Vem mår bra, vem kan må bra?
Ja detta är frågor som under de sista åren aktualiserats till ytterligheter för en hel yrkeskategori. Då menar jag självklart ambulanssjukvårdarna i Sverige. Vi har fått veta att våran kompetens inte räcker, att vi inom kort skall bytas ut och att det vi brinner för inte längre skall vara oss tillgängligt. För min egen del så har vården, kontakten och den speciella samvaron som skapas när man befinner sig i en många gånger svår situation varit anledningen till att jag arbetar med det jag gör. Jag tror mig veta ingen med min kompetensnivå någonsin har känt att man varit otillräcklig i sin yrkesroll, åtminstånde inte så som det framkommit under senare år att vi skulle vara. Det är lätt att se situationen antingen svart eller vit men det blir lätt fel då. Jag är inte på något sätt främmande för att den medicinska kompetensen skall hållas så hög som det är möjligt, men det behövs så enormt mycket mera därtill för att kompetensen i realiteten skall höjas. Ok om jag är ny utkommen syrra med den medicinska kompetens och anställningstrygghet det innebär, MEN allt det andra då??
Kontrollen över sin omgivning och sig själv i kaotiska situationer.. inget man skall ta förgivet, förmågan att lugna och trösta, KÖRA BIL, ingå som en kugg i arbetslaget och att orka med rent fysiskt mm mm. Allt detta finns inte inom ramen på en Legitimation. Man måste se till individen och det tycks i vissa fall inte spela någon större roll. Jag vet att det jag skriver öppnar många tillfällen för åsikter och om det resulterar i att någon kan berätta för mig att jag har fel med en bra motivation är jag mycket tacksam. Jag har sett för många drivna, och enormt kompetenta kollegor som antingen slutar, blir avskedade eller mår så psykiskt dåligt av att bli degraderade till något man inte vill vara med den stora kompetens man besitter.
Personligen har jag själv avverkat 2 terminer på Högskolan för att höja min kompetens. Resultatet blev att mina misstankar besannades. Jag är redan mer kompetent inom mitt yrke än vad jag blir efter mina tre år på skolbänken. Och om man inte tror att det kan vara så är det en bra ide att ta del av studieplanen för Ssk studenter och se vad den innehåller. Anpassade studieblock för vår verksamhet är inte lätta att hitta, så då får det bli en vidareutbildning efter fullbordad ssk utbildning.
Det vill säga 3 år på högskola (om det inte behövs komvux) ett arbetat år och ett år för vidareutbildning.
MINST 5 år på skolbänken..
Svaret är att om inte Socialstyrelsen varit så rädda om sina (legitimationer)titlar. Skulle det bästa enligt mitt sätt att se det vara en
Legitimerande ambulansutbildning som skulle vara anpassad till vår verksamhet.
Det känns som om att orken tryter mer och mer i våra led så jag vill gärna höra om någon delar mina åsikter eller om det är helt galet det jag skriver.
Jag som många andra lever under ständigt hot om avsked, och hur skall man orka vara på topp i sitt yrke då?
010 377 Otto Ipsen Amb Simrishamn
Vem kan må bra?
Moderator: Wernvik
-
Anonymous
-
Anonymous
Ja det är en väldigt sund idé tycker jag men det är inte lätt för TYVÄRR så har vi ju alla en ansvarskänsla gentemot våra patienter. Detta är en stor tillgång men även ett hinder för att kunna ta i med rejäla åtgärder. Jag vet bara att det måste bli ett slut på ovissheten och vår otacksamma vardag där vår personligakompetens och våra anställningar dras bort under våra fötter.
Det mest intressanta i det hela är att DET FINNS INGA SSK ATT TILLSÄTTA. Med nuvarande lönenivå måste jag ställa mig frågande till hur man tänker när man som specialistutbildad sjuksköterska tar en anställning på en ambulansstation för ett antal tusenlappar mindre än vad man hade fått på en avdelning där man behöver och kan utöva sin specialité.
Om jag försöker förklara vad jag menar så vet inte många barnmorskor som jobbar på öron näsa hals. Och som dessutom får sämre betalt där..
Det mest intressanta i det hela är att DET FINNS INGA SSK ATT TILLSÄTTA. Med nuvarande lönenivå måste jag ställa mig frågande till hur man tänker när man som specialistutbildad sjuksköterska tar en anställning på en ambulansstation för ett antal tusenlappar mindre än vad man hade fått på en avdelning där man behöver och kan utöva sin specialité.
