sucid och självskador

Här diskuteras allt som rör ETISKA frågeställningar samt ställningstagande för ambulanspersonal i olika lägen när det gäller på liv & död.

Moderator: ambus

Skriv svar
samara

sucid och självskador

Inlägg av samara » 21/4 2007 6:12

Hej alla på forumet,


Många gånger har jag undrat hur ni som ambulanspersonal ställer er till människor som har genomfört ngn slags självskada eller självmordsförsök.

Jag har diagnosen bipolär sjukdom och borderline och kommer i svackor flera ggr per år då jag försöker ta mitt liv eller skär mig svårt.

Det tar emot att ringa 112, eftersom jag inte vill ta upp onödig plats. Många gånger har jag struntat i att uppsöka vård för jag har skämts så mkt, och detta har resulterat i dåliga levervärden.
Intellektuellt sett så inser jag att jag har samma rätt som andra medborgare och skattebetalare att söka vård, men känslomässigt tar det emot.

Så, handen på hjärtat: hur ser ni på denna patientgrupp?tänker ni"åh vilka jobbiga attentionwhores, gör det ordentligt nästa gång" eller hur går tankebanorna?

jag förstår att det kan vara svårt att generalisera så här, jag har vänner med samma diagnoser som inte är lik mig på ngt sätt alls och vissa har satt överdoseringarna i system.
De får kickar av att ta en intox och sen ringa 112. när ambulansen sen kommer, så vägrar de åka med så polisen får be om handräckning(eller vad det nu heter)

Jag skulle verkligen vilja veta hur ni reagerar och hur ni tänker.


mvh,


Samara, 25år från södra Sthlm.

snobbo

Inlägg av snobbo » 21/4 2007 12:19

När det kommer till självskada och suicidförsök så har jag ett personligt sätt att dela upp dem.

De som själva väljer att ringa 112 eller anhörig som i sin tur ringer 112. Denna grupp vill i mina ögon inte dö utan deras självskada är ett sätt att dämpa ångest eller få uppmärksamhet. Det är en grupp som jag försöker ge minimalt med uppmärksamhet och bekräftelse. Kanske låter hårt men det dämpar kanske deras behov att gör det igen då uppmärksamheten uteblev. Har hört att man har ett projekt på Sunderbyn som går ut på att man syr ihop, skickar och skippar alla frågor om varför osv.

Den andra gruppen är de som vill dö men där någon upptäcker vad som hänt och larmar. Det är en grupp där uppmärksamhet och pådrag gör mindre tror jag. Där kan man prata, fråga och vara betydligt mer "psykolog".

Givetvis finns det undantag, alla är individer.

Alla inom ambulansen är också individer och bemöter denna grupp olika vissa på ett riktigt bra sätt andra på ett sämre. Oavsett så är detta en komplicerad patientgrupp.

Precis som du skriver har alla rätt till vård oavsett hur skadan gått till. Att skada sig på grund av en psykisk sjukdom är precis lika lite självvalt som att bli påkörd av en bil när man cyklar till jobbet.

Lipton

Inlägg av Lipton » 26/4 2007 11:30

snobbo: Det du beskriver låter helt sjukt, men ändå hyfsat logiskt. Känns dock tveksamt att göra så på de lösa grunder du beskriver. Vore intressant att se någon forskning som ger en bild av vad som är beprövat korrekt.

Själv tycker jag nog inget speciellt om den här typen av patienter. Att bli grinig på en borderlinepatient som skär sina handleder skulle ju innebära att man också måste beklaga sig över bröstsmärtan för att denne har trånga kranskärl. Eller CVLen för att den pajat ett blodkärl i skallen. Det funkar ju inte.
Då har jag nog personligen svårare för puckon av jackass-modell, de har ju ingen mer ursäkt än att de är korkade och på grund av det tvingas uppta sjukvårdsresurser.

zimme
Inlägg: 33
Blev medlem: 2/4 2007 14:25
Ort: Lappland

Inlägg av zimme » 26/4 2007 12:18

Man kan ju fråga sig om projektet som Snobbo beskriver är för patienternas bästa eller om det är ett nytt sätt att spara pengar :?:

Sen finns ju risken att när folk inser att det inte räcker med att skära sig för att få uppmärksamhet så går de ett steg längre och tar livet av sig,
signalen från sjukvårdens sida blir lite "Det spelar ingen roll vad du gör vi skiter i dig ändå". Lite överdrivet men en del kan tolka det så.

