Omvårdnadsmumier på frammarsch!
Vad har egentligen omvårdnad med sjukvård att göra? Är omvårdnad egentligen en vetenskap eller en mix av filosofiska tolkningsteorier? Jag hör till dem som man skulle kunna titulera ”omvårdnadsteoretiker” och visst finner jag flera värden i omvårdnaden och omvårdnadsforskningen. Men att som idag lägga in omvårdnad som huvudämne i dagens sjuksköterskeutbildning kanske inte sänder ut rätt signaler. I synnerhet inte när man sedan 1993 förlängt sjukuksköterskeutbildning till att omfatta 120p (tre års studier). Många känner nog inte till hur många poäng av sjuksköterskeutbildningen som är rena omvårdnadsämnen i dess teoretiska karaktär. Jag tycker kanske att man skulle kunnat behålla den gamla studieordningen med 80p (två års studier) och sedan gjort omvårdnaden i dess vida spektra valbar. Men nu är det inte så enkelt! Omvårdnadsvetenskapen (en av de yngsta, kanske rent av den yngsta vetenskapen) är, och har under en längre tid varit på frammarsch i vårt land och man kan först som sist tala om ”omvårdnadsinflation”. Risken med att göra vissa utbildningar tidsmässigt längre är att man fyller ut dem med ”onödigt vetande” eller ”teorimodeller” som har föga att göra med dagens verkliga sjukvård.
Men vad gör Vårdförbundet? En god vän till mig skrev några träffsäkra rader om Vårdförbundet, vilket kanske kan sammanfatta bakgrunden till denna inflation i omvårdnadsämnen. Sammanfattningsvis skulle man kunna likna Vårdförbundet med gamla omvårdnadsprofeter som saknar all verklighetskontakt med dagens sjukvård i Sverige.
Vad skall man då göra för att förändra situationen? I dagsläget är det bara att stilla se skådespelet och försöka hålla igång någon form av tankeverksamhet och debatt. Men i takt med att det med all säkerjet kommer ställas nya krav på reella kunskaper i praktisk sjukvård kommer sannolikt flera utbildningsalternativ att växa fram. Det är inte rimligt att vi skall be folk ”köpa” en treårig utbildning som i majoritet består av omvårdnadsteori och som sedan i arbetslivet rimmar illa med den lön som erbjudes. Vårdförbundet kanske skulle behöva en konkurrent!
//AMBASS
Omvårdnadsmumier på frammarsch!
Moderator: Wernvik
Omvårdnadsmumier på frammarsch!
Blood Will Tell
-
Lipton
Re: Omvårdnadsmumier på frammarsch!
Kul att ha dig tillbaka.
Är tyvärr lite krasslig idag så jag tänker inte gräva ned mig i en djup analys av ditt inlägg. Men jag tänker säga att jag håller med dig om kärnan i det du säger, även om du som vanligt är något skarp i ditt sätt. Vilket ofta är ett bra sätt att få folk att lyssna, men inte alltid att höra.
Är tyvärr lite krasslig idag så jag tänker inte gräva ned mig i en djup analys av ditt inlägg. Men jag tänker säga att jag håller med dig om kärnan i det du säger, även om du som vanligt är något skarp i ditt sätt. Vilket ofta är ett bra sätt att få folk att lyssna, men inte alltid att höra.
-
Niklas Karlsson
- Inlägg: 1473
- Blev medlem: 14/7 2004 13:49
Välkommen tillbaka ambass!
"Är omvårdnad egentligen en vetenskap eller en mix av filosofiska tolkningsteorier" frågar du dig..
Inget av det skulle jag vilja påstå. Det är en sund humanistisk människosyn... Och detta läser vi minst 60p av på grundutbildningen.
Jag gillar att sticka ut hakan och gör det genom att påstå att har vi inte den humanistiska människosynen i bagaget när vi kommer upp till arbetsför ålder så har inte våra föräldrar uppfostrat oss speciellt bra..