Om jag försöker förklara vad jag menar så vet inte många barnmorskor som jobbar på öron näsa hals. Och som dessutom får sämre betalt där..
-
Anonymous
Vem kan må bra?
Förstår till fullo den oro och frustration som finns bland ambulanssjukvårdare idag. Att i många år ha blivit betrodd att t ex handha potenta läkemedel för att nu helt plötsligt inte få det längre. Måste dock klargöra/ifrågasätta vissa saker i dina påståenden;
Administration av läkemedel har aldrig ingått i en undersköterskas arbetsuppgifter, för detta krävs normalt legitimation från Socialstyrelsen. I många år har gruppen ambulanssjukvårdare fått dispens från dessa regler genom s k delegeringar. Man har alltså, mer eller mindre på undantag, fått administrera läkemedel prehospitalt. Nu har reglerna skärpts till och delegeringarna kommer därför att försvinna. Om detta är positivt eller negativt låter jag vara osagt men i realiteten är det så att ambulanssjukvårdare har fått ge läkemedel "på nåder" trots att den formella kompetensen aldrig varit tillräcklig. Så att säga att "kompetensen inte längre räcker/duger" är bara löjlig. Alla behövs och ambulanssjukvårdarna har mycket annat att tillföra vården än att just spruta läkemedel. Debatten verkar handla om att man nu blir "överflödig"??? Då kan man ju som sjuksköterska undra vilka det är som är helt fixerade vid att spruta läkemedel..? Eller handlar ambulanssjukvården verkligen bara om att spruta Morfin?
"Kontrollen över sin omgivning och sig själv i kaotiska situationer...Inget man ska ta för givet, förmågan att lugna och trösta, KÖRA BIL, ingå som en kugg i arbetslaget och att orka med rent fysiskt mm mm. Allt detta finns inte inom ramen på en legitimation. Man måste se till individen och det tycks i vissa fall inte spela någon större roll."
Ja, vad ska man säga om det här? Är det så att sjuksköterskor generellt har sämre kontroll över sin omgivning och sig själv i kaotiska situationer än nya ambulanssjukvårdare? Saknar sjuksköterskor, till skillnad från ambulanssjukvårdare, förmågan att lugna och trösta? Har du några som helst belägg för detta? KÖRA BIL.......
Ja, sjuksköterskor kan faktiskt ha körkort OCH ha mycket stor körvana men det tycks enligt debatten vara så att ambulanssjukvårdaren alltid är LITE bättre på det här med bilkörning...? Kan du, med handen på hjärtat, påstå att en ny ambulanssjukvårdare alltid kör bättre en ny sjuksköterska? Har jobbat med många olika människor i ambulans, både amb.sjv. och SSK och enligt min erfarenhet varierar det väldigt i körskicklighet, oavsett titel. Att markera detta med versaler tyder på att detta skulle vara en speciellt viktig del i debatten? Rätta mig om jag har fel men ambulanssjukvårdare verkar på det här forumet inte ha mycket till yrkesstolthet... Man håller med rasande fart på att marginalisera sig själva till ambulansförare (!) genom att göra det här med körningen till någon unik amb.sjv-specialitet. Sedan försöker man på de mest fantasifulla sätt kasta skit omkring sig, speciellt på sjuksköterskor. Synar man vad som skrivs om amb.sjv. kontra SSK så verkar amb.sjv. leva i någon vanföreställning att SSK som jobbar i ambulans inte kan ha något "genuint" intresse för ambulanssjukvård. Det är synd! Alla behövs. Hela yrkesgruppen skulle få mer gehör om man lade krutet på att tala om att man faktiskt har unika yrkeskunskaper som är till stor nytta på "fältet". Dessa kunskaper kan ingen ta ifrån en men om man anser att sjuksköterskor är roten till allt ont i branschen kanske man ska rannsaka sig själv. Tar kompetensen slut med medicinerna? Jag och de allra flesta sjuksköterskor i ambulans tycker definitivt INTE det.
Och om det nu är så viktigt att få ge läkemedel, ja då är det väl dags att sätta sig i skolbänken då! Eller är det avundsjuka det handlar om? Hoppas inte det...
