Hur vet man att man klarar yrket?

Här diskuteras allt som rör ETISKA frågeställningar samt ställningstagande för ambulanspersonal i olika lägen när det gäller på liv & död.

Moderator: ambus

Skriv svar
matte629

Hur vet man att man klarar yrket?

Inlägg av matte629 » 11/12 2009 21:48

Är idag 16 år och går i gymnasiet ett program som är inriktad på räddning, mestandels räddning i form av brandförsvar men även akutvård. Är möjligt att det är för tidigt att välja en massa saker men jag vill ändå ha tid att spekulera och under senare veckan bara så har jag blivit mer och mer intresserad för den prehospitala akutsjukvården (kopierade texten där uppe). Däremot har jag ingen aning om om man är psykisk kapabel till det man rent naturligt kommer möta inom yrket. Hur vet man om man klarar det psykiska? Har alla som startat sjuksköterskeutbildning redan innan gäspat när någon ramlat på en påle och blivit pålad?

Hur tänkte personerna här? Kan det helt enkelt vara så att man härdas mot det?

Florence
Inlägg: 43
Blev medlem: 17/10 2008 13:43

Re: Hur vet man att man klarar yrket?

Inlägg av Florence » 12/12 2009 10:07

Enligt min åsikt ska man ej gäspa/vara oberörd då en annan människa far illa. Utan det tycker jag istället är ett tecken på att man inte har den medmänsklighet som behövs.

Sedan kommer man att träffa på lidande inom sjukvården det får man vara beredd på, men oftast är detta något som man får ta upp och prata om för att analysera sig själv.

Ambulansen tror faktiskt jag inte är det ställe där man ser "störst" lidande, möjligtvis ser man de "värsta" fysiska bilderna. Men att lära sig se ett sår eller ett amputerat ben det "lär" man sig med tiden. Däremot att se det psykiska lidandet hos patienter och anhöriga det är något som man blir berörd av en längre stund av sitt yrkesliv.

Isidor
Inlägg: 727
Blev medlem: 23/10 2007 22:57

Re: Hur vet man att man klarar yrket?

Inlägg av Isidor » 19/5 2010 13:12

Vilket ställer ser man detta på då?

De flesta dödsfallen vi träffar på kommer oväntat och många gånger är det unga människor som kanske omkommit i en trafikolycka eller tagit livet av sig. Oavsett så är det plötsliga händelser som och i de fall där anhöriga finns på plats så är nog snarare omhändertagandet av dem det mest påfrestande.
Denna biten ser man inte så värst mycket av inne på sjukhuset, även om alla dödsfall för med sig sorg hos anhöriga.

Att vårda en gammal sjuk människa på en avdelning eller i hemmet då denne går bort innebär ingen större psykisk påfrestning medan omhändertagandet av föräldrarna till den 1 åriga pojken som drunknat i badkaret eftersom man vände ryggen till en stund tar ordentligt på krafterna.

Oavsett om man jobbar inom polisen. rtj eller ambulansen så kommer man garanterat vara med om saker som sätter spår för livet. Vi ser samhällets baksida nästan dagligen!

Skriv svar