Jag är intresserad av sjuksköterskeutbildningen men har tänkt
på att jag inte är så intresserad av omvårdnadsbiten som ju är
huvuddelen av utbildningen, utan mer av den medicinska delen,
som utgör en mindre del av utbildningen.
Alternativet skulle vara att läsa till läkare men 7 års utbildning
låter alldeles för mycket, och har inte råd med det.
Min fråga är: varför måste läkarutbildnigen vara så lång, eller
rättare sagt: kan det inte finnas ett alternativ till den långa läkar-
utbildningen, en kortare läkarutbildning på 3-4 år, där man
fokuserar på den medicinska delen. Benämningen på examen
skulle kunna vara underläkare (precis som undersköterska), eller
något annat passande namn.
Eftersökes: En 3-4 årig läkarutbildning
Moderator: Wernvik
Det finns ju annars andra medicinskt inriktade utbildningar (eller naturvetenskapliga), ex farmaceut, biomedicinsk kemi, biomedicinsk analytiker, medicinsk bildvetenskap, Bioteknik och läkemedelsdesign... listan kan göras lång. Frågan är vad man vill jobba med, inte vad man vill plugga till.
Vår narkosläkare brukar säga att han har 30 års utbildning och tänker ha minst 15 års utbildning till, innan han lägger av. Det är nog det attityden man måste ha om man ska bli duktig på det man gör.
Vår narkosläkare brukar säga att han har 30 års utbildning och tänker ha minst 15 års utbildning till, innan han lägger av. Det är nog det attityden man måste ha om man ska bli duktig på det man gör.
Den friske har många önskningar, den sjuke bara en.
-
zzzimon
Ja det är sant. Det finns ju många andra utbildningar inom medicin. Däremot skulle jag fortfarande vilja jobba med vård av människor, dvs som läkare eller sjuksköterka etc. Och alltså inte som biomedicinsk analytiker som mer jobbar med prover, och inte direkt med människor. Därför borde det alltså finnas en underläkare utbildning 
.
Å andra sidan som du säger måste man ju utbilda sig hela tiden, även när man har jobb, så du menar att det inte borde spela någon roll att läsa en längre utbildning. Problemet är bara att en längre läkarutbildning kostar pengar, medan när man så att säga "utbildar" sig i yrket, så får man ju lön. Det är alltså en försörjningsfråga. Också därför förespråkar jag alltså en underläkare-utbildning.
mvh simon
.Å andra sidan som du säger måste man ju utbilda sig hela tiden, även när man har jobb, så du menar att det inte borde spela någon roll att läsa en längre utbildning. Problemet är bara att en längre läkarutbildning kostar pengar, medan när man så att säga "utbildar" sig i yrket, så får man ju lön. Det är alltså en försörjningsfråga. Också därför förespråkar jag alltså en underläkare-utbildning.
mvh simon
Underläkare finns det redan som titel och används till läkare som ej är färdiga med sin specialistexamen.
Efter 5,5 års studier på universitetet kan du söka AT-tjänst, vilken är en form av utbildning med lön. Du jobbar då inom olika specialiter. AT-tjänsten brukar vara i 18månader och där efter kan du plocka ut en läkarlegitimation. Med andra ord så kan man säga att det krävs totalt 7 år för att bli legitimerad läkare, men det sista 1,5 året har du en lön som generellt är högre än de flesta sjuksköterskors.
Jämför det med lärare (tror det är 5 års studier), eller civil-ingenjör. eller någon annan masterutb. som i juli i år kommer att bli 5 år.
Eller jämför med sjuksköterska med vidareutb. inom akutsjukvård som är 4 år, eller sjuksköterska med vidareutb. inom distrikt eller barnmorska som är 4,5 år. Många på detta forumet är dubbelvubbade och har 5 års universitetsstudier i ryggsäcken...
Att det är 5,5 års studier på läkarprogrammet tycker jag är ganska rimligt.