Om Du tror att 3 år på sjuksköterskeprogrammet bara ger lite kunskaper i att dra upp Morfin kan jag bara beklaga. Två terminer på högskola och Du verkar ha redan ha greppat vad det handlade om? Tyvärr... Meningen med sjuksköterskeutbildningen är, mycket riktigt, inte att veta hur man handhar Alfa-båren eller lyfter en patient med en collumfraktur från golvet på toaletten. Det man ska lära sig är ett tankesätt! Tyckte också under hela min utbildning att det var mycket svammel med teorier o dyl. Först när jag hade varit färdig SSK ca ett år förstod jag vad meningen var med dessa teorier. Om Du tror att Du redan är mer kompetent i ditt yrke än vad Du blir efter dina tre år på skolbänken kan jag bara gratulera! Du måste vara den förste som inte behöver lära Dig nåt nytt för Du kan uppenbarligen redan allt. När blev nya kunskaper fel? Kan bara citera Ambulansforums förstasida;
"Om du tror att du är färdigutbildad är du inte utbildad. Bara färdig".
Dessutom; ena stunden tycks det räcka med en undersköterska i ambulanserna. Det låter som syrrakompetens är helt onödig. Nästa stund ska det minsann vara VUB:ade syrror om det ska vara några överhuvudtaget?
Självklart, alla syrror passar inte i jobbet men det gör inte alla ambulanssjukvårdare heller... Grunden i ambulanssjukvården är patienten och vården av denna. Är syrror sämre än ambulanssjukvårdare på detta? Allt annat runtomkring, båren, radio, körning osv. är sånt man lär sig med tiden. Precis som för ambulanssjukvårdare med andra ord! Eller måste en syrra som kommer ny till ambulansen efter att, som jag, jobbat på akutmottagning, kunna allt från första början???? Då måste ambulanssjukvården vara den enda arbetsplatsen där man måste kunna jobbet innan man ens börjat, och ambulanssjukvårdare måste vara ena säkra rackare hela bunten som klarar de kraven så elegant...?
Ber om ursäkt om jag låter irriterad men den här pajkastningen mellan amb.sjv./SSK är så otroligt onödig. Jobbar själv med en erfaren ambulanssjukvårdare och vi har ALDRIG haft några problem med att samarbeta. Trots allt är det ju det det handlar om; Samarbete.
Tvärtom; min kollega tycker att han har utvecklats sedan han började jobba med en syrra p g a att han upplever det som att vi får åka på resor med "sjukare" patienter och utan akutbil, d v s vi får tillsammans, med stöd av mina mediciner, jobba ännu mer som ett team. Positivt för oss båda!
Om någon är av annan åsikt så svara gärna! Detta är mina högst personliga tankar om ämnet men jag kan ju ha fel..!
Administration av läkemedel har aldrig ingått i en undersköterskas arbetsuppgifter, för detta krävs normalt legitimation från Socialstyrelsen. I många år har gruppen ambulanssjukvårdare fått dispens från dessa regler genom s k delegeringar. Man har alltså, mer eller mindre på undantag, fått administrera läkemedel prehospitalt. Nu har reglerna skärpts till och delegeringarna kommer därför att försvinna. Om detta är positivt eller negativt låter jag vara osagt men i realiteten är det så att ambulanssjukvårdare har fått ge läkemedel "på nåder" trots att den formella kompetensen aldrig varit tillräcklig. Så att säga att "kompetensen inte längre räcker/duger" är bara löjlig. Alla behövs och ambulanssjukvårdarna har mycket annat att tillföra vården än att just spruta läkemedel. Debatten verkar handla om att man nu blir "överflödig"??? Då kan man ju som sjuksköterska undra vilka det är som är helt fixerade vid att spruta läkemedel..? Eller handlar ambulanssjukvården verkligen bara om att spruta Morfin?
"Kontrollen över sin omgivning och sig själv i kaotiska situationer...Inget man ska ta för givet, förmågan att lugna och trösta, KÖRA BIL, ingå som en kugg i arbetslaget och att orka med rent fysiskt mm mm. Allt detta finns inte inom ramen på en legitimation. Man måste se till individen och det tycks i vissa fall inte spela någon större roll."
Ja, vad ska man säga om det här? Är det så att sjuksköterskor generellt har sämre kontroll över sin omgivning och sig själv i kaotiska situationer än nya ambulanssjukvårdare? Saknar sjuksköterskor, till skillnad från ambulanssjukvårdare, förmågan att lugna och trösta? Har du några som helst belägg för detta? KÖRA BIL.......