DÅ förstår ni vad jag tycker om dagens ssk utbildning!
"Är omvårdnad egentligen en vetenskap eller en mix av filosofiska tolkningsteorier" frågar du dig..
Inget av det skulle jag vilja påstå. Det är en sund humanistisk människosyn... Och detta läser vi minst 60p av på grundutbildningen.
Jag gillar att sticka ut hakan och gör det genom att påstå att har vi inte den humanistiska människosynen i bagaget när vi kommer upp till arbetsför ålder så har inte våra föräldrar uppfostrat oss speciellt bra..
DÅ förstår ni vad jag tycker om dagens ssk utbildning!
kan säga att sjuksköterskeutbildningen jag fått, ( Luleå tekniska 80poäng omvårdnad! ) inte är värd mycket.. Kan inget om yrket, men jag är en jäkel på omvårdnadsteorier och vem som sakt vad för flera hundra år sedan.. Sedan kan jag skriva litteraturstudier i omvårdnad, men nån vidare sjuksköterska skulle jag inte kalla mig (än iaf.)
Utbildníngen skulle förändras och endast en del av omvårdnadsteorier och så vidare skulle vara obligatoriskt och sedan de andra valbart, så kan människor välja vad dom vill läsa. Min mening är att oavsett hur mycket omvårdnad man läser, blir man inte bättre kliniskt om man inte har rätt personlighet och lämplighet innan. Det handlar om inlevelse och engagemang, inte att veta teorin runt.
Och all denna forskning skulle kunna vara en vubb, för de som vill göra sånt..
Näe mer relevans och framför allt mer praktik i skolan!!
Utbildníngen skulle förändras och endast en del av omvårdnadsteorier och så vidare skulle vara obligatoriskt och sedan de andra valbart, så kan människor välja vad dom vill läsa. Min mening är att oavsett hur mycket omvårdnad man läser, blir man inte bättre kliniskt om man inte har rätt personlighet och lämplighet innan. Det handlar om inlevelse och engagemang, inte att veta teorin runt.
Och all denna forskning skulle kunna vara en vubb, för de som vill göra sånt..
Näe mer relevans och framför allt mer praktik i skolan!!
Välkommen tillbaka AMBASS!
Jag skulle hålla med dig om allt om du frågat mig för några år sedan. Omvårdnaden är en vetenskap som håller på att ta sina första trevande steg. Fortfarande är mycket av forskningen på en grund där det gäller att bevisa fenomen osv. Omvårdnaden är vår proffession. Att sedan avgöra vad som är omvårdnad är nästa problem. För mig var omvårdnad något som bara fanns där och det var grundat på en humanistisk syn. Utbildningen till sköterske byggde på allt för stor del teorier. Motivationen tröt ibland. Man ville ju läsa mer påtagligt och användbart!!!!
Den dagen jag insåg på riktigt vad omvårdnad är ändrade jag syn på omvårdnaden i stort. Omvårdnad är allt som vi gör som sjuksköterskor. När vi sprutar Morfin till någon som har ont, när vi utför Heimlish manöver på någon som satt en morot i halsen och när vi tröstar en anhörig när någon nära har dött. För många är det bara det sistnämnda som går under omvårdnad. Resten är medicin, premedicin eller sjukvård som en del vill kalla det.
Sjuksköterskeutbildningen skiljer sig stort mellan olika ställen. Den ska vara bred och vila på en teoretisk grund men med tillräcklig klinisk innehåll så att man som färdig sjuksköterska ska kunna börja jobba efter en tids inskolning. Det är innehållet i teorin som kan behövas göra om. Iallafall där jag studerade.
Att sjukköterskeutbildningen har varit 2-årig tidigare stämmer men samtidigt inte. Den var länge 3-årig innan den blev 2-årig.