Fler frågor om läkarutbildningen kan du säkert få här;
http://www.underlakare.se
Efter 5,5 års studier på universitetet kan du söka AT-tjänst, vilken är en form av utbildning med lön. Du jobbar då inom olika specialiter. AT-tjänsten brukar vara i 18månader och där efter kan du plocka ut en läkarlegitimation. Med andra ord så kan man säga att det krävs totalt 7 år för att bli legitimerad läkare, men det sista 1,5 året har du en lön som generellt är högre än de flesta sjuksköterskors.
Jämför det med lärare (tror det är 5 års studier), eller civil-ingenjör. eller någon annan masterutb. som i juli i år kommer att bli 5 år.
Eller jämför med sjuksköterska med vidareutb. inom akutsjukvård som är 4 år, eller sjuksköterska med vidareutb. inom distrikt eller barnmorska som är 4,5 år. Många på detta forumet är dubbelvubbade och har 5 års universitetsstudier i ryggsäcken...
Att det är 5,5 års studier på läkarprogrammet tycker jag är ganska rimligt.
Fler frågor om läkarutbildningen kan du säkert få här;
http://www.underlakare.se
Den friske har många önskningar, den sjuke bara en.
Hmm... Det är just det läkarstudenterna fokuserar på under hela sin utbildning. De läser inte mycket omvårdnad.kan det inte finnas ett alternativ till den långa läkar-
utbildningen, en kortare läkarutbildning på 3-4 år, där man
fokuserar på den medicinska delen.
Jag kan inte se att det finns något behov av light-läkare. Antingen är man utbildad läkare eller också inte. Vilka arbetsuppgifter skulle light-läkaren utföra?
-
JOCKE
Nej det stämmer att de inte läser omvårdnad. Det märks ganska tydligt på en del läkare. Jag upplever ofta att läkare är helt bakom flötet när det gäller patientbemötande och omvårdnadsinriktade saker. Detta gäller naturligtvis inte alla läkare, absolut inte. Vi har den sista tiden gaft ett antal AT-läkare som hospiterat hos oss. Flera av dessa har haft en total avsaknad av social kompetens och bemötande.
Jag har flera gånger fått känslan av att vissa som läser till läkare gör det för att det innebär hög status.
5,5 år i skolan utan att ens behöva möta en människa med näsblod... ändå så har AT-läkarna på sjukhuset i kristianstad nästan 27000kr i lön, något som en ssk aldrig kommer upp i oavsett hur många vubar man har.
Jag har flera gånger fått känslan av att vissa som läser till läkare gör det för att det innebär hög status.
5,5 år i skolan utan att ens behöva möta en människa med näsblod... ändå så har AT-läkarna på sjukhuset i kristianstad nästan 27000kr i lön, något som en ssk aldrig kommer upp i oavsett hur många vubar man har.
-
TotalSpinal
Rättshaveri
Jocke,
Vad är det för djävla skitprat? Rätt enfaldigt och okunnigt inlägg om du ursäktar. Du tror alltså alltså att folk som läser till läkare är mindre socialt kompetenta och sämre på 'patientbemötande' än andra yrkesgrupper. Nonsens och djävla skitprat.
Det finns naturligtvis precis lika många empatistörda människor i alla vårdens yrkesgrupper. Det finns rötägg över allt.
Tro mig jag har träffat många SSK-studenter och USKor som socialt verkat helt bakom flötet och kanske tom framstått som farligt inkompetenta.
Men jag har lärt mig att det i stort sett alltid har med ungdom och såklart osäkerhet inför sin roll och yrke att göra. Efter ett tag blir det i princip alltid bra folk av dem med, med lite stöd, utbildning och erfarenhet. Samma sak gäller såklart för oerfarna AT-läkare.
Social förmåga förutsätter trivsel, erfarenhet, trygghet i sig själv, sunt förnuft och är definitivt något som kan tränas upp. Det är i vart fall inget man lär sig på någon förbannad omvårdnadskurs där man otroligt nog lyckats teoretisera vanligt sunt förnuft och mänsklighet. Alla jag känner som gått SSK garvar ju själva åt den delen av utbildningen
Att tro att man är någon djävla trevlighetsminister bara för att man gått en omvårdnadskurs....
