Patienter som blivit utsatta för grovt våld blir ett allt mer vanligt inslag i ambulansvårdares vardag. För att klara av arbetet finns personal som har i uppdrag att vara ett extra stöd åt sina kollegor.

 Det piper till i en ambulansbil.

– Nu ringer det här men larmet ringer också uppe i deras handenheter. Så nu kommer de ner här, nu ska de ut, säger Leif Björk, enhetschef på Falck Ambulanser Skåne distrikt 1

Han förklarar vad som händer i det stora garaget på Lockarpsstationen i utkanten av Malmö.

Knappt 30 sekunder hinner gå innan två grönklädda ambulansvårdare är på plats utanför ambulansbilen. En av vårdarna hoppar ur sina inneskor och rakt i de grova arbetsstövlar som står redo bildörren. Det är snabba ryck denna förmiddag.

Allt är inte trauma

Leif Björk har jobbat som ambulansvårdare sedan slutet av 1980-talet. För bara någon månad sedan lämnade han utryckningsarbetet för att bli enhetschef på samma företag. Så nu är det hans kollegor som sköter det operativa arbetet. Han utbyter några snabba ord med en kollega innan de kör iväg. Larmet rör en person som drabbats av kraftig andnöd och fallit ihop utomhus, berättar Leif Björk.

– Det är ett prio 1 larm, men det är inte så dramatiskt. Eller det är ju det för patienten, men allt vi åker på är inte trauman.

Fler skjutningar

Det han menar med trauman är bland annat de många skjutningar som skett i Malmö och som media rapporterat intensivt om. Det är händelser som sätter spår i personalen. Att arbeta som ambulansvårdare i dag är inte samma sak som det var när Leif Björk började för snart 30 år sedan.

Vi har hand om mer allvarliga händelser i dag. Det är misshandel, skjutningar och stora bråk.

Leif Björk, enhetschef på Falck ambulanser

Den här situationen ställer ökade krav på ambulanspersonalens säkerhetsrutiner och kräver mer samarbete med polisen. Vid en misstänkt brottsplats ska polisen först ge grönt ljus innan ambulansen får åka fram till den skadade. Ibland innebär det en viss väntan.

– Det är frustrerande, vi är ju där för att hjälpa, säger Leif Björk.

– Det här påverkar alla, hur starkt psyke man än har. För mig har det varit tufft.

Stöttning avgörande

För honom har kamratstödjande verksamheten hjälpt mycket. Den började man med redan på 1990-talet. Sedan dess har konceptet utvecklats och i dag är det mer avancerat. Han är själv en av dem som har i uppdrag att vara uppmärksam på om någon kollega verkar må dåligt.

Han låter säker på rösten när han förklarar vad som hade hänt om det kamratstödjande arbetet inte fanns.

Hade inte kamratstöttningen funnits skulle vi inte vara särskilt många kvar i branschen. Det är nog inte många som orkat med.

Leif Björk, enhetschef på Falck ambulanser

http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=96&grupp=19178&artikel=6612181