Forum

Jag har fått känslan av att många som kommer nya/färska till ambulansen, har en onödigt stor "rädsla" av att använda radion. Man tar allt oftare upp mobilen och ringer om man undrar något. Tar längre tid och har sämre täckning... och är lik förbannat en radiouppkoppling, med de enkla skillnaderna att man kan prata i mun på varandra (slipper tänka på vad man säger) och att man får betala för varje sekund man är uppkoplad.

Ett annat fenomen som finns hoss vissa är att man sänker volymen på komradion, och vrider upp volymen på stereon... vet inte hur mycket denna ovana brett ut sig i landet men den finns hos ett flertal besättningar.

Kom gärna med reflektioner!!

/Patrik

I bl.a. Skåne och Värmland har man speciella radiodagar för att upprätthålla kompetensen i att använda kommunikationsradion.

Det går till så att ambulansen larmas ut via radio/LMK och personmottagare samt att mobitexremsa skickas till ambulansen. Sedan sker kvittens och övrig kommunikation via radion.

Det skall bli intressant att följa utvecklingen inom kommunikationsområdet i och med RAKEL http://www.krisberedskapsmyndigheten.se/rakel

I Piteå så är vi tre som är kommunikationsansvariga och vi försöker "införa" radiopratandet igen, radion har så uppenbara fördelar: snabb kontakt, alla andra enheter hör vad som är "på gång" och den är gratis att använda. ok allmänheten hör oss också men det är inget problem bara man vårdar sitt språk. Trenden hos oss har varit den som ni beskrivit men det känns som om vill håller på att lyckas vända den genom att vi äntligen börjar få fungerande bärbara apparater i bilarna och att SOS-alarm oftare söker oss via radio då vi är på rull. Räddningstjänsten är ofta ena fenor på radio och där har vi mycket att ta efter, jag anser att den är klart överlägsen mobiltelefon i det mesta. Givetvis så kan läkarkontakt och patientkontakt fortfarande skötas över telefon men hur ofta är det???

Utlarmningsinformationen i Mobitex blir nästan nödvändigt väldigt kort. Och ändå beklagar vi oss över att vi saknar radiokontakten.... Vi väntar på att SOS-operatören skall kontakta oss i ambulansen....

Är det kanske så att vi har fått in riskabla rutiner?

Visst skall det väl vara rutin i fortsättningen att vårdaren (nästan) alltid kontaktar SOS på väg ut på larm och via radion? Och begär kompletterande information!

Då får vi fram den övriga informationen, som annars försvinner i glömska. Ambulansteamet är bättre förberedda för insatsen när vi kommer fram. Högre kvalitet och mindre risk för patienten (och personalen)!

Och tänk så stimulerande för SOS-operatörerna att få visa upp hela sin förmåga och kapacitet!

Vi kan börja redan i dag!!!

I Stockholm använder vi radion en hel del, mobilen används enbart som komplement.

Ha de alla!
/JNES

Ambitionen på SOS ska ju vara att larma ut ambulans så fort som det bara är möjligt på prio 1. Detta medför ju dock att man ofta inte hinner skriva så mycket information om ärendet på "remsan" och ibland visar ju sig de uppgifter man fick initialt att vara felaktiga. Personligen tycker jag det är utmärkt om ambulansen ropar upp (eller ringer) efter någon minut för att få mer info. Det är ju lättare att förmedla de uppgifter man fått när man pratar än att försöka skriva ner alla uppgifter på några rader.
Gäller det ett larm där flera enheter är utlarmade, tex. trafikolycka, så är det ju bra att ta informationen på radio så att alla får del av den.
Prata mer och gärna även efter larmen för att ge operatören feedback!
/Larmoperatör

Här bortom havet (läs Finland) och då speciellt vid den nödcentral där jag jobbar ett kombinerat system. Utalarmering av ambulanser sker fortfarande mha CCIR och VHF-teknik, och sökarna som ambulanspersonalen har är av en sådan modell som bandar, tror att de för tillfället använder sig av Niros. Dessutom skickar vi från nödis (om vi har tid) ett kompleterande sms till ambulansens mobil.

Nu på dessa nya centraler utnyttjar man sig av fina och dyra system som gör larmoperatörens vardag en aning lättare. Det operatören skriver in i sin terminal på jobbet sänds automatiskt till de enheter som alarmeras (förutsatt att man vill ha det så), bla adress och telefon (som kommer autom. från operatörens nät). Denna info kan sändas såväl till fax, teleprint, mobil som tetra-apparat. Dock max 120 tecken, vilket ibland verkar lite för lite.

Nu med detta nya fina Tetrasystem kan man också snacka betydligt mera per radio eftersom nyfiknas långa öron inte kommer in på dessa grupper, sjukvårdens grupper har begränsad användarkrets. Tyvärr har INTE alla ännu tetrautrustning men inom en snar framtid är detta lilla problem överstökat. VIRVE (vårt fina tetrasystem i Finland betyder ungefär myndighetsnät=viranomaisverkko) är ett klart plus.

Därtill används gamla hederliga mobiler ännu. Ibland är det slugare att ringa än att pladdra i radionätet, speciellt om det är en 'jag-känner-på-mig-att-vi-kan-vara-illa-ute-utryckning' och man inte vill att alla skall höra hur man dabbat sig igen.

Hur som helst så tror jag att bara vi här i Finland får vårt nya databassystem ibruk så faller nog mobilringandet bort till stor grad.