Hej igen !
Nu har jag jobbat heltid på ambulansen (igen
) i stockholm istället för på anestesin i ca 1 år.
Innan dess så hade jag 4,5 år på narkosen + jobbat intermittent på ambulansen sedan 1993. Det här är ingen livstid men jag började som usk och blev ssk i slutet på 1990 - talet. Var är vi idag då ? : Efter att ha tittat i postfacket i 6 månader efter ordinationshandlingarna, pratade jag med min chef som pratade med medicogruppen som ordagrant sa att man minsann inte kan ordinera "kreti och pleti enligt utökad ordination (blev lovad jobb som ane ssk),detta är förbehållet endast kompetent akutbilspersonal". Jag stod på mig mot amb läk och detta gick efter många turer till högsta ort och då menar jag VD som inte vill ha någon konflikt.
Medicogruppen tycker inte att man är kompetent om man inte jobbar på akutbil oavsett erfarenhet och utb. Att företaget pushat ambläkare x flera och menat att det är självklart att man skall ha arbetsuppgifter enl kompetens är inget som MEDICOGRUPPEN anammat.
Ingen av MEDICOGRUPPENS läkare har någonsin kontaktat mig efter skrivna avvikelserapporter pga Intubationer av levande eller skyhöga morfindoser trots att jag begärt detta, det tycker jag är anmärkningsvärt !
MEDICOGRUPPEN förefaller revirbevakande, profithungriga och bakåtsträvande.
Hur skulle vi jobba egentligen då ? Det har jag redogjort för i tråden om stockholms akutbilar.
Berhan har ett tänkvärt inlägg om SOS som jag instämmer i.
Nu borde jag hålla mig till tråden, ok, akutläkarbil.
BRA ! Kul att jobba med läkare prehospitalt såväl som intrahospitalt.
Alla individer har sin kompetens oavsett utb. och med utb och erf. kommer kompetens. Det är bra att akutläkarbilens läkare har specialistkompetens som är specificerad. Vi har alla olika kompetens och jag tror att A991 blir ett bra tillskott till den prehospitala verksamheten i stockholm.
Problemet är att det kan bli friktion när läkare skall samarbeta med sådana som mig, dvs såna som blivit revirmässigt degraderade av ambulansläkarna.
Specialistjuksköterskekompetensen kan utvecklas istället för att hämmas. Då menar jag inte bara anestesi utan tex även när vi bedömer pt hemma, jag menar, nu har vi bara att kontakta läkare var gång pt ej bedöms ha amb behov-vi har således inget mandat vilket borde vara självklart.
Möjligheten att kontakta läkare vid beslutsstöd ser jag som lika viktig så det ena utesluter inte det andra.
Man skall inte hämma utveckling för att skapa behov, jag tror inte det är till gagn för någon att knyta an specifika uppgifter som tex intubation till någon specifik som andra kan utföra lika bra eller bättre och snabbare. Det bästa vore att använda SOS till max för optimalt utnyttjande av kompetensen och att samarbeta istället för att hämma.
God jul akutläkare och alla andra slavar