Nåväl till er som tror det kan jag meddela att vi som tur är har en liknande kurs i 'patientkontakt'. Vi fick bland annat i uppdrag att läsa oss till begrepp såsom 'empati', 'det goda samtalet', 'humor' Därefter skriftlig och muntlig examen...
Och förresten vem * orkar läsa i 5,5 pr + 1,5 års AT av prestigeskäl? Dom som har sådana motiv hoppar ofelbart av och läser något annat som betalar sig betydligt bättre. Nej läkare blir dom flesta för att det är så förbannat roligt. Och när det gäller löner etc så får ni fanimej ta och sträcka upp era egna fackförbund och landsting snarare än klaga på läkarlönerna.
***
(Ambulansforum.se är ett genialt forum och en bra ide. Akilleshälen är och kommer att vara allt djävla krypskytte mellan yrkesgrupperna. Hade jag varit landstingspolitiker hade jag hängt här hela tiden och startat bråk.)
Och förresten '5,5 år i skolan utan att ens behöva möta en människa med näsblod'. Var i all världen får du allt ifrån?
/Trött efter jour
Vad är det för djävla skitprat? Rätt enfaldigt och okunnigt inlägg om du ursäktar. Du tror alltså alltså att folk som läser till läkare är mindre socialt kompetenta och sämre på 'patientbemötande' än andra yrkesgrupper. Nonsens och djävla skitprat.
Det finns naturligtvis precis lika många empatistörda människor i alla vårdens yrkesgrupper. Det finns rötägg över allt.
Tro mig jag har träffat många SSK-studenter och USKor som socialt verkat helt bakom flötet och kanske tom framstått som farligt inkompetenta.
Men jag har lärt mig att det i stort sett alltid har med ungdom och såklart osäkerhet inför sin roll och yrke att göra. Efter ett tag blir det i princip alltid bra folk av dem med, med lite stöd, utbildning och erfarenhet. Samma sak gäller såklart för oerfarna AT-läkare.
Social förmåga förutsätter trivsel, erfarenhet, trygghet i sig själv, sunt förnuft och är definitivt något som kan tränas upp. Det är i vart fall inget man lär sig på någon förbannad omvårdnadskurs där man otroligt nog lyckats teoretisera vanligt sunt förnuft och mänsklighet. Alla jag känner som gått SSK garvar ju själva åt den delen av utbildningen
Att tro att man är någon djävla trevlighetsminister bara för att man gått en omvårdnadskurs....
Nåväl till er som tror det kan jag meddela att vi som tur är har en liknande kurs i 'patientkontakt'. Vi fick bland annat i uppdrag att läsa oss till begrepp såsom 'empati', 'det goda samtalet', 'humor' Därefter skriftlig och muntlig examen...
Och förresten vem * orkar läsa i 5,5 pr + 1,5 års AT av prestigeskäl? Dom som har sådana motiv hoppar ofelbart av och läser något annat som betalar sig betydligt bättre. Nej läkare blir dom flesta för att det är så förbannat roligt. Och när det gäller löner etc så får ni fanimej ta och sträcka upp era egna fackförbund och landsting snarare än klaga på läkarlönerna.
***
(Ambulansforum.se är ett genialt forum och en bra ide. Akilleshälen är och kommer att vara allt djävla krypskytte mellan yrkesgrupperna. Hade jag varit landstingspolitiker hade jag hängt här hela tiden och startat bråk.)
Och förresten '5,5 år i skolan utan att ens behöva möta en människa med näsblod'. Var i all världen får du allt ifrån?
/Trött efter jour
-
klerty
Jag tror att skälet till att man tycker att en oerfaren AT-läkare är värre än en oerfaren usk eller ssk (min personliga reflektion) är AT-läkare har större ansvar och resultatet blir mer drastiskt om läkaren gör en felbedömning. Sedan upplever jag att (vissa) AT-läkare har svårt att se sin egen begränsning och tar på sig uppgifter som de egentligen kanske skulle ha frågat någon om innan. Fast å andra sidan finns det gott om sådana ssk:are också.
