Hur mycket får/bör vi berätta & samarbeta med polisen???

Här diskuteras allt som rör ETISKA frågeställningar samt ställningstagande för ambulanspersonal i olika lägen när det gäller på liv & död.

Moderator: ambus

Användarvisningsbild
ambus
Moderator
Inlägg: 235
Blev medlem: 12/3 2004 21:06
Ort: Linköping, Östergötlands län

Hur mycket får/bör vi berätta & samarbeta med polisen???

Inlägg av ambus » 25/1 2005 21:14

Det är ju inte ovanligt att man får frågor från polisen (eller myndigheter och media)som rör "gränslandet" för vad man inte bör/får säga om händelsen man fått till sig när man anlänt till skade/olycksplats.
Men, Vänner, hur är det nu- hur mycket skall/bör vi berätta, hur mycket är vi skyldiga att berätta?
Jomenvisst, speciellt misstanke om barn skulle fara illa...-okej- då är samtliga av oss SKYLDIGA att anmäla misstanke om missförhållanden-...men när polisen själva kontaktar oss för kompletterande av deras utredning som kan röra misstanke om annat brott, vad det vara må, var drar man då skiljelinjen för när det får räcka med frågorna? Kanske svårt, men jag vill ändå lyfta upp detta till debatt, inte för att få veta av någon "Besserwisser" att det är det mest självklara (tala i så fall om, vad som är så himla självklart i ALLA FALL(!), - snarare förväntar jag mig en öppen och ödmjuk attityd där alla frågor skall kunna finna sitt berättigande... just därför startades detta forum upp.

Sedan har vi våra kära journalister, som också gärna vill ha så mycket information som möjligt- antal skadade och/eller döda, barn inblandade, resurser, önskar intervjua skadeoffer osv.- jaa, listan skulle kunna göras mycket lång och även här- väldigt olika situationer kan uppstå- med individuella utmaningar för den som skall leda ett arbete och utföra medicinska åtgärder på skadeplats.

Så... släpp loss Era tankar, så vi får dela dem- tänk bara på att resonera sakligt, utan personangrepp.Bara en liten påminnelse :wink:

//ambus
Kom gärna med dina åsikter bara du kan stå för dem! -det kan jag...

AuF

Inlägg av AuF » 25/1 2005 21:38

Jag skulle nog vilja påstå att i det andra fallet du tar upp angående journalister osv. så skall vi inte säga ett (ursäkta språket) skit. Och då syftar jag inte enbart på etiken rörande ambulanspersonal kontra media utan framförallt att initiala subjektiva bedömingar om tex en olycksplats omfattning ofta och ibland gärna misstolkas och kan göra mycket skada för anhöriga.

När de sedan gäller polisen så är de nog lite fall till fall och sundt-för-nuft som får gäller så länge man håller sig inom svea rikes lag 8) .

eugenia

Inlägg av eugenia » 27/1 2005 0:16

Enligt ett gammalt hörsägen är det så att hälso- och sjukvårdspersonal är skyldiga att meddela (berätta för) polisen vid brott som kan ge mer än 2 års fängelse.

Och hur ska man veta det? Sunt förnuft, hoppas jag.

Till journalister bör hälso- och sjukvårdspersonal inte säga något utan hänvisa till verksamhetens informationsansvariga.

AuF

Inlägg av AuF » 27/1 2005 1:01

Det jag lärt mig är att vi inom inom hälso-sjukvård är anmälningssyldiga då MINIMI-straffet är mer än 3 år. dvs väldigt grova brott som tex mord, grov våldtäkt grov misshandel osv.

När de gäller barn är vi som känt alltid anmälningskyldiga då via anar oro.
Speciellt viktigt att komma ihåg då de gäller barn är att det är bättre anmäla en gång för mycke än en gång för lite... Detta kanske är lättare att utvärdera för personalen på sjukhuset; dialog!

Vid frågetecken rörande anmälningskyldighet och dylikt råder jag er att ta kontakt med sjukhuset egna jurister.


Må väl

AuF

Anonymous

Inlägg av Anonymous » 27/1 2005 17:07

Tänkte bringa lite klarhet i denna fråga.

Utdrag ur sekretesslag (1980:100) 14kap.


