Rädd patient

Här diskuteras allt som inte passade i de andra områdena, men som berör den prehospitala akutsjukvården.

Moderator: Wernvik

myran

Rädd patient

Inlägg av myran » 15/5 2007 15:17

Hej

Jag undrar hur ni på ambulansen tänker när ni har en patient som är väldigt rädd? Jag har själv fobi mot sjukvården, och att bli stucken i synnerhet. Min enda kontakt med sjukvården de senaste åren har varit när jag kommit in med ambulans, och de färderna har varit det värsta jag varit med om.
Undrar lite vad ni gör för att göra upplevelsen lite lättare för en väldigt rädd patient. Ingår det sådant i er utbildning? Inser väl att patientens fysiska hälsa är viktigare än den psykiska men att få patienten lugn borde väl vara bra också?

Användarvisningsbild
Glock 18C
Inlägg: 218
Blev medlem: 27/7 2006 0:06

Inlägg av Glock 18C » 15/5 2007 15:32

Att uppträda lugnt och vänligt i såna situationer hjälper oftast. Det är viktigt att man pratar med patienten om vad man tänker göra. Ibland hjälper det med lite lugn musik i högtalarna. Att hålla på att stirra runt och verka stressad hjälper aldrig...
Takmonterade kulsprutor är alltid mer effektiva än blåljus och sirener

JOCKE

Inlägg av JOCKE » 15/5 2007 19:11

Skapa förtroende hos patienten så har man mycket vunnet för alla parter.

myran

Inlägg av myran » 15/5 2007 23:09

Tack för era svar.

Hur lyckas man skapa förtroende hos en livrädd människa?
Jag kan ju bara prata utifrån mina egna erfarenheter, och jag har inte upplevt att någon tagit någon som helst hänsyn till min rädsla när jag åkt ambulans. Det enda jag fått höra är att jag ska sluta sjåpa mig, och att det ju är för mitt eget bästa. Har också upplevt personalen i ambulansen väldigt rörig och stressad.
Undrar också om ni berättar för personalen på sjukhuset att patienten är väldigt rädd? Min erfarenhet är att det kommit som en överraskning för alla jag sedan mött på sjukhuset. Fast där träffar man ju så många olika personer, och alla kanske inte fått informationen?

Linda
Inlägg: 229
Blev medlem: 10/12 2004 23:10

Inlägg av Linda » 16/5 2007 1:29

myran skrev:Tack för era svar.

Hur lyckas man skapa förtroende hos en livrädd människa?
Jag kan ju bara prata utifrån mina egna erfarenheter, och jag har inte upplevt att någon tagit någon som helst hänsyn till min rädsla när jag åkt ambulans. Det enda jag fått höra är att jag ska sluta sjåpa mig, och att det ju är för mitt eget bästa. Har också upplevt personalen i ambulansen väldigt rörig och stressad.
Undrar också om ni berättar för personalen på sjukhuset att patienten är väldigt rädd? Min erfarenhet är att det kommit som en överraskning för alla jag sedan mött på sjukhuset. Fast där träffar man ju så många olika personer, och alla kanske inte fått informationen?
Jag känner till viss del igen mig i din berättelse då jag är en mycket stickrädd tjej.
Jag upplever så gott som varje gång prover ska tas att jag är dum som tror att ett nålstick gör ont, att jag är en vuxen människa bla bla bla.
Där tas verkligen inte rädslan på allvar och det gör mig rent ut sagt förbannad varje gång.
Jag förstår dig mycket väl att du känner dig överkörd och att många inte har förstått dig.
Hoppas dock att det finns personal som hjälper oss rädda personer genom att själva vara lugna, förklara vad de gör och varför (ibland kan det hjälpa med bara kunskapen om varför), kanske erbjuda en varm hand att få hålla i, erbjuda förståelse för mitt/ditt problem samt att inte bara hoppa på patienten med det som måste göras såvida det inte är urakut för då har man inget större val.
Måste det verkligen tas just detta prov just nu, måste vi göra denna undersökning just nu etc tror jag skulle hjälpa många gånger med tanke på att EMLA tar upp till 60 min att verka och får jag det så klarar jag av att ta blodprovet dock med stor ångest och panik men det går ändå att genomföra.

Trots detta jobbar jag inom sjukvården (är visserligen på väg att byta yrke) men jag erbjuder alltid mina stickrädda patienter EMLA, hålla handen i varmt vatten en stund om det rör sig om ett "stick i fingret" annars erbjuder jag en lätt värmd vetekudde att lägga över armvecket.
Jag låter även mina patienter alltid ligga ner på en brits när jag tar blodprov eftersom man vet aldrig hur man reagerar på prover, brukar prata väldigt mycket med dem, försöker prata bort det lite och ibland fungerar det riktigt bra att börja prata om något som patienten gillar.
Jag frågar ALLTID de personer jag ska sticka om de är stickrädda eller ej vilket jag anser visar respekt och redan där viss förståelse för ev. rädsla.

Samtidigt som jag faktiskt accepterar att går det absolut inte att sticka den här personen så går det inte, jag tvingar inte någon, det får nån annan göra i så fall. Det har även hänt att har det varit väldigt stickrädda barn eller vuxna som jag sen tidigare vet även är svårstuckna så lämnar jag över till någon proffsig "stickare" eller skickar personen till labb.

Skriv svar