Och ang social kompetens... Jag tycker också mig se en skillnad mellan generationerna. De unga läkarna tycker jag generellt (!) är bättre på att se människan "bakom sjukdomen". Jag tror att man på senare år har inom läkarkåren uppmärksammat problemet att tex. kirurgen stormar in på salen och sliter upp täcket innan han har hunnit pressenterat sig för patienten.
Du beskriver en viktig sak om socialkompetens och det är trivsel på jobbet. Den farligaste personerna inom vården är Syster Agneta, 58år som jobbat på samma ställe i 30 år och som varje morgon hatar att gå till jobbet. Hon har inte lärt sig en enda ny sak på minst 10 år och hennes enda önskan är att få gå i pension.
Och åter igen... omvårdnad som ämne behöver inte alltid vara något där man lär sig konkreta handlingar, och att man i vissa lägen ska göra si och i andra så, utan syftet är många gångar att förändra synsettet och vidga sina "glasögon". Men ska man vara mottaglig krävs de ju också att man går in utan förutfattade meningar, eller går i försvar så fort man hör ordet "omvårdnad"......
Omvårdnadskurs för läkare (humanistisk medicin låter lite flashigare än omvårdnad eller vårdvetenskap...);
http://www.tidsskriftet.no/pls/lts/pa_l ... _ID=233712
Och ang social kompetens... Jag tycker också mig se en skillnad mellan generationerna. De unga läkarna tycker jag generellt (!) är bättre på att se människan "bakom sjukdomen". Jag tror att man på senare år har inom läkarkåren uppmärksammat problemet att tex. kirurgen stormar in på salen och sliter upp täcket innan han har hunnit pressenterat sig för patienten.
Du beskriver en viktig sak om socialkompetens och det är trivsel på jobbet. Den farligaste personerna inom vården är Syster Agneta, 58år som jobbat på samma ställe i 30 år och som varje morgon hatar att gå till jobbet. Hon har inte lärt sig en enda ny sak på minst 10 år och hennes enda önskan är att få gå i pension.
Och åter igen... omvårdnad som ämne behöver inte alltid vara något där man lär sig konkreta handlingar, och att man i vissa lägen ska göra si och i andra så, utan syftet är många gångar att förändra synsettet och vidga sina "glasögon". Men ska man vara mottaglig krävs de ju också att man går in utan förutfattade meningar, eller går i försvar så fort man hör ordet "omvårdnad"......
Omvårdnadskurs för läkare (humanistisk medicin låter lite flashigare än omvårdnad eller vårdvetenskap...);
http://www.tidsskriftet.no/pls/lts/pa_l ... _ID=233712
Den friske har många önskningar, den sjuke bara en.
-
JOCKE
Re: Rättshaveri
Det står inte någonstans i mitt inlägg att det gäller alla! Det var heller inte meningen att attackera någon som du uttrycker det.TotalSpinal skrev:Jocke,
Vad är det för djävla skitprat? Rätt enfaldigt och okunnigt inlägg om du ursäktar. Du tror alltså alltså att folk som läser till läkare är mindre socialt kompetenta och sämre på 'patientbemötande' än andra yrkesgrupper. Nonsens och djävla skitprat.
Det finns naturligtvis precis lika många empatistörda människor i alla vårdens yrkesgrupper. Det finns rötägg över allt.
Tro mig jag har träffat många SSK-studenter och USKor som socialt verkat helt bakom flötet och kanske tom framstått som farligt inkompetenta.
Men jag har lärt mig att det i stort sett alltid har med ungdom och såklart osäkerhet inför sin roll och yrke att göra. Efter ett tag blir det i princip alltid bra folk av dem med, med lite stöd, utbildning och erfarenhet. Samma sak gäller såklart för oerfarna AT-läkare.