Ja, sjuksköterskor kan faktiskt ha körkort OCH ha mycket stor körvana men det tycks enligt debatten vara så att ambulanssjukvårdaren alltid är LITE bättre på det här med bilkörning...? Kan du, med handen på hjärtat, påstå att en ny ambulanssjukvårdare alltid kör bättre en ny sjuksköterska? Har jobbat med många olika människor i ambulans, både amb.sjv. och SSK och enligt min erfarenhet varierar det väldigt i körskicklighet, oavsett titel. Att markera detta med versaler tyder på att detta skulle vara en speciellt viktig del i debatten? Rätta mig om jag har fel men ambulanssjukvårdare verkar på det här forumet inte ha mycket till yrkesstolthet... Man håller med rasande fart på att marginalisera sig själva till ambulansförare (!) genom att göra det här med körningen till någon unik amb.sjv-specialitet. Sedan försöker man på de mest fantasifulla sätt kasta skit omkring sig, speciellt på sjuksköterskor. Synar man vad som skrivs om amb.sjv. kontra SSK så verkar amb.sjv. leva i någon vanföreställning att SSK som jobbar i ambulans inte kan ha något "genuint" intresse för ambulanssjukvård. Det är synd! Alla behövs. Hela yrkesgruppen skulle få mer gehör om man lade krutet på att tala om att man faktiskt har unika yrkeskunskaper som är till stor nytta på "fältet". Dessa kunskaper kan ingen ta ifrån en men om man anser att sjuksköterskor är roten till allt ont i branschen kanske man ska rannsaka sig själv. Tar kompetensen slut med medicinerna? Jag och de allra flesta sjuksköterskor i ambulans tycker definitivt INTE det.
Och om det nu är så viktigt att få ge läkemedel, ja då är det väl dags att sätta sig i skolbänken då! Eller är det avundsjuka det handlar om? Hoppas inte det...
Om Du tror att 3 år på sjuksköterskeprogrammet bara ger lite kunskaper i att dra upp Morfin kan jag bara beklaga. Två terminer på högskola och Du verkar ha redan ha greppat vad det handlade om? Tyvärr... Meningen med sjuksköterskeutbildningen är, mycket riktigt, inte att veta hur man handhar Alfa-båren eller lyfter en patient med en collumfraktur från golvet på toaletten. Det man ska lära sig är ett tankesätt! Tyckte också under hela min utbildning att det var mycket svammel med teorier o dyl. Först när jag hade varit färdig SSK ca ett år förstod jag vad meningen var med dessa teorier. Om Du tror att Du redan är mer kompetent i ditt yrke än vad Du blir efter dina tre år på skolbänken kan jag bara gratulera! Du måste vara den förste som inte behöver lära Dig nåt nytt för Du kan uppenbarligen redan allt. När blev nya kunskaper fel? Kan bara citera Ambulansforums förstasida;
"Om du tror att du är färdigutbildad är du inte utbildad. Bara färdig".
Dessutom; ena stunden tycks det räcka med en undersköterska i ambulanserna. Det låter som syrrakompetens är helt onödig. Nästa stund ska det minsann vara VUB:ade syrror om det ska vara några överhuvudtaget?
Självklart, alla syrror passar inte i jobbet men det gör inte alla ambulanssjukvårdare heller... Grunden i ambulanssjukvården är patienten och vården av denna. Är syrror sämre än ambulanssjukvårdare på detta? Allt annat runtomkring, båren, radio, körning osv. är sånt man lär sig med tiden. Precis som för ambulanssjukvårdare med andra ord! Eller måste en syrra som kommer ny till ambulansen efter att, som jag, jobbat på akutmottagning, kunna allt från första början???? Då måste ambulanssjukvården vara den enda arbetsplatsen där man måste kunna jobbet innan man ens börjat, och ambulanssjukvårdare måste vara ena säkra rackare hela bunten som klarar de kraven så elegant...?
Ber om ursäkt om jag låter irriterad men den här pajkastningen mellan amb.sjv./SSK är så otroligt onödig. Jobbar själv med en erfaren ambulanssjukvårdare och vi har ALDRIG haft några problem med att samarbeta. Trots allt är det ju det det handlar om; Samarbete.
Tvärtom; min kollega tycker att han har utvecklats sedan han började jobba med en syrra p g a att han upplever det som att vi får åka på resor med "sjukare" patienter och utan akutbil, d v s vi får tillsammans, med stöd av mina mediciner, jobba ännu mer som ett team. Positivt för oss båda!
Om någon är av annan åsikt så svara gärna! Detta är mina högst personliga tankar om ämnet men jag kan ju ha fel..!
-
Anonymous
Ok då blev det som det alltid blir när ämnet tas upp just pajkastning.