Novisen//
Jag skulle hålla med dig om allt om du frågat mig för några år sedan. Omvårdnaden är en vetenskap som håller på att ta sina första trevande steg. Fortfarande är mycket av forskningen på en grund där det gäller att bevisa fenomen osv. Omvårdnaden är vår proffession. Att sedan avgöra vad som är omvårdnad är nästa problem. För mig var omvårdnad något som bara fanns där och det var grundat på en humanistisk syn. Utbildningen till sköterske byggde på allt för stor del teorier. Motivationen tröt ibland. Man ville ju läsa mer påtagligt och användbart!!!!
Den dagen jag insåg på riktigt vad omvårdnad är ändrade jag syn på omvårdnaden i stort. Omvårdnad är allt som vi gör som sjuksköterskor. När vi sprutar Morfin till någon som har ont, när vi utför Heimlish manöver på någon som satt en morot i halsen och när vi tröstar en anhörig när någon nära har dött. För många är det bara det sistnämnda som går under omvårdnad. Resten är medicin, premedicin eller sjukvård som en del vill kalla det.
Sjuksköterskeutbildningen skiljer sig stort mellan olika ställen. Den ska vara bred och vila på en teoretisk grund men med tillräcklig klinisk innehåll så att man som färdig sjuksköterska ska kunna börja jobba efter en tids inskolning. Det är innehållet i teorin som kan behövas göra om. Iallafall där jag studerade.
Att sjukköterskeutbildningen har varit 2-årig tidigare stämmer men samtidigt inte. Den var länge 3-årig innan den blev 2-årig.
Novisen//
Och när den var 2-årig så var man inte behörig att söka ssk-utbildningen om man inte var undersköterska, dvs 2-årig Vårdlinje eller 1-årig Vård Inriktad Kompletteringgskurs (när man hade gått annan 2- eller 3-årig gymnasielinje tidigare). Dvs. ingen började ssk-utbildningen utan att vara undersköterska och ha mer eller mindre lång vård-erfarenhet !
Senast redigerad av 1 Akuten, redigerad totalt 25 gånger.
-
Niklas Karlsson
- Inlägg: 1473
- Blev medlem: 14/7 2004 13:49
Novisen..
Hur förklarar du att läkaren sprutar morfin minst lika bra som oss utan en enda poäng omvårdnad..?
Enligt mig borde "omvårdnad" inte vara en egen profession utan det som ingår i begreppet är något som vi samlat på oss sedan barnsben!
Vidare anser jag att ssk låga lön kan förklaras med omvårdnadens intåg. Det är ju "ingen" som kan skilja en uska från en syrra och då verkar det rimligt för gemene man att vi har lika lön..
Hur förklarar du att läkaren sprutar morfin minst lika bra som oss utan en enda poäng omvårdnad..?
Enligt mig borde "omvårdnad" inte vara en egen profession utan det som ingår i begreppet är något som vi samlat på oss sedan barnsben!
Vidare anser jag att ssk låga lön kan förklaras med omvårdnadens intåg. Det är ju "ingen" som kan skilja en uska från en syrra och då verkar det rimligt för gemene man att vi har lika lön..
-
Lipton
När jag började läsa till syrra så började vi med en kurs där det bland annat ingick att man skulle lära sig en definition av omvårdnad. Jag pluggade då in vad kära Florence en gång sagt. Något år senare började jag fundera över vad jag mindes från den kursen och kom fram till att det var väl i princip bara huvuddragen av Florence definition. Jag kände att något var fel men kunde inte sätta fingret på det. Efter mycket funderande kom jag fram till att kursen hade två syften. Dels att skapa en grund hos studenterna för de fortsatta tre åren men också att möjliggöra en marknadsföring av "omvårdnaden" då våra anhöriga förväntades fråga vad det egentligen var vi läste. Jag kom helt enkelt fram till att detta inte uppfylldes av kursen eftersom min mor läkarsekreteraren såg ut som ett frågetecken då jag förklarade att jag under tre år skulle läsa ett ämne som handlar om tillrättaläggandet av miljön för att främja hälsan osv.