Social förmåga förutsätter trivsel, erfarenhet, trygghet i sig själv, sunt förnuft och är definitivt något som kan tränas upp. Det är i vart fall inget man lär sig på någon förbannad omvårdnadskurs där man otroligt nog lyckats teoretisera vanligt sunt förnuft och mänsklighet. Alla jag känner som gått SSK garvar ju själva åt den delen av utbildningen
Att tro att man är någon djävla trevlighetsminister bara för att man gått en omvårdnadskurs....
Nåväl till er som tror det kan jag meddela att vi som tur är har en liknande kurs i 'patientkontakt'. Vi fick bland annat i uppdrag att läsa oss till begrepp såsom 'empati', 'det goda samtalet', 'humor' Därefter skriftlig och muntlig examen...
Och förresten vem * orkar läsa i 5,5 pr + 1,5 års AT av prestigeskäl? Dom som har sådana motiv hoppar ofelbart av och läser något annat som betalar sig betydligt bättre. Nej läkare blir dom flesta för att det är så förbannat roligt. Och när det gäller löner etc så får ni fanimej ta och sträcka upp era egna fackförbund och landsting snarare än klaga på läkarlönerna.
***
(Ambulansforum.se är ett genialt forum och en bra ide. Akilleshälen är och kommer att vara allt djävla krypskytte mellan yrkesgrupperna. Hade jag varit landstingspolitiker hade jag hängt här hela tiden och startat bråk.)
Och förresten '5,5 år i skolan utan att ens behöva möta en människa med näsblod'. Var i all världen får du allt ifrån?
/Trött efter jour
Att en del läkare har taskigt bemötande är inte unikt bland AT-läkare utan ses även hos en del "gamla rävar".
Tycker att det är synd att utbildningen inte har större fokus på den biten.
-
TotalSpinal
-
JOCKE
-
TotalSpinal
suck....
Jocke...
Läs mitt inlägg en gång till och förklara för mig och andra vad det egentligen är du har invändningar mot eller vill diskutera.
Då förstår du oxå vad jag tycker om man 'teoretiserar sunt förnuft'.
Jag tror helt enkelt inte att man kan lära ut 'patientbemötande och kommunikation' med akademisk undervisning. Nonsens såklart.
Jag skrev att jag anser det finns lika mycket rötägg och svåra personer inom alla vårdens yrkesgrupper.
Din hang up på läkare, däremot, grundar sig på okunnighet och representerar just den attityd som AT-läkare ibland möter och som i vart fall inte gör det lättare att vara AT-läkare.
Jag skulle aldrig för för mig att på ambulansforum.se utrycka mig så som du om någon annan yrkeskategori. För det första för att det vore att ha fel eller att ljuga och för det andra för att jag har lärt mig oerhört mycket av de andra yrkesgrupperna jag dagligen arbetar med. Respekt helt enkelt.
Men för att svara på din sista fråga: I cirka 5,5 år....
Läs mitt inlägg en gång till och förklara för mig och andra vad det egentligen är du har invändningar mot eller vill diskutera.
Då förstår du oxå vad jag tycker om man 'teoretiserar sunt förnuft'.
Jag tror helt enkelt inte att man kan lära ut 'patientbemötande och kommunikation' med akademisk undervisning. Nonsens såklart.
Jag skrev att jag anser det finns lika mycket rötägg och svåra personer inom alla vårdens yrkesgrupper.
Din hang up på läkare, däremot, grundar sig på okunnighet och representerar just den attityd som AT-läkare ibland möter och som i vart fall inte gör det lättare att vara AT-läkare.
Jag skulle aldrig för för mig att på ambulansforum.se utrycka mig så som du om någon annan yrkeskategori. För det första för att det vore att ha fel eller att ljuga och för det andra för att jag har lärt mig oerhört mycket av de andra yrkesgrupperna jag dagligen arbetar med. Respekt helt enkelt.
Men för att svara på din sista fråga: I cirka 5,5 år....