Det går att tolka mitt första inlägg på många sätt och om man vill kan man säkert utläsa både fientlighet gentemot sjuksköterskor och att ambulanssjukvårdare skulle vara "bättre" på något sätt. Detta kommer aldrig att sluta tjatas om. Och tolkningen är lika skrattretande varje gång. Men det går inte att bortse ifrån att om du har en hög medicinsk kompetens så kan du i många fall förbigå om det i övrigt förekommer passande egenskaper vid en ev anställning, då jag i föregående inlägg anger vilka egenskaper jag anser vara viktiga (och om man bara vill förstår man säkert att det gäller både usk och ssk).
Komentaren om föregående inlägg vad gäller läkemedelsadministration och ambulanssjukvårdare är det på en nivå jag inte ens vill besvara. Jag håller fullt och fast med om att det handlar om att vi måste jobba i team och allas arbetsuppgifter skall vara en del av detta. Men hur kan det vara möjligt när man inte vet från den ena dagen till den andra om man har sitt
jobb kvar eller inte.
"Om Du tror att 3 år på sjuksköterskeprogrammet bara ger lite kunskaper i att dra upp Morfin kan jag bara beklaga"
Var hittar du detta i mitt inlägg?
Allmänt kan jag bara beklaga att du tolkar det jag skriver som du gör, då du kanske hade kunnat förstå bättre om inte försvarsställningen hade åkt upp så tydligt och direkt. Försök att hitta ett sätt att komma i närheten av frustrationen som bara växer inom en arbetsgrupp och hjälp till att skapa ett alternativ istället för att bara använda ett väl använt uttryck "bara sätt dig på skolbänken" så ordnar sig allt. Inte alla har den möjligheten det finns tusen skäl att ha förhinder och då tycker jag att erfarenhet och en annan väg skall tittas på. Inte bara kastas bort.
Jag jobbar även jag ofta med ssk/ssk vub och har ett enormt utbyte av detta (tolkas det av mina rader som om att jag inte verkar för det, är det inte menat så). Det är lätt att jobba sig in i ett bra sammarbete om du vet att det inte abrupt kan ta slut, en lapp och allt rasar. Det är inte lätt att ge sig hän och slappna av när uppsägningshot lurar bakom hörnet oavsett vem man jobbar med. Och det är faktiskt svårare att slappna av när det är med en person som man tycker att allt fungerar bra med, trivs med och skapar förtroende för. För som sagt allt hänger på en skör tråd för så många av oss.
Så gå inte direkt i försvarsställning som så många andra då man andas i denna riktningen för då är det inte lätt att få till en vettig lösning.
Om man riktigt vill och kan, går det säkert att utläsa vad jag har att säga och det handlar inte om Sjuksköterskors vara eller inte vara utan hur vi skall göra jobbet tillsammans i en trygg tillvaro.
1. Avskeda dom som skall avskedas (även om jag är en av dom)
2. Tillsätt de syrror som behövs
3. Arbeta fram ett fungerande samarbete.
4. Ge alla arbetsro och trygghet för det behövs inom vårt yrke
Förklaring till citatet i föregående skrivares text:
Sjuksköterskors förmåga ifrågasätts inte!!!! Det är det eventuellt förenklade anställngsförfarandet som KAN resultera i att det inte blir jämn och kompetent nivå på de som trots lönebild, arbetstider, utsatthet mm mm ändå söker sig till ambulansyrket. Då det inte precis regnar vidareutbildade sjuksköterskor över stationerna är man nog ganska attraktiv på marknaden trots att man kanske inte hamnar rätt.
Hade situationen varit den att bristen hade varit på Amb sjv sidan hade säkert samma problem uppstått.
Så var det så kallade "sjuksköterskehatet" utagerat och jag hoppas att denna nivå undviks i vidare inlägg. Det behöver tydligen skrivas ut i klartext vad som menas.
Det går att tolka mitt första inlägg på många sätt och om man vill kan man säkert utläsa både fientlighet gentemot sjuksköterskor och att ambulanssjukvårdare skulle vara "bättre" på något sätt. Detta kommer aldrig att sluta tjatas om. Och tolkningen är lika skrattretande varje gång. Men det går inte att bortse ifrån att om du har en hög medicinsk kompetens så kan du i många fall förbigå om det i övrigt förekommer passande egenskaper vid en ev anställning, då jag i föregående inlägg anger vilka egenskaper jag anser vara viktiga (och om man bara vill förstår man säkert att det gäller både usk och ssk).
Komentaren om föregående inlägg vad gäller läkemedelsadministration och ambulanssjukvårdare är det på en nivå jag inte ens vill besvara. Jag håller fullt och fast med om att det handlar om att vi måste jobba i team och allas arbetsuppgifter skall vara en del av detta. Men hur kan det vara möjligt när man inte vet från den ena dagen till den andra om man har sitt
jobb kvar eller inte.
