Att be för sina patienter...

Här diskuteras allt som rör ETISKA frågeställningar samt ställningstagande för ambulanspersonal i olika lägen när det gäller på liv & död.

Moderator: ambus

Användarvisningsbild
AMBASS
Inlägg: 1395
Blev medlem: 21/3 2004 22:59
Ort: Stockholm - London

Inlägg av AMBASS » 21/12 2004 18:42

anders skrev:Har följt debatten intresserat och upptäckt att många anser att man inte skall be för patienten i ambulansen. Så tycker även jag. Skall man be för patienten skall det vara för att han/hon vill det...möjligen. Dock skulle jag (som jag tidigare skrivit) bli glad om någon ber för mig i den situationen, så jag själv är kristen.
Jag tycker dock att inställningen "be får man göra hemma eller i kyrkan" är trist. Man kan be tyst (utan att ens öppna munnen) så inte patienten märker något. Jag ber ofta på jobbet och tror inte att varken kollegor eller patienter märker något efterssom jag ändå har fokus på det jag gör.
Om Du kör och tänker "hoppas att det inte kommer någon gående vid övergångstället" tänker jag "Gud, gör så att ingen kommer gående...". Det är en bön det med...

8)
Låt mig bara säga "AMEN" till dessa rader! Jag håller med dig till fullo och inser att ämnet dock kan uppröra en del människor då man med bön lätt föreställer sig ett böneutropp eller en hög smörjelse! Jag ber många gånger per dag och detta sker i det tysta! Jag tror även att det är många som håller med mig om att bönen inte behöver vara uttalad, rent verbalt! Att be är ju att tala till Gud och det finns inte några teologiska regler härav! Just nu vill jag bli fri min feber som likt en objuden gäst tränkt sig på i min kropp....
Blood Will Tell

lukas1
Inlägg: 158
Blev medlem: 29/4 2004 13:11

Bön igen

Inlägg av lukas1 » 21/12 2004 19:42

Nej, det är väl inte den tysta bönen du beskriver här jag eller andra tveksamma syftar på. Som i alla fall jag sett framför mig har varit någon som bett för klienten istället för att behandla enligt vetenskaplig grund. Vad du tänker är väl kommet ur ett gott hjärta med omtanke och kärlek, och kan inte vara fel. Men om vårdaren, i ambulans, behandlingshem eller i annan vårdmiljö, erbjuder en utsatt person religös behandling kan det bli väldigt fel. Har varit stora problem med olika sekter som, av sin övertygelse, erbjudit patienten frälsning. Det blir oftast en skuldbeläggning i förlängningen. Hur skulle du som kristen reagera om en satanist utifrån sin övertygelse, tro och kärlek nedkallade satan över dig i en för dig utsatt situation? Ska en en medlem av Jehovas vittne utifrån sin tro, övertygelse och syn på medmänsklig kärlek få förbjuda blodtransfusion? En Jehovas gör ju inte det av ondska utan av själslig omtanke. Har haft en kollega inom psykiatrin som kämpade för att få bort all psykofarmaka, och istället ersätta den med skrivna förböner under kudden. Hon ansåg att om det ändå inte hjälpte var det Guds straff över en ond människa. En ytterlighetsmänniska, javisst. Men en mycket strikt policy gör trots allt tillvaron enklare för alla parter, och gör vårdmiljön tryggare för alla utsatta oavsett tro, ursprung eller etnisk bakgrund. Var sak har sin tid!

Alla människor har ett värde, och förtjänar respekt speciellt i en utsatt situation.

Användarvisningsbild
AMBASS
Inlägg: 1395
Blev medlem: 21/3 2004 22:59
Ort: Stockholm - London