....Sekretess hindrar inte att uppgift som angår misstanke om brott lämnas till åklagarmyndighet, polismyndighet eller annan myndighet som har att ingripa mot brottet, om fängelse är föreskrivet för brottet och detta kan antas föranleda annan påföljd än böter.

För uppgift som omfattas av sekretess enligt 7kap. 1-6§....(dvs sjukvårdssekretess)Gäller vad som föreskrivs i fjärde stycket endast så vitt angår misstanke om brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än TVÅ år.

Dock hindrar sekretess enligt 7kap. 1§... inte att uppgift som angår misstanke om brott enligt 3,4 eller 6 kap brottsbalken mot någon som inte fyllt arton år lämnas till åklagarmyndighet eller polismyndighet...
Slut på utdrag.

I 3kap Brottsbalken finns brotten Mord, dråp, misshandel, vållande till annans död, vållande av kroppsskada.

I 4kap brotts balken finns brotten Människorov, olaga frihetsberövande, olaga tvång, grov kvinno- frids- kränkning, olaga hot, hemfirdsbrott, ofredande.

I 6kap finns sexuallbrotten.

Brott som ger MINST TVÅ ÅRS FÄNGELSE ÄRmord, dråp, Människorov, våldtäkt, grov våldtäkt, grovt sexuellt utnytjande av underårig, grovt koppleri, grovt rån, mordbrand, Grov mordbrand, allmänfarlig ödeläggelse även grovt sådant, grovt sabotage och grovt narkotikabrott.

Detta innebär att det finns en möjlighet men inte en skyldighet för hälso- och sjukvårdspersonal att polisanmäla vissa brott.

Utdrag ur Lag (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område, 2kap.

11§ Utöver vad som annars följer av lag eller förordning är hälso- och sjukvårdspersonalen skyldiga att lämna ut sådana uppgifter.
1. som gäller hurvida någon vistas på en sjukvårdsinrättning om uppgifterna i ett särskilt fall begärs av en domstol, åklagarmyndighet, polismyndighet, kronofogdemyndighet eller skattemyndighet.
2. som behövs för rättsmedicinsk undersökning.
SLUT på UTDRAG.

Sedan är vi också skyldiga att anmäla till Socialnämd om vi träffar på någon under arton år som vi misstänker far illa. Detta innebär att vi i vissa fall är skyldiga att se till att Socialnämden får reda på om vi kört in en underårig för t.ex. alkohol intox, då det kan misstänkas att den unge far illa.

Avseende journalister anser jag att till dem ska vi inte säga något, då så fort man sagt något så diktar de ihop en egen historia.

Hoppas att ni fått någon klarhet.

Novisen
Inlägg: 1630
Blev medlem: 17/10 2004 20:26
Ort: Norrland

Inlägg av Novisen » 27/1 2005 23:24

En kollega till mig blev uppkallad i rätten för att vittna att en patient hade kört en bil som var inblandad i en singelolycka. Killen som kört bilen påstod att det inte var han som kört. Vi kämpade bra länge innan vi fick ut han ur bilen eftersom han var fastklämmd. Satt fastklämd på förarplats. Polis hade identifierat honom redan på plats. Kan inte fatta att det behövs ännu fler vittnen för att fastlägga något som 2 st Poliser redan sett?

Anonymous

poliser

Inlägg av Anonymous » 31/1 2005 1:23

Två poliser, de kan ju "backa upp" varandra. De är i samma yrkeskår och kanske kompisar så någon utomstående kanske behövdes. Det är iaf vad jag tror.

AuF

Inlägg av AuF » 3/2 2005 3:55

Oskar:

Kan nog lova dig att så inte är fallet. Vilken orsaken skulle vara att dom kallade ytterliggare vittnen kan man bara spekulera i då man inte har all fakta.

Men att man inte skulle ta polisen vid sitt ord kan jag lova dig att så inte är fallet. En polis ord väger extremt tungt i en rättegång!

Ursäkta att inte inlägget alls hör till forumet. =) var bara tvungen.

