Forum

Jag är bara nyfiken varför man har valt att dirigera om trauman till KS Solna även från södermalm när Södersjukhuset ligger extremt mycket närmare och har möjlighet att ta emot trauman? Det låter idiotiskt att åka så mycket längre när SöS mycket väl kan ta emot trauman? Har ni några åsikter om detta, eller kännedom om motivet bakom?

Ett exempel i natt, inträffade på Ringvägen;
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1817767.ab

Varför åkte man till KS Solna?

Man har i Stockholm det upplägget numer då man satsar på att få KS till ett "trauma level 1 center". Patienten förs här till traumarummet där man ställer upp en försvarlig personalstyrka som dras ner fort om det visar sig inte vara så allvarligt. Man har på traumarummet möjlighet att slätröntga och se bilderna direkt samt köra s.k. FAST-ultraljud. Vägg i vägg ligger datortomografen samt en op-sal färdig att användas.
KS Solna har också tillgång till neuro- samt thoraxkirurgi vilket saknas på övriga stockholmssjukhus.
Enligt tillgänglig forskning får man minskad dödlighet om man enligt ATLS samt PHTLS koncepten kör svåra trauman till "level 1 centers" trots längre transporttid.

Dock gäller riktlinjerna att köra direkt till KS Solna inte alla trauman, utan vissa krierier gäller, tex: penetrerande våld proximalt om knän eller armbågar, skalltrauma, BT <90 etc. (kan ha fel i vissa detaljer här, men jag tror du förstår konceptet)

Lite mer läsning finns på:
http://www.karolinska.se/templates/Page ... anguage=SV

Bästa hälsningar,
/Hybrid

Alla trauma går till KS enligt nya trumastyrningen. Jag tycker det är bra för de r riktigt duktiga på truman och de har fantastiska lokaler för verksamheten. Det är också betydlig enklare att förvarna truaman nu. Ex "912 förvarnar KS, 3 min man född 80, röd enligt adapt, slut kom". Sen är det klart. Då går stora traumalarmet. Vill traumaledaren ha mer uppgifter lyfter de en lur och har snart direktkontakt med SSK i 912.

Har man däremot en patient som man inte kan skapa fri luftväg på så förvarna man närmsta sjukhus, begär intubationsassistans i ambulanshallen och sedan drar man vidare mot KS.

Pojken som blev mördad på kungsholmen i oktober kördes till st göran och det var alltså helt fel oavsett om pojken hade stillstånd. Traumastyrningen är ingen rekomendation utan en trauma patient som är orange eller röd enligt adapt SKALL till KS oavsett hur nervös man blir för patienten. Det är max 5 minuter mellan st göran och KS vid den tiden och då kommer patienten till kvalificerad trumavård.

Här kan du se kriterierna för traumastyrningen:
http://www.trauma.se/upload/Filer/traum ... 028sep.pdf

Mvh
/
Hybrid

Tack allihopa! Då är det lite klarare!

Tänkte ställa en följdfråga; Hur är akuten på KS numera? Hörde att det var en hel del problem där för något-några år sedan, ffa på personalfronten? Kanske bara är lösa rykten..

Finns roligare akuter att lämna på. Alla verkar helstressiga ändå är det nästan aldrig några patienter där. Många är otrevliga men det finns några riktigt trevliga också..

Betydligt bättre än för något år sedan.

zAjben -> KS akuten har blivit på senare år en bra arbetsplats, dock finns ju fortfarande brister men i det stora hela fungerar det mesta smärtfritt. Man försöker hela tiden ligga steget före och nya projekt för bättre patientvård och säkerhet pågår hela tiden.

Niklas Karlsson -> Vilken tid på dynet lämnar du patienter hos oss egentligen? Bara för att det är tomt i triagens sänghall betyder det inte att akuten är tom. Alla patienter finns i väntrummer innan triagering och alla som är triagerade finns på diskarna. Att en del kan upplevas som otrevliga kan bero på att man kanske varit hela sitt pass i triagen eller att det är 15-20 otriagerade patienter som väntar eller helt enkelt att man har fel person på fel plats. Dock tycker jag vi försöker ta emot era rapporter så fort det bara går men som sagt, det finns tillfällen då man inte alltid kan ta emot er med öppna armar.

En akutmottagning är en stressig arbetsplats, och att personalen kan verka otrevliga tycker jag är ganska naturligt och inget jag tycker att någon ska ta personligt. Under min tid på akuten var kafferast "något de har där uppe på långvården". Det fanns sällan tid att stanna upp och reflektera över dagen eller att ta en nypa luft. Vid de tillfällen det var lugnt, tex på nätterna så satt vi ju ändå på helspänn och väntade på att något skulle hända. Inte konstigt att man blir lite utbränd ibland....