"Om Du tror att 3 år på sjuksköterskeprogrammet bara ger lite kunskaper i att dra upp Morfin kan jag bara beklaga"
Var hittar du detta i mitt inlägg?
Allmänt kan jag bara beklaga att du tolkar det jag skriver som du gör, då du kanske hade kunnat förstå bättre om inte försvarsställningen hade åkt upp så tydligt och direkt. Försök att hitta ett sätt att komma i närheten av frustrationen som bara växer inom en arbetsgrupp och hjälp till att skapa ett alternativ istället för att bara använda ett väl använt uttryck "bara sätt dig på skolbänken" så ordnar sig allt. Inte alla har den möjligheten det finns tusen skäl att ha förhinder och då tycker jag att erfarenhet och en annan väg skall tittas på. Inte bara kastas bort.
Jag jobbar även jag ofta med ssk/ssk vub och har ett enormt utbyte av detta (tolkas det av mina rader som om att jag inte verkar för det, är det inte menat så). Det är lätt att jobba sig in i ett bra sammarbete om du vet att det inte abrupt kan ta slut, en lapp och allt rasar. Det är inte lätt att ge sig hän och slappna av när uppsägningshot lurar bakom hörnet oavsett vem man jobbar med. Och det är faktiskt svårare att slappna av när det är med en person som man tycker att allt fungerar bra med, trivs med och skapar förtroende för. För som sagt allt hänger på en skör tråd för så många av oss.
Så gå inte direkt i försvarsställning som så många andra då man andas i denna riktningen för då är det inte lätt att få till en vettig lösning.
Om man riktigt vill och kan, går det säkert att utläsa vad jag har att säga och det handlar inte om Sjuksköterskors vara eller inte vara utan hur vi skall göra jobbet tillsammans i en trygg tillvaro.
1. Avskeda dom som skall avskedas (även om jag är en av dom)
2. Tillsätt de syrror som behövs
3. Arbeta fram ett fungerande samarbete.
4. Ge alla arbetsro och trygghet för det behövs inom vårt yrke
Förklaring till citatet i föregående skrivares text:
Sjuksköterskors förmåga ifrågasätts inte!!!! Det är det eventuellt förenklade anställngsförfarandet som KAN resultera i att det inte blir jämn och kompetent nivå på de som trots lönebild, arbetstider, utsatthet mm mm ändå söker sig till ambulansyrket. Då det inte precis regnar vidareutbildade sjuksköterskor över stationerna är man nog ganska attraktiv på marknaden trots att man kanske inte hamnar rätt.
Hade situationen varit den att bristen hade varit på Amb sjv sidan hade säkert samma problem uppstått.
Så var det så kallade "sjuksköterskehatet" utagerat och jag hoppas att denna nivå undviks i vidare inlägg. Det behöver tydligen skrivas ut i klartext vad som menas.
-
Anonymous
Pajkastning eller ej, är det inte dags att man på något sätt får den här surdegen ur världen så att man kan få fart på utvecklingen och blicka framåt inom ambulanssjukvården i sverige istället för dessa strider om vem som är bäst.
I stället för att tjafsa mellan sjuksköterskor och ambulanssjukvårdare varför inte rikta kraften mot det som är huvudorsaken till problemet. Som jag ser det så har myndigheterna, däribland socialstyrelsen och våra politiker varit oerhört dåliga på att komma med konkreta och tydliga direktiv, som att det krävs legitimation för att ge läkemedel och att inga dispenser för delegationer ges efter 2005, det hade varit rakare om socialstyrelsen hade gått ut med att man kräver att det skall vara minst en sjuksköterska i varje ambulans när man tog detta inriktningsbeslut för över 10 år sedan.
Sedan har ju inte merparten av huvudmännen dvs landstingen och div. entreprenörer gjort sitt till för att implementera detta beslut under de år som gått utan att man har väntat för att se vad som händer och i elfte timmen så kommer man på att man måste anställa sjuksköterskor för att kunna leva upp till socialstyrelsens krav gör ju inte saken bättre.
Jag kan också förstå att ambulanssjukvårdarna idag känner sig oroliga och osäkra inför framtiden eftersom att man fortfarande inte har fått någon klar bild av vad som skall hända, själv har jag hört olika varianter på hur den framtida bemanningen skall se ut i ambulserna och vilken ambulanssjukvårdarnas roll skall vara i den.