Re: Bön igen

Inlägg av AMBASS » 21/12 2004 22:20

lukas1 skrev:Nej, det är väl inte den tysta bönen du beskriver här jag eller andra tveksamma syftar på. Som i alla fall jag sett framför mig har varit någon som bett för klienten istället för att behandla enligt vetenskaplig grund. Vad du tänker är väl kommet ur ett gott hjärta med omtanke och kärlek, och kan inte vara fel. Men om vårdaren, i ambulans, behandlingshem eller i annan vårdmiljö, erbjuder en utsatt person religös behandling kan det bli väldigt fel. Har varit stora problem med olika sekter som, av sin övertygelse, erbjudit patienten frälsning. Det blir oftast en skuldbeläggning i förlängningen. Hur skulle du som kristen reagera om en satanist utifrån sin övertygelse, tro och kärlek nedkallade satan över dig i en för dig utsatt situation? Ska en en medlem av Jehovas vittne utifrån sin tro, övertygelse och syn på medmänsklig kärlek få förbjuda blodtransfusion? En Jehovas gör ju inte det av ondska utan av själslig omtanke. Har haft en kollega inom psykiatrin som kämpade för att få bort all psykofarmaka, och istället ersätta den med skrivna förböner under kudden. Hon ansåg att om det ändå inte hjälpte var det Guds straff över en ond människa. En ytterlighetsmänniska, javisst. Men en mycket strikt policy gör trots allt tillvaron enklare för alla parter, och gör vårdmiljön tryggare för alla utsatta oavsett tro, ursprung eller etnisk bakgrund. Var sak har sin tid!

Alla människor har ett värde, och förtjänar respekt speciellt i en utsatt situation.
Intressant reflektion vilken är värd att tänka på. Också en mycket intressant frågeställning kring detta med satanisten och Jehovas vittne! Bra och tänkvärt inlägg vilket tål att fundera över! När det gäller dina sista redar om alla människors värde håller jag med dig till fullo!
Blood Will Tell

Emil

Inlägg av Emil » 4/11 2005 20:23

Jag förstår inte varför man skulle göra det? Det handlar väl i första hand om sjukvård? Att bära slöja, turban, keps eller likn är också fel tycker jag, det hör inte dit!

Eirik

Inlägg av Eirik » 4/11 2005 20:55

Hva om pasienten ber deg om å be sammen med han eller hun, og du selv ikke er religiøs? Skal du da gjøre det allikevel?

Jimmy Olsson

Inlägg av Jimmy Olsson » 4/11 2005 23:46

Jag tycker man som läkare ska få låta patienten eller anhöriga få behålla sin religösa tro. I alla fall så länge det bara handlar om att "hoppas" och be för någon.

Men jag tycker det där i mot är fel att låta en religions regler styra över ett medicinskt beslut. Som till exempel om man ska ge en patient blod eller inte.
Det är ju emot reglerna i en viss religion, medans det i "verkligheten" handlar om liv eller död.

Jag tycker inte att något som är otydligt ska få gå före något som är tydligt och självklart!
Alltså, religion är en tro på någonting som inte har en självklar existens, (för oss icke-religösa) medans vetenskapen bevisar att det kan vara livsviktigt för patienten att få extra blod.

Tycker det då är dumt att en patient ska riskera att dö bara för att han/hon lever i en tro på någonting.
:?

Måste vara ett riktigt stort dilemma på sjukhus runt om i världen. :(

Lipton

Inlägg av Lipton » 5/11 2005 2:06

Jimmy: Det är väl inte något dilemma alls. Är ju inte konstigare än en ca.pat. som avböjer cytostatika. Pat. bestämmer ju hur den vill bli behandlad och vi får ju snällt rätta oss, även om det ibland känns märkligt.

Jimmy Olsson

Inlägg av Jimmy Olsson » 5/11 2005 10:58

Kanske använde fel ord.. :?: Jag menade att det måste kännas förvirrande för läkare att inte få göra deras livsavgörande ingrepp bara för att patienten inte vill det, eller deras religion inte tillåter det.
Det måste ju kännas tungt på något vis. :?
Jag som inte är så pass religös skulle på något vis känna en smula sorg över att dom tror kanske går miste om sitt liv, bara för att dom följer sin tro till 100.

:(

lukas1
Inlägg: 158
Blev medlem: 29/4 2004 13:11

Jehovas m fl

Inlägg av lukas1 » 5/11 2005 11:09

Behandlingsproblematiken runt vissa sekter t ex Jehovas vittnen handlar inte alltid om bara patienten själv. Det handlar även om omyndiga barn, medvetslösa anhöriga utan egna självständiga tillkännagivna beslut. Vad gäller underåriga brukar sociala myndigheter vara snabba att överta vårdnaden genom akutbeslut. Ibland även vad gäller vuxna medvetslösa. I de flesta fall brukar sektmedlemmen känna sig lättad bakom en oroad fasad.

Efter ett socialt omhändertagande kan behandlingen utföras efter vetenskapliga grunder och inget annat.