Cortex
Inlägg: 126
Blev medlem: 25/6 2006 13:23

Inlägg av Cortex » 26/4 2007 19:44

Läs boken Zebraflickan av Sofia Åkerman. http://www.sofiaakerman.com
Boken är helt underbar, och man får en riktigt bra inblivk i hur den psykiatriska vården upplevdes i hennes ögon. I boken beskriver hon även hur hon upplevde ambulanspersonalens bemötande. Man får en riktigt bra inblick i hemmes tankar under sin sjukdom helt enkelt.

För övrigt är boken helt underbar, och man får följa henne genom den långa vägen mot ett friskare liv. Läs den! Mycket nyttig läsning, man får många tankar och funderingar!

Elektronik
Inlägg: 3
Blev medlem: 7/7 2010 19:55

Re: sucid och självskador

Inlägg av Elektronik » 7/7 2010 21:25

En tjej jag känner som skadar sig råkar ut för att ljuden blir förvrängda och att allt ser tecknat ut o sedan kommer skadorna och det har hon inte kontroll över.
Jag vet inte hur det blivit såhär men hon har ett antal ggr försökt ta sitt liv i detta tillstånd.

Hon gillar onekligen uppmärksamhet men den uppmärksamheten kan lika gärna vara en promenad, kolla på tv med någon, baka något med någon.
Hon är rädd att vara ensam ens en liten stund, hon vet mycket väl att kommer skadetankarna då så kan hennes liv vara över.

Hon är rädd att åka till sjukhus just för att hon ofta upplever sig ignorerad och överkörd och misstrodd.
När jag varit med o kunnat fylla i det hon missar att berätta så brukar det gå mycket bättre.
Hon kan tex missa att berätta att det gör ont o får därmed inget smärtstillande o hon känner sig då överkörd hon kan tro att personalen tycker det ska göra ont på henne.
Oftast har det kommit smärtstillande snabbt när personalen fått veta hur ont hon har, hon kan sitta till synes opåverkad trots stora brännskador och köttsår på en decimeter, men ont gör det.
Ända tills hon känner sig väl omhändertagen, då kan hon brista ut i tårar tills smärtan lagt sig, då kan det hända att hon somnar för första gången på flera dygn (med undantag för någon kort sovstund).

Hon berättar att någon annan kan avbryta en skadeattack genom att komma in i rummet eller om hon ändå skadar sig att någon håller henne från att skada sig, man berättar att man stoppar henne från o skada sig, hon nickar och försöker några gånger till, oftast med minskad intensitet efter 3-5 försök, till slut är varje försök bara en lätt ryckning och till slut är försöken helt borta.

Hon har nyligen fått komma till ett behandlingshem och nu flera månader in på vistelsen där har hon klarat att berätta för en läkare där om vad som händer med henne.


Hon och jag diskuterar ofta olika sätt att berätta saker som detta som hon egentligen inte törs berätta.
Kanske vet hon hur det blivit såhär men jag vill inte pressa henne för det orkar hon inte har hon sagt.
Och hon har nyligen lyckats bli vän med en person i sin egen ålder, något som jag tror hjälpt henne mer än något annat.
Eller kanske en förutsättning för att andra insatser alls ska fungera.

marry9091
Inlägg: 1
Blev medlem: 15/12 2012 9:27

Re: sucid och självskador

Inlägg av marry9091 » 15/12 2012 9:33

Alla inom ambulansen är också individer och bemöter denna grupp olika vissa på ett riktigt bra sätt andra på ett sämre. Oavsett så är detta en komplicerad patientgrupp.
Lawson

michaeljee
Inlägg: 1
Blev medlem: 27/2 2013 6:02

Re: sucid och självskador

Inlägg av michaeljee » 27/2 2013 6:05

Trevlig överraskning om det här kortare form. Kan du berätta vad det är du talar / skriver om?
Har någon info. om detta kortare form lagts tidigare (och jag missade det)?
Become a successful web designer with Youtube training course. Learn all the basics of web designing using California Institute of Technology tutorials and 640-692 braindumps study guides. For more details IBM Further details braindump Good luck

Skriv svar