Personligen så tror jag att myndigheterna måste komma fram till ett styrdokument som gäller för hela landet, där det klart specificeras hur ambulansteamet skall vara sammansatt och hur arbetsuppgifterna skall delas eller fördelas. Jag tror det är viktigt att man får en sådan gemensamt styrdokument så att man inom sveriges ambulansorganisationer kan börja jobba framåt och utveckla ambulansverksamheten.
Det är också viktigt för den framtida rekryteringen till ambulanssjukvården att de som är intresserade av att arbeta med detta får klart för sig vilken utbildningsväg/vägar som man skall välja.
Jag hoppas vi istället för att klanka på varandra använder vår kraft för att få klara och tydliga besked om hur framtidens ambulanssjukvård skall se ut så att vi kan lägga detta bakom oss och utveckla den svenska ambulanssjukvården till en världsledande ställning
I stället för att tjafsa mellan sjuksköterskor och ambulanssjukvårdare varför inte rikta kraften mot det som är huvudorsaken till problemet. Som jag ser det så har myndigheterna, däribland socialstyrelsen och våra politiker varit oerhört dåliga på att komma med konkreta och tydliga direktiv, som att det krävs legitimation för att ge läkemedel och att inga dispenser för delegationer ges efter 2005, det hade varit rakare om socialstyrelsen hade gått ut med att man kräver att det skall vara minst en sjuksköterska i varje ambulans när man tog detta inriktningsbeslut för över 10 år sedan.
Sedan har ju inte merparten av huvudmännen dvs landstingen och div. entreprenörer gjort sitt till för att implementera detta beslut under de år som gått utan att man har väntat för att se vad som händer och i elfte timmen så kommer man på att man måste anställa sjuksköterskor för att kunna leva upp till socialstyrelsens krav gör ju inte saken bättre.
Jag kan också förstå att ambulanssjukvårdarna idag känner sig oroliga och osäkra inför framtiden eftersom att man fortfarande inte har fått någon klar bild av vad som skall hända, själv har jag hört olika varianter på hur den framtida bemanningen skall se ut i ambulserna och vilken ambulanssjukvårdarnas roll skall vara i den.
Personligen så tror jag att myndigheterna måste komma fram till ett styrdokument som gäller för hela landet, där det klart specificeras hur ambulansteamet skall vara sammansatt och hur arbetsuppgifterna skall delas eller fördelas. Jag tror det är viktigt att man får en sådan gemensamt styrdokument så att man inom sveriges ambulansorganisationer kan börja jobba framåt och utveckla ambulansverksamheten.
Det är också viktigt för den framtida rekryteringen till ambulanssjukvården att de som är intresserade av att arbeta med detta får klart för sig vilken utbildningsväg/vägar som man skall välja.
Jag hoppas vi istället för att klanka på varandra använder vår kraft för att få klara och tydliga besked om hur framtidens ambulanssjukvård skall se ut så att vi kan lägga detta bakom oss och utveckla den svenska ambulanssjukvården till en världsledande ställning
-
Anonymous
Hade delegeringarna fått vara kvar för sjukvårdarna så hade detta problem aldrig uppstått.
Det stack väl i ögonen på nån i Socialstyrelsen att ambsjukvårdaren fick delegering på läkemedel utan att ha behövt läsa lika länge som dom.
Nej, legitimera ambsjukvårdarna och ge tillbaka delegeringarna.
Omedelbart.
Det stack väl i ögonen på nån i Socialstyrelsen att ambsjukvårdaren fick delegering på läkemedel utan att ha behövt läsa lika länge som dom.
Nej, legitimera ambsjukvårdarna och ge tillbaka delegeringarna.
Omedelbart.
-
Anonymous
Ja hur man än vrider och vänder på situationen vi befinner oss i så är det viktigaste ändå det att så många mår dåligt.
Frustrationen över ovetskap, tjänster, delegeringar, kollegor som försvinner då ofta av ovan nämda anledningar mm mm kvarstår.
Som Frank på ett mycket bra sätt skriver ang. våra "styrande", måste vi påverka.
Och om det innebär att det behöver hagla avskedsansökningar över våra arbetsgivare så må så vara. Det måste gå på något annat sätt utan att en annan nämd (verkar vara känsligt ) grupp skall behöva känna att det är en pågående häxjakt efter dom.
Frustrationen över ovetskap, tjänster, delegeringar, kollegor som försvinner då ofta av ovan nämda anledningar mm mm kvarstår.
Som Frank på ett mycket bra sätt skriver ang. våra "styrande", måste vi påverka.