Jimmy Olsson

Inlägg av Jimmy Olsson » 5/11 2005 12:12

Okej. Det trodde jag inte.
Men då kanske den religösa biten inte är så dominant ändå.
Jag tycker i alla fall att även dom mest religösa borde släppa sin tro för tillfället då det gäller liv eller död. (När det handlar in medicinska ingrepp)
Religion är faktiskt riktigt intressant, men ändå riktigt knepig för dom som inte är så insatta! :)

Lipton

Inlägg av Lipton » 5/11 2005 14:39

Jimmy: En tro är inte något man bara släpper för att den inte passar just för tillfället, om det vore så hade världen sluppit genomlida i princip samtliga krig.
Tänk dig en självmordsbombare. Den kan ju inte släppa tron bara för att den inte vill dö. Den dör ju för sin tro. Så stark är en tro. Den dagen du hittar något att tro på så kommer du också se det.

Som lukas1 beskriver så är det många gånger så att när det gäller barn så blir föräldrarna lättade (hittar inte något bättre ord) över att slippa ta beslutet som kanske medför att barnet avlider. Egentligen kan man nog hitta på fler teoretiska scenarier då man inte kan ställa krav på en förälder att fatta ett sådant beslut.

aceofspades

Re: Att be för sina patienter...

Inlägg av aceofspades » 5/11 2005 15:32

AA skrev:
AMBASS skrev:Hej Alla!

Här kommer en något filosofisk frågeställning!

-Tycker ni att det skall vara okej att be högt för en svårt sjuk människa under behandlingstransport?
Är man sjukvårdare eller präst?
Det är INTE ok.
Är man sjukvårdare eller präst? Ja, både och faktiskt. För att skapa en för patienten trygg vårdmiljö, måste man i största mån försöka tillgodose dess behov. Om patienten behöver en sjukvårdare, då är man sjukvårdare. Om patienten behöver tröst, då tröstar man. Jag är inte ett dugg religiös, men jag tycker ändå att en präst kan fylla en viktig funktion hos en människa i kris. Vi hade nu i veckan en klasskamrat på ssk-programmet som kastade sig framför tåget. Efter en sådan tragisk händelse följer diverse samtal och krismöten inom den nära kretsen, i detta fall bland oss i klassen. Då kan det vara oerhört betydelsafullt att en präst finns där för att samtala, lyssna och delta i sorgearbetet.

Anonymous

Inlägg av Anonymous » 5/11 2005 16:00

hej alla där ute...

jag har ingen direkt erfarenhet av ambulanssjukvård, men det kan väl inte skada om patienten frågar om du kan be för honom/henne?
som patient skulle jag bli jätteglad om sjukvårdaren bad för mig... så länge bönen inte stör arbetet?

Jimmy Olsson

Inlägg av Jimmy Olsson » 5/11 2005 16:46

Lipton: Det var faktiskt en mycket bra beskrivning och jämförelse.
Du har faktiskt rätt. Jag måste ge mig.
///_
c",)\

Du har även rätt i det du säger, att jag/man kommer uppleva sutiationen själv när man hittar något man tror på tillräckligt mycket. Det kan ja mycket väl förstå. Det behöver ju faktiskt inte bara vara en religion man tror på. Det finns andra saker.


Att och varför det är krig runt om i världen, ja det kan ju diskuteras i åratal. Men en utav dom största anledningarna är nog att * folk inte kommer överens om saker, * Att folk inte respekterar vad andra tycker, * att folk är HELT övertygade om att DOM tror rätt.

Sedan så finns det ju säkert tusentals andra orsaker, men jag är rätt säker på att det är viktiga anledningar. ^^

För att återgå till själva diskutionen. = )
Jag tycker faktiskt fortfarande det är konstigt att vissa troende väljer sin tro före ett medicinskt ingrepp som personalen garranterar att det kan rädda patientens liv. Det är väl ändå lite som att "gå över den asfalterade bron, eller gå över den trasiga hängbron, och hoppas på att den håller"
Chansning. Men jag förstår att deras religion betyder väldigt mycket, (om inte allt) för många troende. För mig så är det i alla fall ett litet "dilemma" :P
Jag har i alla fall inte svårt att tycka dom gör rätt val! :roll:

Men det visar sig väl i livets slut!
:roll: :wink:

Skriv svar