Min slutsats blev helt enkelt att det kanske vore bättre att man som student då med en teoretisk grund får fundera över hur man själv vill definera omvårdnad istället för att ordagrant lära sig vad en kvinna tyckte för över hundra år sedan så att man kunde glömma det efter första tentan. På så vis kan man ju även i en eventuell diskussion med anhöriga faktiskt tala för sig eftersom man förhoppningsvis tror på den definition man kommit fram till.
Jag måste därför säga att det är kul att läsa inläggen i den här tråden då de faktiskt tyder på att alla har gjort just detta, mer eller mindre medvetet. Jag gillar framförallt Niklas tankar om att vi skaffar oss en Fil. Kand. i sunt förnuft. Detta torde ju innebära att en väluppfostrad BMA med några poäng lämplig författningskunskap skulle vara en bättre sjuksköterska än någon nyutexad syrra någonsin kommer vara.
När det gäller Novisens exempel så håller jag dock inte med Niklas K, att spruta morfin handlar ju om mer än att bara trycka in en vätska i blodbanan och därför gör läkare generellt sett inte detta lika bra.
Att allt det Novisen beskriver kallas för omvårdnad tycker jag är helt okey. Problemet blir ju när man vill profilera sig så på sin egen grej att man under utbildningen inte får tillfälle att lära sig såna saker som faktiskt också kan kallas för exempelvis sjukvård.
Detta leder oss helt osökt tillbaka till första stycket i mitt inlägg. För mig är nämligen omvårdnad det tvärvetenskapliga ämne som är en blandning av exempelvis medicin, psykologi och pedagogik men samtidigt försöker avgränsa sig från närliggande vetenskaper så till den milda grad att optimal omvårdnad därmed är lika med
Min slutsats blev helt enkelt att det kanske vore bättre att man som student då med en teoretisk grund får fundera över hur man själv vill definera omvårdnad istället för att ordagrant lära sig vad en kvinna tyckte för över hundra år sedan så att man kunde glömma det efter första tentan. På så vis kan man ju även i en eventuell diskussion med anhöriga faktiskt tala för sig eftersom man förhoppningsvis tror på den definition man kommit fram till.
Jag måste därför säga att det är kul att läsa inläggen i den här tråden då de faktiskt tyder på att alla har gjort just detta, mer eller mindre medvetet. Jag gillar framförallt Niklas tankar om att vi skaffar oss en Fil. Kand. i sunt förnuft. Detta torde ju innebära att en väluppfostrad BMA med några poäng lämplig författningskunskap skulle vara en bättre sjuksköterska än någon nyutexad syrra någonsin kommer vara.
När det gäller Novisens exempel så håller jag dock inte med Niklas K, att spruta morfin handlar ju om mer än att bara trycka in en vätska i blodbanan och därför gör läkare generellt sett inte detta lika bra.
Att allt det Novisen beskriver kallas för omvårdnad tycker jag är helt okey. Problemet blir ju när man vill profilera sig så på sin egen grej att man under utbildningen inte får tillfälle att lära sig såna saker som faktiskt också kan kallas för exempelvis sjukvård.
Detta leder oss helt osökt tillbaka till första stycket i mitt inlägg. För mig är nämligen omvårdnad det tvärvetenskapliga ämne som är en blandning av exempelvis medicin, psykologi och pedagogik men samtidigt försöker avgränsa sig från närliggande vetenskaper så till den milda grad att optimal omvårdnad därmed är lika med
Niklas! Det jag menar är att omvårdnad för mig är något konkret, något jag utför. Tyvärr lyckas inte utbildningarna förmedla och hålla ihop teori och praktik. Då blir det flummigt med omvårdnadsteorier hit och dit som tar kraft från mycke konkret kunskap. Att spruta Morfin kan alla göra. Läkarens huvudsakliga uppgift är dock att bota patienter medans sjuksköterskans uppgift är att hjälpa patienten genom vårdtiden.Niklas Karlsson skrev:Novisen..