Anonymous

Inlägg av Anonymous » 9/5 2005 9:17

Mitt första inlägg i detta forum.
AuF skrev:Det jag lärt mig är att vi inom inom hälso-sjukvård är anmälningssyldiga då MINIMI-straffet är mer än 3 år. dvs väldigt grova brott som tex mord, grov våldtäkt grov misshandel osv.
Ministraff i Sverige är 2 års fängelse, även för mord mm.

Oskar skrev:Två poliser, de kan ju "backa upp" varandra. De är i samma yrkeskår och kanske kompisar så någon utomstående kanske behövdes. Det är iaf vad jag tror.
Vilket svammel!!

Vid rättegång svär varje vittne en ed. Så även poliser...
Rätten (åklagaren) ser gärna att lekmän såsom poliser, brandmän och ambulanspersonal, sjukvårdspersonal vittnar. Detta för att få bättre "kraft" i åtalet.

* * * * * * * * * * *

För att ta upp tråden igen så undrar jag vems syften man tjänar om man undanhåller viss information som kan leda ett brottmål framåt?

Det går ibland i absurdum att följa sekretess, man är helt enkelt för rädd att göra fel.
Okunskapen inom sjukvården verkar total inom detta område.

För att slippa göra fel hänvisar man hellre till sekretessen...

Som sagt... vems syften tjänar man?

Lipton

Inlägg av Lipton » 9/5 2005 21:38

polisman skrev:För att ta upp tråden igen så undrar jag vems syften man tjänar om man undanhåller viss information som kan leda ett brottmål framåt?

Det går ibland i absurdum att följa sekretess, man är helt enkelt för rädd att göra fel.
Okunskapen inom sjukvården verkar total inom detta område.

För att slippa göra fel hänvisar man hellre till sekretessen...

Som sagt... vems syften tjänar man?
Är det inte ett lite moment 22 över det också. Jag menar om jag som vårdpersonal lämnar ut en sekretessbelagd uppgift till polis efter att denne övertygat mig att jag får lämna ut den så begår ju vi båda fel. Kan jag då anklagas för detta? Rimligtvis borde jag väl kunna det. Men mer intressant, hjälper uppgiften rättsväsendet något? Hade vi levt i en amerikanskt tv-serie hade väl advokaten helt enkelt hävdat att polisen fått uppgiften på "fel" sätt och därmed inte kunde använda den och på så vis fått hela åtalet ogillat kan jag tänka mig. Hur fungerar det i verkligheten. Någon som vet?

Anonymous

Inlägg av Anonymous » 12/5 2005 11:28

Lipton skrev:Är det inte ett lite moment 22 över det också. Jag menar om jag som vårdpersonal lämnar ut en sekretessbelagd uppgift till polis efter att denne övertygat mig att jag får lämna ut den så begår ju vi båda fel. Kan jag då anklagas för detta? Rimligtvis borde jag väl kunna det. Men mer intressant, hjälper uppgiften rättsväsendet något? Hade vi levt i en amerikanskt tv-serie hade väl advokaten helt enkelt hävdat att polisen fått uppgiften på "fel" sätt och därmed inte kunde använda den och på så vis fått hela åtalet ogillat kan jag tänka mig. Hur fungerar det i verkligheten. Någon som vet?
Nja... vad jag menar är att i många fall hänvisas det till sekretess när det egentligen inte är tillämpligt.
Dett pga okunskap och rädsla att göra fel. Då tar man kanske ofta det säkra före det osäkra och hänvisar till sekretessen....

Jag tror ingen polis "övertygar" någon att lämna ut uppgifter denne inte får lämna ut... Då begår ju han tjänstefel också... Vem tjänar på det??

Lipton

Inlägg av Lipton » 12/5 2005 14:05

polisman skrev:Nja... vad jag menar är att i många fall hänvisas det till sekretess när det egentligen inte är tillämpligt.
Dett pga okunskap och rädsla att göra fel. Då tar man kanske ofta det säkra före det osäkra och hänvisar till sekretessen....

Jag tror ingen polis "övertygar" någon att lämna ut uppgifter denne inte får lämna ut... Då begår ju han tjänstefel också... Vem tjänar på det??
Du har säkert rätt. Jag borde kanske inte qoutat dig då jag inte menade inlägget så mycket som svar på det du skrev. Jag undrade mer hur det fungerar? Jag menar om det är så att en advokat skulle få ett sådant åtal ogillat så bör det ju räcka att polisen då har kunskap om vilka uppgifter som får lämnas ut. Om de då frågar kan ju personalen vara säker på att det är ok!