Det finns ingen anledning att vara otrevlig även om man har det stressigt/massor med patienter och inga rum.... Jag har jobbat många år på akutmott och inte är jag väl strålande glad hela tiden men jag hoppas verkligen att jag inte upplevs som otrevlig av den ambulanspersonal som lämnar sina patienter hos oss. Och jag kan inte påminna mig att jag har suttit på helspänn och väntat på att något ska hända - det som kommer det kommer fast ibland skulle man ju önska att inte alla bestämde sig för att komma samtidigt...... Som det har varit på jobbet ikväll!

Ambulanspersonal upplevs inte alltid som så trevliga heller. Har pratat med ganska många distrikt/kommunsköterskor som upplevt ambulanspersonal som kaxiga och allmänt svåra att ha att göra med. Vi är några som arbetar hårt för att få bort denna stämplen genom medåkning och gruppträffar mm.
Det jag vill säga är, att vi inte ska klaga på andra eftersom vi själva inte alltid framstår som några helgon.

Jag måste väl jobba på ett märkligt ställe för inte är då den ambulanspersonal som kommer till oss "kaxig eller allmänt svåra att ha att göra med". Men det kanske kan ha att göra med att vi inte är så stort sjukhus så "alla känner alla". Fast inget är väl så bra att det inte kan bli bättre! Ju bättre man känner varandra desto mer rädd om varandra är man nog.

Gemensamma fester är kan vara en idé. Och att auskultera på varandras arbeten är en hit! Man får många aha-upplevelser. Det ökar förståelsen för varandras arbetssituationer och så är det ju rent ut så roligt att få se något annat en dag eller två!

Nu vet jag att det finns åtminstone en på detta forum som tycker att jag borde sova i stället för att sitta här och skriva mitt i natten...

Kliniska studier är spännande, de har gett mig möjlighet att träffa på distriktssköterskor som tycker att en del ambulanspersonal kan vara både dryga och kaxiga men att det blivit bättre sedan sjuksköterskor blev en vanlig del av ambulanssjukvården (innan när de var en ovanlig del var de ofta värst). Jag har också träffat på personal på akutmottagning som varit helt ointresserade av både patienter och prehopspitala kollegor, samt personal som varit mycket intresserade av prehospitala kollegor och vad de kommer med (vanligtvis en patient kan jag tycka, även om en vacumsplint ibland kunde göra det pinsamt klart att de kommer med ett ben).
Jag har också sett akutmottagningen från en vårdavdelnings ögon och kan då konstatera att det finns även härifrån vissa som helt saknar förståelse för den gravt skiftande arbetsbelastningen som kan råda, samt också personal på akutmottagningen som helt saknar förståelse för den generellt konstant relativt höga arbetsbelastningen som råder på vårdavdelningar.
Jag har dock aldrig haft så mycket att göra att jag inte hunnit fika under ett arbetspass på akutmottagning, någon gång kan jag ha valt själv att inte göra det och ibland har det varit mycket kort fikapaus, men möjligheten har aldrig saknats.
Slutligen har jag också konstaterat att en del personer har alltid mycket att göra på en akutmottagning medan andra aldrig känner sig stressade ändå.
Den enda likheten jag sett mellan alla dessa arbetsplatser är att det är vissa individer på dem som utmärker sig på det ena eller det andra sättet, jag har aldrig varit med om en hel arbetsplats med malplacerad och därmed grinig och ointresserad personal.

Bra skrivet, Lipton!
Jag håller med om att man oftast ändå hinner med att fika/äta under ett arbetspass, även om det kan vara en väldigt kort paus. Men nog har det hänt att jag har burit hem min orörda matlåda efter arbetspassets slut - och då har man dessutom oftast jobbat över någon timme....

Jag vet att många kommunssk tycker att vi är otrevliga och kaxiga. Det kommer in avvikelser lite då och då om det. Jag tror att det har att göra med att många tror att ambulanssjukvård= akutsjukvård och därför är sura och griniga.. Det är oaceptabelt. Vi måste vara proffsifa.

Jag vill förtydliga mig en aning. Det är inte så att jag förväntar mig att bli emottagen som en vän, för man känner inte alla på en akm. Speciellt inte här där det är stor personalomsättning.
Däremot förväntar jag mig att man tar emot mig proffsigt, lyssnar på vad jag har att säga utan att ifrågasätta mina bedömningar, ifrågasätta val av sjukhus och varför jag har förvarnat. Det är inte deras uppgift att utvärdera våra riktlinjer varje gång vi kommer på besök med en patient. Men som sagt.. Det har blivit mycket bättre och KS är betydligt bättre nu än tidigare. Jag tro det beror på att man har landat lite efter ombildningen till ett level 1 trauma center