Dilemma?

[std001]

Hur skulle ni göra?

Ni har fått en körning; en allergi. Vid ankomst till pat finns där en ssk. Hon berättar att pat fått hudutslag o klåda isamband med bad i simhall. Är nu symtomfri. Hon tycker pat ska få betapred men att hon inte behöver följa med amb. Pat själv vill inte följa med.
Skulle ni ge B. o sen åka?
Vi gav inget med motivering att om vi behandlar så ska pat med amb. Uppmande pat att kontakta sjukvård vid nya symtom..

(Ssk som var med pat har erfarenhet av prehosp sjkv.)

[ComaGlove]

Hej std001,

Innan du skriver ett inlägg så är det bra om du kollar om ämnet redan existerar på forumet! Detta kan du göra genom att använda forumets sökfunktion!

Etiska dilemman disskuteras här: viewforum.php?f=25

MVH ComaGlove//Moderator

[Novisen]

Patienten är ju symtomfri så jag skulle inte göra nånting om patienten tyckte det var okej att stanna hemma. Proppsar dom på Betapred så ger jag dom tabletter så får dom göra vad dom vill med dom.

Betapred har inga kända biverkningar av betydelse även vid överdosering då det rör sig om 1 gångsdoser. En behandling med Betapred kostar ca 12 kr.

Jag tror att ambulansen tjänar på att "smöra" många gånger. Huvudsaken är att patienten och anhöriga känner sig sedda och väl omhändertagna. Vart gränsen sedan går kan diskutteras.

[Anonymous]

Sjukvårdspersonal, inklusive givetvis ambulanspersonal av olika kategorier, har ingen som helst rätt att dela ut läkemedel, annat än i överensstämmelse med gällande behandlingsanvisningar/motsvarande. Inte ens receptfria läkemedel, t ex Alvedon.

Skapar vi glidningar här så skapar vi problem! Hur angeläget det än kan tyckas vara att vara smidig...

Där har alltså allmänheten större frihet att t ex bjuda sin granne på ett par Alvedon...

[Novisen]

Vilka problem skulle man skapa genom att vara smidig? I mycket kan det vara problem med det man gör men i det här fallet ser jag inte varför jag kan göra som jag beskrivit. Kan jag hålla min rygg säker genom ordentligt förd ambulansjournal och även genom kontakt med läkare så ser jag inte varför man kan vara hjälpsam.

[Anonymous]

Kanske missförstod jag Dej, Novisen? Om Du har Din ambulansläkares uppdrag att dela ut läkemedel till patientens närstående för att dessa sedan skall "göra vad dom vill med dom", så är det O.K. Då ligger ansvaret hos den läkaren!

Men finns det verkligen läkare som ger sådana uppdrag i Behandlingsanvisningar och andra instruktioner?

[Tomas]

Vox, behandlingsriktlinjer är just riktlinjer. Man ska kunna göra avsteg från dessa om vederbörande har en läkares godkännande. Att göra så det är beskrivet ovan tycker jag är ett bra exempel där detta kan tillämpas.

[Anonymous]

Ja Thomas, detta är förvisso en intressant aspekt! Men är den korrekt? "Behandlingsriktlinjer" är ett uttryck som har smugit sig in och jag undrar hur många som har tänkt igenom vad det betyder? För, precis som Du skriver, så måste "riktlinjer" vara något som man kan hantera litet hipp som happ - eller? Det var därför som jag mycket medvetet skrev "Behandlingsanvisningar och andra instruktioner". För det är väl just den innebörden vi måste ha i ambulanssjukvården. Sedan håller jag med Dig om att även mot dessa kan avsteg göras. Under förutsättning att de kan motiveras och att de är dokumenterade!

Men det verkar som att här föreligger ett annat missförstånd. Du skriver "en läkares godkännande". Och det är ett allt för vanligt missförstånd! Det är nog bara läkare, som har ett direkt medicinskt ansvar i ambulanssjukvården som kan ge ordinationer utanför gällande anvisningar! (Morfinpreparat och Trombolysläkemedel skall enligt anvisningarna ordineras av läkare så som det är överenskommet i organisationen för undvikande av missförstånd!). Eller tycker Du att Doktor Vemsomhelst skall få gå in och ordinera på en helt främmande vårdavdelning?? Men här kan finnas en (dåligt klarlagd) skillnad beroende på om "ordinationen" sker till en leg ssk eller till en ambulanssjukvårdare.