Någon renodlad kurs i patientkontakt har vi nog inte. Det är en kontinuerlig del av utbildningen. En halvdag varannan vecka är vi på vårdcentral och talar med patienter (från termin ett till och med termin fyra), spelar in samtalen, utvärderar tillsammans med en distriktsläkare och en beteendevetare. Har vissa mål som vi ska kunna (notera att under de första fyra terminerna är det enbart samtalsförmåga som fokuseras på, status och dylikt kommer under kliniska terminerna) uppnå. Givetvis är det vissa människor som är något socialt efterblivna, men det stora flertalet på skolan är faktiskt väldigt omtänksamma och genuint empatiska människor som jag är övertygad om kommer att bli bra läkare.
Faktum är att det finns ett otroligt mycket större fokus på patientkontakt idag än vad det var förr. Det avspeglar sig säkerligen i den nya generationen läkare som kommer ut, men fortfarande så finns det 30 år av läkare från den gamla skolan där detta inte var en självklar del av utbildningen.
Folk vet så lite om läkarutbildningen men är ändå så övertygade om att de har full koll. Detta gäller också den gamla generationens läkare, som fortfarnade tror att man enbart läser anatomi, fysiologi och cellbiologi på preklin, tar en medkand och sedan får träffa patienter för första gången.
Har inte varit ute sådär supermycket på praktik, endast ett par veckor, men har redan fått ett par avhyvlingar för att jag är läkarstudent. Det är väldigt tråkigt. Samtidigt har jag träffat systrar och undersköterskor som lärt mig otroligt mycket - och endast verka tyckt det vara roligt att lära ut sina kunskaper till någon som är där för att lära sig så mycket han kan.
Men i ärlighetens namn; Borde man inte ha lärt sig bemöta människor innan man börjar på en eventuell högskoleutbildning till läkare eller sjuksköterska? Man har ju ändå levt och interagerat med människor i 20-30 år. Min uppfattning är att de som är totalt socialt inkompetenta när de börjar utbildningen kommer att vara det efter också, oavsett vilket fokus det finns på just detta i utbildningen. Det sker inga mirakel med ens personlighet bara för att man går en utbildning, oavsett vilken det är.
Faktum är att det finns ett otroligt mycket större fokus på patientkontakt idag än vad det var förr. Det avspeglar sig säkerligen i den nya generationen läkare som kommer ut, men fortfarande så finns det 30 år av läkare från den gamla skolan där detta inte var en självklar del av utbildningen.
Folk vet så lite om läkarutbildningen men är ändå så övertygade om att de har full koll. Detta gäller också den gamla generationens läkare, som fortfarnade tror att man enbart läser anatomi, fysiologi och cellbiologi på preklin, tar en medkand och sedan får träffa patienter för första gången.
Har inte varit ute sådär supermycket på praktik, endast ett par veckor, men har redan fått ett par avhyvlingar för att jag är läkarstudent. Det är väldigt tråkigt. Samtidigt har jag träffat systrar och undersköterskor som lärt mig otroligt mycket - och endast verka tyckt det vara roligt att lära ut sina kunskaper till någon som är där för att lära sig så mycket han kan.
Men i ärlighetens namn; Borde man inte ha lärt sig bemöta människor innan man börjar på en eventuell högskoleutbildning till läkare eller sjuksköterska? Man har ju ändå levt och interagerat med människor i 20-30 år. Min uppfattning är att de som är totalt socialt inkompetenta när de börjar utbildningen kommer att vara det efter också, oavsett vilket fokus det finns på just detta i utbildningen. Det sker inga mirakel med ens personlighet bara för att man går en utbildning, oavsett vilken det är.
-
Lipton
zAjben: Jag hade en klinisk adjunkt som relaterade min förmåga att prata med gamla människor till det faktum att alla mina far- och morföräldrar fortfarande är i livet vilket till skillnad från andra studenter hade gett mig ett försprång då de var tvugna att lära sig denna kommunikation. Personligen tror jag nog att om man helt plötsligt ställs inför en gammal för första gången i livet så kanske det är svårt att kommunicera, men till slut borde väl även den mest asociala idioten komma på att även de gamla är människor. Och människor bör ju de flesta ha träffat på förr. 