Sedan har iaf jag sett båda sidor. Men som Polis antar jag att det är som för alla andra, när det går lätt och friktionsfritt märker man ju inte av det. Skall man däremot återlämna en plånbok till en IVA-pat. som personalen vägrar berätta var den finns blir det ju självklart något man irriterar sig på och minns nästa gång det krånglar igen.

Anonymous

Inlägg av Anonymous » 10/6 2005 21:23

Vid rättegång svär varje vittne en ed. Så även poliser...
Det stämmer du, tänkte jag visst inte på.

Anonymous

Inlägg av Anonymous » 25/10 2005 15:23

jag tror det var John S Mill som sa: "Om det inte fanns människor vilkas moral är bättre än lagarna, skulle de befintliga lagarna aldrig förbättras"....

jag anser iaf att det är ett ganska tänkvärt citat i sammanhanget, det är ju faktiskt ganska lätt att "gömma" sig bakom sekretesslagstiftningen som vårdpersonal.
själv brukar jag fundera över vad jag anser är rätt och riktigt agerande och faktiskt agera därefter, jag har inte blivit dömd än :D...
vidare anser jag att man skall ställa sig frågan "hur gangnar det här (läs mitt agerande) patienten?" och "vad vill jag uppnå med mitt agerande?" om jag kommer till en trafikare: en av förarna luktar gammal fylla jag anser ju självklart att denne skall lagföras för detta, men det får inte inskränka i dennes vård. Liv går före bevis!
om någon kör rattfull ligger det nära att misstänka att denne har etylproblem i "botten", något man faktiskt kan behandla under förutsättning att det uppdagas...

jag skulle rapportera mina iaktagelser till mottagande enhet, ofta visar sig polisen på akm efter trafikare, isf skulle jag även de få veta vad jag har sett. Om man då frågar sig hur det gangnar patienten skulle svaret vara: vi har uppmärksammat dennes etylproblem, om sjukvården fungerar som den ska, kommer vederbörande att fångas upp och erbjudas behandling.
vad vill då jag uppnå?
att patienten skall få god vård då inte bara för de skador han/hon har ådragit sig vid trafikaren, utan även de andra problem som har uppdagats "under resans gång" helhetssyn!! (om trafikolyckan hade orsakats av att föraren skulle ha fått ett ep-anfall, skulle vi inte försöka mörka ep-anfallet)
jag vill ju även förhindra att patienten kör rattfull igen.

till journalister säger man bara helt uppenbara saker som "det är två bilar som har krockat" i övrigt hänvisar man dem till polisen lr presskonferans om vet att det skall hållas någon sådan...

till sist:
det är en mycket komplex, svår och intressant frågeställning ambus har pressenterat och jag hoppas att mina tankar/åsikter tillför ambus och er andra på forumet någonting som ni kan ha nytta av i vardagen...

Lipton

Inlägg av Lipton » 25/10 2005 17:25

-the greatest: Även om du rapporterar dina observationer till mottagande enhet, vilket kan vara nödvändigt för att förstå varför pat pratar slöddrigt, så får de inte vidarerapportera detta till polis eftersom även de är bundna av sekretessen.

Jag kom däremot på en annan frågeställning på ämnet häromdagen som jag funderat på lite. Ponera att en bil kör av vägen och ni larmas ut till olyckan. Väl framme möts ni av en påtagligt berusad herre som kravlar sig ur bilen. Min åsikt är precis som många andras att det vore trevligt att kunna rapportera detta till polisen. Men det får vi ju inte göra.
Men om vi då tänker oss att herren även bestämt hävdar att han är oskadd och mår bra och inte alls tänker låta oss behandla honom eller ta med honom till sjukhuset. Är han då vår patient? Har vi även om han inte är patient någon skyldighet att inte avslöja komprometerande detaljer om honom?
Jag tycker det känns som att en person som nekar vård inte kan anses som patient och därför kan vi berätta allt som vi vet när polisen kommer på plats och undrar vad som hänt. Eller?

Skriv svar