Frågor ang. Ambulans-räddningstjänst

[Anonymous]

Hej!

Jag går utbildning till brandman på Sandöskolan och har några frågor rörande ambulansen, vore tacksam för svar och funderingar!

Här kommer dom;

Hur organiseras den prehospitala sjukvården på olycksplatsen?

Vad förväntar sig ambulanssjukvården av räddningstjänsten?

Vad förväntas vi ha gjort innan ambulansen anländer?

Vad förväntas vi kunna hjälpa till med i omhändertagandet?

Vilken/vilka utblidningar har ni och vad har ni för resurser/material?

Till sist undrar jag hur man kan förbättra sammarbetet mellan ambulans och räddningstjänst?

Svara gärna eller maila till nejfan@hotmail.com (ursäkta den smått oseriösa adressen men jag har haft kvar den av nostalgiskäl sedan 8:e klass)

MVH Totte

[JOCKE]

Den prehospitala vården på skadeplats styrs av sjukvårdsledare (SL) och medicinskt ansvarig (MA), den ambulans som kommer först till plats blir i regel ledningsenhet och den med högst medicinsk kompetens blir MA. SL är den som är ansvarig chef för sjukvårdsinsatsen och för sin personal. MA är den som ansvarar för prioritering av skadade och ser till att patienterna kommer iväg i rätt ordning. Skulle en läkare komma till platsen genom t ex sjukvårdsgrupp eller läkarbil så blir denna MA. Den sjuksköterska som varit MA innan läkaren kom kan bli avtransportansvarig och helt styra vart patienterna skall åka.
Detta är en mycket förenklad version av det hela.

Vi förväntar oss att rtj har säkrat platsen från faror som brand, explosion, att de krockade bilarna välter etc... Vissa situationer förväntar vi oss att polisen gör platsen säker i stället för rtj men det säger väl sig själv. De ska så klart hjälpa till med losstagning enligt de direktiv vi ger.

I omhändertagandet förväntas rtj kunna hjälpa till med stabilisering av t.ex nacke, kunna första hjälpen. Det krävs att rtj kan en del om våra prylar för att det ska bli smidigt. Ute på landet där det inte är så gott om ambulanser har vissa rtj IVPA vilket du säkert vet vad är, om inte så är det I Väntan På Ambulans förkortat. Då åker rtj ut på t.ex hjärtstopp och påbörjar HLR tills vi kommer. De som kör på IVPA har deffibrillator i brandbilen.

I ambulansen här nere i skåne där jag jobbar har vi två olika utbildningsnivåer, Ambulanssjukvårdare som är en undersköterska med en påbyggnadsutbildning på 20 eller 40 veckor beroende på när man pluggade. Det finns från i fjol alltid en sjuksköterska i ambulansen och i skåne är det krav att denne ska ha en specialistutbildning inom t ex ambulans, narkos, intensivvård mm.

Vi har i våra bilar:
en övervakningsenhet (mobimed) där vi kan ta EKG som skickas via typ mobilnätet direkt till sjukhuset. Den tar även blodtryck, puls och saturation (syremättnad i blodet).

Spineboard

Vacuumsplintar för att stabilisera frakturer, även en helkropps vacuum-madrass för att stabilisera rygg/nacke

Deffibrillator

KED-väst även den till för stabilisering av nacke/rygg

diverse läkemedel för t ex smärtstillning. vi har läkemedel mot svåra allergiska reaktioner, kärlkramp mm, mm...

Syrgas och möjlighet att ge olika inhalationer vid bla astma

LUCAS som är en luftdriven apparat som gör hjärtkompressioner så att vi slipper göra det själva vid HLR.

olika hjälpmedel att hålla fria luftvägar. Nästub, svalgtub och intubering

en stor förbandsväska med allt från plåster till brännskadeförband

sug för att kunna suga rent i svalg och munhåla

Entonox som är en blandning av lustgas och syrgas 50/50

olika sorters dropp

nackkragar till både vuxna och barn

nallar till de små patienterna

liksäckar

vi har även GPS navigationssystem som funkar sådär, till denna enhet har vi även ett digitalt journalsystem.

Jag har säkert missat nåt men men...

För att förbättra samarbete... jag måste ju säg att vi har ett mycket gott samarbete med rtj i våran stad men det är säkert inte så överallt och det bästa tipset jag kan ge är att öva tillsammans, öva, öva, öva!!

[Lipton]

Det JOCKE skrivit om ledning är i stort korrekt. Men det finns variationer runtom i vårt land. Exempelvis hör det inte till vanligheterna att rollerna tas över bara för att det dyker upp högre medicinska kompetenser på vissa platser där dessa vanligtvis inte arbetar prehospitalt. Exempelvis då det kommer läkare med en sjukvårdsgrupp, i min mening finns heller ingen anledning att göra detta då läkaren förhoppningsvis gör sig bättre på en uppsamlingsplats där den kan behandla patienterna istället för att gå i en "administrativ roll".

Generellt kan man väl säga att ambulansens förväntningar på räddningstjänsten är ungefär som de motsatta. Om jag skulle rulla med på exempelvis en lägenhetsbrand hjälper jag ju till med att dra slang och utrymma omkringliggande trappuppgångar så länge jag inte har någon patient att sätta händerna i. Om jag hade jobbat på räddningstjänsten hade jag förväntat mig att ambulanspersonalen skulle göra detta.
Således förväntas väl räddningstjänsten hjälpa till med sjukvårdsinsatsen då de för övrigt saknar för dem mer relevanta uppgifter som i nuläget fyller viktigare funktion. Jag tror du förstår hur jag menar.

Häromkring kan man väl säga att ambulansen har material för att fixera och immobilisera en patient, medan räddningstjänsten har material för extrication.

Ett konkret förslag på hur man förbättrar samarbetet är att ambulanssjukvården vidgar sitt begrepp av patient och räddningstjänsten vidgar sitt begrepp av räddningstjänst. Exempelvis finns ju inget krav att räddningstjänsten skall syssla med exempelvis IVPA, eller att ambulansen skall hjälpa till vid en brandplats. Men om begreppen vidgas lite så tenderar ju detta öka säkerheten för kommuninvånarna och dessutom göra jobbet något roligare för ambulanspersonalen men ffa räddningstjänspersonalen.

[Anonymous]

Det är sant som du säger att det är bra att hjälpa till ifall man inte har någon annan uppgift för tillfället, bära lyfta, assistera med syrgas o.s.v. men jag tror många inom räddningstjänsten ,lättad, kliver åt sidan när ambulansen kommer p.g.a. att vi har begränsad utbildning gällande det medicinska.
Fler och fler stationer börjar dock anamma IVPA, särskilt på landsbygden, så livräddande åtgärder med deff och syrgas, kan påbörjas tidigare.

Ju mer vi kan samarbeta och lära oss av varandra, ju bättre för allmänheten!