Hur förklarar du att läkaren sprutar morfin minst lika bra som oss utan en enda poäng omvårdnad..?
Enligt mig borde "omvårdnad" inte vara en egen profession utan det som ingår i begreppet är något som vi samlat på oss sedan barnsben!
Vidare anser jag att ssk låga lön kan förklaras med omvårdnadens intåg. Det är ju "ingen" som kan skilja en uska från en syrra och då verkar det rimligt för gemene man att vi har lika lön..
Sjuksköterskor och undersköterskor har alltid ägnat sig åt omvårdnad. Det är knappast något som kom in i utbildningen när den blev 3-årig. Lönerna är jättedåliga men trots det så har omvårdnadspersonal som grupp haft den bästa löneutvecklingen av alla låglöneyrken sista tio åren.
-
Anonymous
Känner att jag inte borde lägga mig i detta inlägg men.
När jag skulle skriva min c-uppsats så var jag inte särskilt sugen på att skriva om någonting alls. Omvårdnad kändes som det tråkigaste ämnen som någonsin uppfunnits. Jag ville ju ut och träffa patienter, stora sår och hjärtstopp var vad jag ville träffa på. Fast nu fick jag ju inget val hjärtstopp och sår fick vänta tills jag skrivit ihop min c-uppsats.
En kursare kom på idén att vi skulle jämföra ssk studenters uppfattning om begreppet omvårdnad i olika terminer. Det hela slutade med att vi gick ut till ssk studenter i termin 1 strax efter uppropet och innan de hunnit öppna en enda omv-teori bok. Sedan gick vi ut till studenter i T5 och lät de besvara samma frågor.
Tyvärr var vi tvungna att skriva varsin uppsats och eftersom den andras uppsats inte var godkänd ännu kunde vi inte i våran egen uppsats referera till den andras. (Moment22) Så jag gjorde T1 och min kursare gjorde T5.
Uppfattningen om vad omvårdnad är skilde sig rätt så mycket från T1 till T5 kunde vi dock konstatera. I T1 handlade det mycket om "Att ta hand om", "om döden" och "saker man gör". Förhållingsättet generellt var väldigt mycket att känna sympati.
I T5 talade det inte så mycket om döden, man fokuserade mera på att "se människan", vissa svarade med ett gäng omvårdnad teorier. Förhålliningsättet generellt var väldigt mycket att känna empati.
Så frågan är väl vad jag behöver när jag står där med mitt stora sår/hjärtstopp.
Sympati eller empati.
När jag skulle skriva min c-uppsats så var jag inte särskilt sugen på att skriva om någonting alls. Omvårdnad kändes som det tråkigaste ämnen som någonsin uppfunnits. Jag ville ju ut och träffa patienter, stora sår och hjärtstopp var vad jag ville träffa på. Fast nu fick jag ju inget val hjärtstopp och sår fick vänta tills jag skrivit ihop min c-uppsats.
En kursare kom på idén att vi skulle jämföra ssk studenters uppfattning om begreppet omvårdnad i olika terminer. Det hela slutade med att vi gick ut till ssk studenter i termin 1 strax efter uppropet och innan de hunnit öppna en enda omv-teori bok. Sedan gick vi ut till studenter i T5 och lät de besvara samma frågor.
Tyvärr var vi tvungna att skriva varsin uppsats och eftersom den andras uppsats inte var godkänd ännu kunde vi inte i våran egen uppsats referera till den andras. (Moment22) Så jag gjorde T1 och min kursare gjorde T5.
Uppfattningen om vad omvårdnad är skilde sig rätt så mycket från T1 till T5 kunde vi dock konstatera. I T1 handlade det mycket om "Att ta hand om", "om döden" och "saker man gör". Förhållingsättet generellt var väldigt mycket att känna sympati.
I T5 talade det inte så mycket om döden, man fokuserade mera på att "se människan", vissa svarade med ett gäng omvårdnad teorier. Förhålliningsättet generellt var väldigt mycket att känna empati.