Och om det innebär att det behöver hagla avskedsansökningar över våra arbetsgivare så må så vara. Det måste gå på något annat sätt utan att en annan nämd (verkar vara känsligt ) grupp skall behöva känna att det är en pågående häxjakt efter dom.
-
Anonymous
-
Anonymous
Vem kan må bra?
Om jag misstolkade tidigare inlägg får jag be om ursäkt.
Det som låter skrämmande är om det stämmer det Ipsen säger;
Att vissa yrkeskategorier kan kringå de grundläggande kraven för att få arbeta i ambulans? Om så är fallet underminerar det ju trovärdigheten för den yrkesgruppen totalt! Jag säger inte att du har det men jag HOPPAS att du har fel, för branschens skull. Vet bara att jag själv sökte till ambulansen enligt de krav som ställdes (oavsett yrkeskategori) och även uppfyllde dessa, bl a lyft/bärprov, körprov och intervju trots (?) att jag är sjuksköterska. Har personligen aldrig hört talas om att man kan "kringgå" vissa krav men det låter onekligen skrämmande.
F ö instämmer jag i Franks inlägg. Bra där!
Det som låter skrämmande är om det stämmer det Ipsen säger;
Att vissa yrkeskategorier kan kringå de grundläggande kraven för att få arbeta i ambulans? Om så är fallet underminerar det ju trovärdigheten för den yrkesgruppen totalt! Jag säger inte att du har det men jag HOPPAS att du har fel, för branschens skull. Vet bara att jag själv sökte till ambulansen enligt de krav som ställdes (oavsett yrkeskategori) och även uppfyllde dessa, bl a lyft/bärprov, körprov och intervju trots (?) att jag är sjuksköterska. Har personligen aldrig hört talas om att man kan "kringgå" vissa krav men det låter onekligen skrämmande.
F ö instämmer jag i Franks inlägg. Bra där!
-
Anonymous
-
Anonymous
Exakt.
För övrigt är det konstigt att man kräver en utbildning så att säga "retroaktivt"... Hade detta gällt ett företag i den privata sektorn där man bestämmer att för att få fortsätta med en viss arbetsuppgift måste man ha en viss utbildning, då hade man förmodligen erbjudit de anställda att gå den utbildningen inom ramen för arbetet? Rätta mig om jag har fel...
I och för sig har många arbetsgivare erbjudit sina anställda att gå sjuksköterskeutbildningen, MEN det har mig veterligen inte skett med bibehållen lön. Vem har råd att gå ned till kanske 10 000 kr/mån oavsett om man slipper studielån? Ingen med barn och familj att försörja i alla fall! Nä, landstingen har helt klart gjort bort sig med sin "förnekelsetaktik"...
Nu sitter vi här i alla fall! Fr o m 1 februari 2005 ska det finnas minst en sjuksköterska med fullständiga ordinationer på varje akutambulans i Stockholms län... Landstingets oförmåga att ställa krav tidigare på entreprenörerna har gjort att man nu har en nästintill panikartad situation i länet. Vi får väl se hur det artar sig...
För övrigt är det konstigt att man kräver en utbildning så att säga "retroaktivt"... Hade detta gällt ett företag i den privata sektorn där man bestämmer att för att få fortsätta med en viss arbetsuppgift måste man ha en viss utbildning, då hade man förmodligen erbjudit de anställda att gå den utbildningen inom ramen för arbetet? Rätta mig om jag har fel...
I och för sig har många arbetsgivare erbjudit sina anställda att gå sjuksköterskeutbildningen, MEN det har mig veterligen inte skett med bibehållen lön. Vem har råd att gå ned till kanske 10 000 kr/mån oavsett om man slipper studielån? Ingen med barn och familj att försörja i alla fall! Nä, landstingen har helt klart gjort bort sig med sin "förnekelsetaktik"...
Nu sitter vi här i alla fall! Fr o m 1 februari 2005 ska det finnas minst en sjuksköterska med fullständiga ordinationer på varje akutambulans i Stockholms län... Landstingets oförmåga att ställa krav tidigare på entreprenörerna har gjort att man nu har en nästintill panikartad situation i länet. Vi får väl se hur det artar sig...
Öhhh, alla övriga studenter får klara sig på den enorma summan av ca 6000kr, oavsett om du har barn eller familj. Eller finns det inga studerande mödrar eller fäder??Beppo skrev:Exakt.
Vem har råd att gå ned till kanske 10 000 kr/mån oavsett om man slipper studielån? Ingen med barn och familj att försörja i alla fall!