legitimation väsentligen ekvivalent med svensk legitimation, ibland tar det tillochmed kortare tid att komma till leg. i utlandet, sex år i Ungern om jag förstår rätt till skillnad från 5½+1½= 7 år i Sverige.
Självklart har du lättare att klara den kliniska vardagen på sjukhuset om du studerat i Norden med den kliniska anpassning av läkarutbildningen som finns där.
Å andra sidan "tjänar" du ett år på att studera utomlands (även om du får betala största delen av kalaset själv), är du svensktalande och har nordisk värdegrund kommer du sannolikt mycket snabbt att kunna anpassa dig på vilken arbetsplats som helst.
Ryska utbildningar låter tveksamt, såvida man inte är fena på språket från början och dessutom är beredd att bli ifrågasatt när man kommer tillbaka till Sverige. Många ryska universitet har ju fått dåligt rykte när man kan köpa sin examen lite behändigt.
Dessutom krävs det medicinskt kunskapsprov OCH AT-placering sist jag kollade.
B.
Tack =) Det var en liten tröst i alla fall!Kjell_Ö skrev:Läste på KI i Stockholm 94-99. Då läste man de första fem terminerna som rent prekliniska, därefter gick man ut på klinikerna som kandidat. Nu har man gjort om det hela så att man kommer ut på klinisk tjänstgöring långt tidigare, vilket är bra, eftersom det ger möjlighet att känna om yrkesvalet känns rätt innan man plöjt in fem terminer med studielån först.
Viktigaste rådet är nog att inte låta dig knäckas av all biokemisk mumbo-jumbo du kommer att behöva nöta in de första terminerna. Din fortsatta framgång som läkare hänger INTE på din förmåga att nöta in metabola schemat utantill, även om man förleds att tro det då. Och kämpa på, 5 1/2 år går fortare än man kan tro. Lycka till!
Jag börjar nu på torsdag, och det ska bli ruskigt kul faktiskt.. Men jag förväntar mig en hel massa slit många år framöver!Just när det gäller klinisk tjänstgöring tidigare måste jag säga att jag tycker detta är strålande. Kandidat blir man alltså efter slutför preklin?
-
Kjell_Ö
Enligt det "gamla" systemet var det ju så. Linköping har ju haft en tradition att göra saker på andra sätt. Bla var man ju först ut med PBI/PBL, som jag är säker på att du kommer att få stifta nära bekantskap med....zAjben skrev:Just när det gäller klinisk tjänstgöring tidigare måste jag säga att jag tycker detta är strålande. Kandidat blir man alltså efter slutför preklin?
Det går att komma in på läkarprogrammet i Martin i Slovakien enbart på ett antagningsprov.
Ska göra det i vår.
Man gör det på naprapathögskolan i stockholm om någon undrar.
Min bror läser där och han hade i betyg här i sverige typ G i alla ämnen.
Han var skoltrött men om 2,5 år gör han sin AT i Sverige.
Sug på den karamellen skolverket.
Ska göra det i vår.
Man gör det på naprapathögskolan i stockholm om någon undrar.
Min bror läser där och han hade i betyg här i sverige typ G i alla ämnen.
Han var skoltrött men om 2,5 år gör han sin AT i Sverige.
Sug på den karamellen skolverket.