Så frågan är väl vad jag behöver när jag står där med mitt stora sår/hjärtstopp.
Sympati eller empati.
-
Lipton
Du behöver fakta-kunskap, handlingsberedskap, rutin, uppfinningsrikedom och arbetskamrater som också behärskar behandlingen av dessa sjukdomstillstånd. Men om detta hamnar under sympati eller empati vet jag inte.......Jenny skrev: Så frågan är väl vad jag behöver när jag står där med mitt stora sår/hjärtstopp.
Sympati eller empati.
// Akuten
-
Niklas Karlsson
- Inlägg: 1473
- Blev medlem: 14/7 2004 13:49
Jag, man kan inte snacka bort ett lungödem och dagens patienter kräver av oss att vi ska kunna ge både behandling och information om patientens sjukdom. Universiteten hinner inte med i samhällsutvecklingen och kan inte förse oss med den kunskap som krävs av oss.
Förr i tiden kunde en sjuksköterska klara sig utan någon medicinsk utbildning. Doktorns ord var deras lag. Idag är det annorlunda.. Speciellt i ambulanssjukvården har vi väldigt stora möjligheter att själva diagnostisera och farmakologiskt behandla symtom som om vi gör fel kan döda patienten. Jag tycker man ska lägga tyngdpunkten på att utveckla dessa kunskaper och inte de kusnkaper som gör att vi kan sitta och hålla tant agda 95 i handen på ett sjukhem..
Men jag utgår från det ag gör på jobbet varje dag. Andra kollegor har kanske större användning av vårdvetenskap på C-nivå, vad vet jag. Jag tycker jag klarar mig väldigt långt i ambulansen på sann människokärlek och sunt förnuft!
Förr i tiden kunde en sjuksköterska klara sig utan någon medicinsk utbildning. Doktorns ord var deras lag. Idag är det annorlunda.. Speciellt i ambulanssjukvården har vi väldigt stora möjligheter att själva diagnostisera och farmakologiskt behandla symtom som om vi gör fel kan döda patienten. Jag tycker man ska lägga tyngdpunkten på att utveckla dessa kunskaper och inte de kusnkaper som gör att vi kan sitta och hålla tant agda 95 i handen på ett sjukhem..
Men jag utgår från det ag gör på jobbet varje dag. Andra kollegor har kanske större användning av vårdvetenskap på C-nivå, vad vet jag. Jag tycker jag klarar mig väldigt långt i ambulansen på sann människokärlek och sunt förnuft!
-
Lipton
Vill bara berätta om en känsla jag fick när jag läste omvårdnad på gymnasiet. Det kändes som att hela utbildning var riktad mot kommunal sjukvård, trots att många av oss som gick där inte hade något intresse av detta. Alltså fick man intrycket av att eftersom det trots allt var kommunen som bedrev utbildningen så gjorde de den till det som de behövde. Alltså gick man färdigt utbildningen och kände sedan att man verkligen inte hade på ett sjukhus att göra eftersom man inte lärt sig något vettigt (bortsett från att halvblinda Stina 80 år gärna äter sin potatis men att den då måste ligga på en svart tallrik så hon ser den) och därmed skulle haft ihjäl patienterna. Därmed försvann de flesta av mina klasskamrater ut i hemvård och på äldreboenden eftersom det trots allt gav en inkomst, själv höll jag mig på ett lager och körde truck. 
Nu pratas det inom landstinget om att utveckla någon form av kompetensbevis för USKor utbildade efter -97 eftersom de trots allt faktiskt inte lärt sig någonting på sin utbildning.
Jag kan ju dock inte säga att jag får samma vibbar av sjuksköterskeutbildningen eftersom det trots allt är akademiker vi pratar om där och då får man vara något mera subtil. Möjligheten att läsa något intressant och inriktat under utbildningen är ju starkt begränsad. Möjligheten att faktiskt tillskansa sig några praktiska kunskaper är ju starkt begränsad. Möjligheten att gå ut utbildningen och känna sig redo för arbetslivet som SSK är också starkt begränsad då man från skolan bestämt hävdar att arbetsgivarna bör tillhandahålla två års "AT" för oss innan de förväntar sig fullvärdiga syrror.