Men att dela ut kortisonpreparat till närstående som skall få göra vad de vill med tabletterna.... Är det professionell ambulanssjukvård? Är det tillåtet? Även om en enkeldos kortison inte har större biverkningar. Vem har ansvaret om patienten sedan blir riktigt dålig - kanske i en helt annan åkomma? Är det verkligen att vara "hjälpsam"???

Skulle vara spännande att veta hur läkaren som uppges ha varit kontaktad klarar sig ur detta också.... Dela ut receptbelagd medicin till "folk" som inte ens är patienter i systemet. Skriver Du journalen på patienten eller på de anhöriga??? Nä, det var en dum fråga. Jag tar tillbaks den!

[Novisen]

Ett annat exempel som jag var med om. Patient med hypoglukemi. Vi ger glukos och patienten vaknar. Patienten är inte kännd av mig sen tidigare. Har ingen direkt förklaring till varför denna hamnat lågt i socker. Vi vill förståss att patienten ska åka med in. Trots övertalningsförsök har denne bestämmt sig för att stanna kvar hemma. Anhöriga är hemma med patienten och vi har undersökt patienten(mätt b-gluckos). Patienten har också ätit efteråt. Patienten säger att han alltid har Glukagon hemma men att det för tillfället var slut på apoteket då hon skulle hämta ut. Anhöriga intygar detta och säger att det är de som brukar ge Glukagon om patienten hamnar lågt i socker.

Jag lämnar då en Glukagonspruta hemma hos patienten och ser till att journalen hamnar hos patientens behandlande läkare. Tar kontakt med medicin jouren för att meddela att uppdraget är avbrutet.

Här fanns det ingen orsak att betvivla patienten. De var nöjda. Jag var nöjd. Medicinjouren var nöjd. Den ända som kanske inte var nöjd var chefen då det blev en kostnad men det tycker jag inte ska spela så stor roll eftersom Glukagon ända alltid kastas pga utgånget datum.

[Tomas]

Hej, Vox jag hänger delvis med i ditt resonemang. Vi är överens om att riktlinjer är just riktlinjer. Vilka läkare menar du som har direkt medicinsk ansvar ?. Som ambulansköterska tar man förstås kontakt med den läkare som finns på akutmottagningen, läkare "vilken som helst förstår" jag inte riktigt vad du menar. Som du själv skriver så är det av stor vikt att man för en bra journal. Det är absolut proffesionellt att dela ut korstison om läget tillåter. I det beskrivna fallet så har vi förstås inte hela bilden. En relevant fråga i detta fall är om patienten tidigare haft dessa symtom och då behandlas med betapred. Likaväl som man ställer relevanta frågor från sjukvårsupplysningar så måste även vi göra detta för att vi vet vad personen ifråga ska göra om det uppkomna läget blir annorlunda. Bor personen ensam, etc. etc. Jag hoppas och tror att ambulansen i framtiden kommer att bli mer en bara en transport organisation, kanske även inslag av distriktsköterskejobb eller något liknande. Godnatt på er debbatsugna

[std001]

För kännedom kontaktade jag INTE läkare i det här fallet.. Patienten hade inga anhöriga med sig. Endast en ssk som råkade vara på plats.[/b]

[ambus]

.. det hade nog varit bra att läkaren hade kontaktas i detta fall på akutmottagningen, eftersom då hade Du förmodligen fått veta om Du skulle kunna få lämna detta betapredpreparat där, men troligtvis inte, eftersom jag har en stark känsla av att den beslutande/ordinerande läkaren ändå vill träffa patienten och möjligtvis titta till historiken i patientens journaler i samband med detta.
Vi har ju dessvärre "AMATÖRPROFFS" (en del anhöriga)ute på fält överallt som ibland tror att de kan allt och vet allt, och där behöver vi nog vara lite tydliga, var ansvaret ligger, eftersom även om man gjort "sjukvårdarutbildningen i det militära för 35 år sedan" eller "jobbat som sjuksköterska i 27 år" men pensionär (och kanske i värsta fall dement) nu, måste det medicinska ansvaret och beslutet ligga på ambulansbesättningen. Därmed inte sagt att viktiga upplysningar/tankar kan komma från dessa, men vi skall komma ihåg att det är VI som skall utföra behandlingen! Eller avstå från att ge den utifrån bedömningar som man gjort. Take Care...