Så vad skall man då ta sig till med livet efter skolan? Många väljer att läsa en VUB, men om man analyserar det lite så inser man ju att då ökar ju förväntningarna på en till det dubbla medan de praktiska kunskaperna bara ökar marginellt.
Alltså finns bara ett val kvar (om man väljer bort lagerarbetet och vägrar jobba som "ofärdig"). Man forskar! På så vis har man från skolornas sida rått bot på problemet med den eftersatta omvårdnadsforskningen, som desperat måste hinna ikapp den uråldriga medicinska vetenskapen tills imorgon eftersom SSK annars aldrig kan få högre lön och högre status.
//Lipton - Konspirationsteoretikern
Nu pratas det inom landstinget om att utveckla någon form av kompetensbevis för USKor utbildade efter -97 eftersom de trots allt faktiskt inte lärt sig någonting på sin utbildning.
Jag kan ju dock inte säga att jag får samma vibbar av sjuksköterskeutbildningen eftersom det trots allt är akademiker vi pratar om där och då får man vara något mera subtil. Möjligheten att läsa något intressant och inriktat under utbildningen är ju starkt begränsad. Möjligheten att faktiskt tillskansa sig några praktiska kunskaper är ju starkt begränsad. Möjligheten att gå ut utbildningen och känna sig redo för arbetslivet som SSK är också starkt begränsad då man från skolan bestämt hävdar att arbetsgivarna bör tillhandahålla två års "AT" för oss innan de förväntar sig fullvärdiga syrror.
Så vad skall man då ta sig till med livet efter skolan? Många väljer att läsa en VUB, men om man analyserar det lite så inser man ju att då ökar ju förväntningarna på en till det dubbla medan de praktiska kunskaperna bara ökar marginellt.
Alltså finns bara ett val kvar (om man väljer bort lagerarbetet och vägrar jobba som "ofärdig"). Man forskar! På så vis har man från skolornas sida rått bot på problemet med den eftersatta omvårdnadsforskningen, som desperat måste hinna ikapp den uråldriga medicinska vetenskapen tills imorgon eftersom SSK annars aldrig kan få högre lön och högre status.
//Lipton - Konspirationsteoretikern
-
Niklas Karlsson
- Inlägg: 1473
- Blev medlem: 14/7 2004 13:49
otroligt välskrivet lipton. Precis min mening..
Alla ssk ärstöpta i samma form och formen är beställld från kommunderna.
Min vision är en sskutbildning med 5p omvårdnad per temin och resten ska vara valfritt. Det gör att man kan rikta in sig på det man är intresserad av och vi får kompetenta (på sitt område) ssk på alla arbetsplatser.. men det är förs¨tås en utopi.
Lipton pratar om vubben som en möjlighet att läsa något vettigt Jag håller inte riktigt med. På min vubb läste vi så mycket skit.. Hallå! Jag är narkossyrra och träffar mina patienter i snitt 2 minuter innan de sover.. Då behöver jag inte MER Omvårdnad på C nivå??
Alla ssk ärstöpta i samma form och formen är beställld från kommunderna.
Min vision är en sskutbildning med 5p omvårdnad per temin och resten ska vara valfritt. Det gör att man kan rikta in sig på det man är intresserad av och vi får kompetenta (på sitt område) ssk på alla arbetsplatser.. men det är förs¨tås en utopi.
Lipton pratar om vubben som en möjlighet att läsa något vettigt Jag håller inte riktigt med. På min vubb läste vi så mycket skit.. Hallå! Jag är narkossyrra och träffar mina patienter i snitt 2 minuter innan de sover.. Då behöver jag inte MER Omvårdnad på C nivå??